Pop 'til you drop.

Dagens felhörning

2012-02-08T19:30:00.002+01:00

Jag och Lotta sitter framför tv:n. En reklam för tuggummit V6 visas där en hurtig man säger något i stil med:

- Efter varje kopp kaffe - V6.
- Efter varje sallad - V6.
- Efter...ja, allt egentligen - V6.

Lotta, mer än lovligt distraherad av sin senaste besatthet Wordfeud, tittar upp med förvånad min och utbrister "Va?! VAD sa de egentligen?!".

Visar sig att hon hade hört den snärtiga mannen säga något en aning mer uppseendeväckande:

- Efter varje kopp kaffe - vi har sex.
- Efter varje sallad - vi har sex.
- Efter...ja, allt egentligen - vi har sex.

...

Uppvaknandet

2012-02-08T10:03:00.002+01:00

Likt den feta katten är den här bloggen också i behov av motion.

Nyhetstorka på Aftonbladets redaktion? Eh, svar ja.

2011-10-27T18:32:00.002+02:00

ÄNTLIGEN är armhåletrenden och superbroccolin här!!!

Saliv - jag vore ingenting om du inte faaaans

2011-10-26T19:20:00.004+02:00

Att läsa igenom ens hastigt nedplitade anteckningar från föreläsningar kan vara intressant. Häromdagen hittade jag den här ptja, let's call it sammanfattande meningen från en föreläsning om digestion (matsmältning):

"Utan saliv är allt skit."

It's autumn in Gothenburg, I'm walking home to my suburb

2011-10-24T22:38:00.004+02:00

Jens igår var, liksom vädret idag, riktigt fint.

True Jens Lekman-style

2011-10-23T15:43:00.007+02:00

Ikväll ska jag på konsert med en av Göteborgs finaste söner - Jens Lekman. Kommer säkert bli lika fint som vanligt. Ser speciellt framemot den här låten:

Halvskakig kamera men fin historia i början. Jag tror vi röstar i samma färg, Jens och jag. Gillar't!

Och så lite obligatoriskt rufsiga indiemän på det.

2011-10-20T20:58:00.002+02:00

Poppärla.

This just in

2011-10-20T19:37:00.012+02:00

Solnedgång, tentapluggande och tappert försök till örtodling.

Mitt liv cirkulerar just nu kring varma drycker och mind maps. Det första för att lugna min uppretade hals, det andra för att pressa in så mycket kunskap som möjligt i min arma hjärna. Om lite mer än en vecka är det dags för höstens första tenta, 15 poäng anatomi och fysiologi. Det är hormoner, artärer och diverse tarmar i en salig röra. Favoritkroppsdel just nu: medulla oblongata. Mest för namnets skull. Det låter som någon ond envåldshärskare från en dålig b-film.

Liket lever

2011-10-17T22:55:00.002+02:00

På't igen då.

Har försökt formulera det här inlägget i flera dagar nu. Vill skriva något om att jag ska försöka börja blogga igen, att jag är gräsänkling och därför har mer tid att slösa på sådant här. Vill samtidigt skriva det på något vitsigt sätt, sådär opretentiöst pretentiöst.

Jag skrev det här istället. Men! Nu är första inlägget avklarat och jag kan gå över till roligare saker!

Meanwhile at Järvzoo

2011-07-04T11:44:00.003+02:00

Lotta och älgen diskuterar gemensamma erfarenheter kring hur det är att leva med långa ben.

Alltså, den där kvinnan. Frust och stön.

2011-05-10T10:55:00.003+02:00

Äh, vad fan.

2011-05-10T10:41:00.002+02:00

Nä, men om man kanske skulle ta tag i det här med bloggande igen?

Sen sist har jag:
Skaffat mig ett jobb.
Städat ett oändligt antal toaletter.
Sagt meningen "Tyvärr, vi är fullbokade på det datumet" lika många gånger.
Flyttat från 20 kvadratmeter till 54.
Sökt in till ett program vid GU till hösten.
Sett våren i Paris.
Umgåtts med fina människor.
Sagt upp mig från jobbet.

That's about it.

Årets bästa låt

2011-01-08T20:35:00.007+01:00

Det är sensommar och Way Out West. Vi är många som samlats framför tältscenen för att titta på Beach House. Utanför tältduken har solen precis spruckit igenom molntäcket efter en regnig förmiddag. Spelningen är bra, en av de bästa under hela festivalen rent av. Musikens repetitiva melodislingor bäddar in publiken i ett lugn, man känner sig harmonisk. Plötsligt ser vi hur folket framför oss börjar titta upp i tälttaket. Vi tittar också upp och ser hur ett par ankfötter lugnt spatserar fram och tillbaka över taket. Tältduken är så pass tunn att man kan se fötterna, men inget mer. Helt obrydd av musiken och de högljudda applåderna sitter fågeln där under några låtar. Till synes nöjd med livet. I just det där ögonblicket, med musiken och fågeln och stämningen som rådde, kändes det som att allt liksom föll på plats. Allt var i symbios. Livet var där och då. Och det, det var en riktigt häftig och sällsynt känsla.

Årets mest lyssnade låt

2011-01-07T16:09:00.003+01:00

Årets överlägset mest lyssnade låt. På min last.fm-sida där alla låtar jag lyssnat på under året registrerats har den nästan dubbelt så många lyssningar som nästkommande låt.

När jag hör den tänker jag på vår. På den där fina tiden i april/maj någon gång då solen börjar bli varm, träden får sina första knoppar och man tar promenader på fortfarande vintergrusiga vägar och tar av sig jackan lite, lite för tidigt.

Årets Annika

2011-01-06T12:06:00.001+01:00

För ingen årsbästalista är komplett utan Annika Norlin.

Årets gitarrslingor

2011-01-05T15:31:00.005+01:00

Årets "Åh, jag vill egentligen inte gilla det här men han är ju så söööööt!!"

2011-01-04T17:38:00.004+01:00

Årets vackraste

2011-01-03T18:41:00.003+01:00

Dör lite. Så jäkla vackert.

Temavecka!

2011-01-02T18:29:00.002+01:00

Dags för en liten temavecka. Några av förra årets bästa låtar ska betas av.
Vi börjar med årets rackarrökare!

2010

2010-12-29T22:57:00.002+01:00

Vill göra bloggen mer personlig. Mindre YouTube-klipp och mer jag. Eller who am I kidding, YouTube-klippen kommer jag inte kunna släppa. Men kanske kan jag slänga in lite mer av mig själv däremellan. Börjar därför här och nu med en lång och något ostrukturerad sammanfattning av året som gick.

Januari.
En enda lång väntan på att det skulle bli februari och dags för avresa. Befann mig i Alfta större delen av tiden. Vaga minnesbilder av det var väldigt mycket...vinter. Kallt och mörkt och deprimerande. Vaccinerade mig på Alftas öde hälsocentral. Lotta var här i några dagar. Vi tittade på film mest hela tiden, blev fulla med Josefin en kväll. Jag åkte till Lottas hood Sala en sväng också. Bondade med deras något egensinniga hund Filip som hellre ville äta död kanin. Gick på iskalla promenader. Njöt av vetskapen om att jag/vi snart skulle befinna oss på andra sidan jorden.

Februari.
Spenderade de sista dagarna innan avfärd i Sala. Minns att jag och Lotta satt vid köksbordet till sent in på nätterna och gjorde färgglada listor över de saker vi skulle göra i varje stad. En fin tid. Den 10:e åkte vi till Rio de Janeiro och Brasilien. Resten av månaden var karneval, caipirinha-drinkar och möten med underbara människor. Vi hann förälska och förlora oss totalt i staden Rio de Janeiro innan vi for vidare och spenderade februaris sista dagar i Salvador, längre norrut. Inte lika underbar stad, men den godaste maten och de längsta stränderna.

Mars.
Hela mars spenderade vi i paradiset Praia de Pipa. Tror jag aldrig njutit så mycket av livet som just där och då. Låter lite pajigt och som den värsta sortens kliché när jag säger det, men jag vet inte något annat sätt att uttrycka det på. Att spendera varma förmiddagar läsandes en god bok i hängmattan medan kollibris och små söta apor svingar förbi i trädkronorna ovanför. Sedan, när solen lugnat sig, gå ner till stranden och bara guppa runt i vågorna med den man gillar allra mest. Simma med delfiner DAGLIGEN. Gå ut och äta god mat varje kväll. Ta en billig drink någonstans och lyssna på något lokalt sambaband. Lära känna nya underbara människor från hela världen och bara supa in andra kulturer. Livet som det ska levas! (Mer om hela Brasilienresan kan läsas här.)

April.
Den andra veckan av april lämnade vi paradiset och begav oss tillbaka till Rio igen. Spenderade en vecka hos ett studentkollektiv som lärde oss om äkta nördighet. Så jäkla roligt att umgås med unga brasilianare i ens egen ålder. De tog t.ex. med oss på en bögfest i de snobbigare delarna av Rio, så himla random och galet kul! Den allra, allra sista veckan i Brasilien (som sedan skulle visa sig bli två tack vare ett visst vulkanutbrott) spenderade vi i de mer centrala delarna av Rio, hos en verkligt schysst kille. Han var vår räddare i nöden då flyget ställdes in och lät t.o.m oss bo ensamma i hans lägenhet i några dagar. Efter 2,5 månader i Brasilien var det skönt men mest sorgligt att hoppa på flyget hem igen. I Sverige var det vår och jag och Lotta kände lyckan över att ha sluppit mestadels av, vad det verkade som, den värsta vintern på länge. Tog oss en sväng till Uppsala och firade Valborgsmässoafton i goda vänners sällskap.

Maj.
Vad hände i maj egentligen? Minns inte alltför mycket. Jag, Jossan och Lotta tog en roadtrip ner till Ulricehamn över en helg i alla fall. Ester blev en gift kvinna och var den vackraste brud jag sett. Åkte på min första matförgiftning, eller var det kanske en överdosering av kaffe? Vem vet. Njöt av lyssna på ny musik igen efter 2,5 månads nötande av mp3-spelararkivet. Njöt av våren. Fixade en lägenhet i Göteborg. Och just det! Åkte ju till saknade Umeå och tittade på Brännbollsyran också. Träffade alla gamla klasskamrater och blev nostalgisk över forna tider.

Juni.
Finaste svägerska Kajsa tog studenten i Sala. Midsommar i Alfta och familjeträff. Skön grön sommar. Vickan gifte sig med sin Ockelbobo. Jag och Lotta såg nästan hela tv-sändningen från spektaklet. Man kan ha många åsikter om monarkin och kungafamiljen, men det gick ju inte att förneka hur fint det var och hur lyckliga de verkade. Gick på regnig promenad runt Kyrktjärn med Anna, roade henne med mina motionsplaner.

Juli.
Jag följde med Lotta ner till Skåne över en helg för släktträff. Vi passade samtidigt på att dumpa ett flyttlass i Göteborg och vår 20 kvadratmeter stora lägenhet. Blev pepp på höst och storstadsliv igen när jag såg spårvagnar och folkfyllda gator. Lottas familj flyttade till Norge. Huset i Sala städades ut och ett aning större flyttlass kördes till norska västkusten. Jobbade i tre veckor. Städade norska kontor, tjänade multum och lyssnade på P3 Dokumentär under tiden. Samtidigt läste jag också en sommarkurs i fotoredigering, blev ett ess på Photoshop.

Augusti.
Höstens mest händelserika månad. Flyttade in ordentligt i vår nya lägenhet. Kände så jäkla bra att packa upp tillsammans med någon, att göra det till vårt. Lotta (Nisse) kom söderöver och tillsammans gick vi på Way Out West. Lotta (Svenne) fick till en episk fylla. Några dagar efter festivalen åkte vi till Berlin alla tre och couchsurfade hos Patrick, den snällaste tysken i världen. Sena nätter med billigt vin, godnattsagor och Patricks finfina musiksamling på shuffle. Väl tillbaka i Götet igen gjorde jag och Lotta oss hemmastadda, gick på promenader och utforskade vår nya hemstad.

September.
Skolstart. Lite nervöst att ge sig i kast med föreläsningar och nya kurskamrater igen. Men allt förflöt väl. Njöt av stadens möjligheter. Popklubbar, konserter, teater, andra happenings. Utnyttjade så många gratiserbjudanden vi kunde. Åt dock lite väl många subwaymackor och sushiluncher för vad som sedan skulle visa sig vara acceptabelt för vår ekonomi. Patrick överraskade oss med ett besök. Han hade liftat hela vägen från Berlin för att komma till Göteborg. Tog med honom på en Jens Lekman-tour runt stan. Säkert! släppte ett av årets bästa album. Vi skaffade guppys! Döpte dem efter Sound of Music-karaktärer.

Oktober.
Vaga minnesbilder av oktober. Dagarna flöt in i varandra. Jag hade bara två lektioner i veckan, på kvällstid dessutom. Mycket ledig tid. Lotta älskade sin engelskakurs och sken av lycka när hon pluggade inför grammatiktentan. Vi blev en aning besatta av True Blood, och Alexander Skarsgård gick från slibbig tönt till råhet man candy i våra ögon. Håkan släppte sitt nya album, blev inte lika överväldigad som alla kritiker. Köpte gymkort och började träna. Umgicks mycket med våra fina nya vänner Agnes och Alexander. Broder Daniel-kväll på popklubb. Gick på Poetry Slam-kvällar varannan söndag.

November.
Min gamle vän Josefin kom på besök för följa med oss på Håkans konsert på Scandinavium. Grymt häftig konsert. Göteborgarna älskar verkligen sin Håkan. Vår ekonomi började så smått att sina så vi aktiverades oss inte lika mycket. Firade dock vår 3-årsdag med pompa och ståt. Lotta överraskade mig med lyxigt bad och bastu på Hagabadet. Jag var hemma i Alfta en sväng, lekte faster åt busiga syskonbarn. Lotta saknade mig. Den sista helgen i november hälsade Lottas kompis Tone på oss. Tillsammans gick vi på musikquiz och Lisebergs jul.

December.
För första gången julpyntade vi vår lägenhet och vi gick all in. Köpte adventsstake, julstjärna och gardiner - hela kittet! Jag överdoserade julmust dagligen. Julbakade med Agnes och Alexander och våra bakverk fick något...tveksamma utseenden. Hade våra sista lektioner med kurserna. Blev överlyckliga då På Spåret äntligen var tillbaka. Spejsade till det med en shottkväll med Agnes och Alexander. Den 21:a for vi åt skilda håll, hem till familjerna och julfirande.

På fredag tar år 2010 slut och efter att ha skrivit den här sammanfattningen kan jag bara konstatera en sak - herrejävlar, vilket bra år det har varit.

Skammen

2010-12-27T18:41:00.002+01:00

Bara 15 inlägg skrivna på ett helt år. Man får ju skämmas. Och det ett år då jag för en gångs skull gjort saker värda att skriva om. Logiken i det! Äh, det är bara att bryta ihop och komma igen. Nu kör vi!

Körsång

2010-11-06T10:56:00.000+01:00

Ikväll ska jag sjunga allsång på Scandinavium.

"Tänk på döden"

2010-10-29T17:40:00.006+02:00

När vår lägenhet med sina 20 kvadratmeter blir alltför klaustrofobisk brukar jag ta mig en liten promenad runt kvarteret. Precis bakom vårt hus ligger en kyrkogård. Stora lönnträd, slitna grusgångar, gamla gravstenar och x antal vilda kaniner samsas om platsen. Över en av ingångarna sitter en skylt med texten "Tänk på döden". Vackert. Nu, med höstens alla färger som får träden att stå i brand och alla dessa galna löv som virvlar runt benen, är det en ren njutning att bara gå runt där och insupa stämningen.

Häromdagen när jag gick där hade jag med mig min mp3-spelare. De här två låtarna utgjorde ett perfekt soundtrack:

Moto Boy med låten "Early grave" och Annikas fina "När du dör" . (Som tyvärr inte finns på tuben ännu, men dock på Spotify här.)

Vackert så det förslår.

Kärlek på och till landet

2010-10-25T12:52:00.012+02:00

Älskar Lite Sällskap. Måndagens höjdpunkt, no doubt. Man känner att det är gjort med värme, att Filip och Fredrik verkligen bryr sig om deltagarna. Hjärtat är med, så att säga.

Lantisen i mig känner mig också som hemma bland alla småstadsmiljöer och personligheter. Som den där långa och sparsamt trafikerade enda gatan genom byn. Eller den där årliga fyllefesten då alla super som galningar utanför ingången av folkparken. Eller den där ensamma äldre mannen som man alltid ser gåendes genom byn. Eller den där enda baren/restaurangen/pizzerian som alla går till. Det skulle lika gärna kunna vara inspelat i Alfta.

Som sagt, love it. Men man måste ju ändå säga programmet misslyckats ganska kapitalt med sitt ursprungssyfte, nämligen att hitta någon för deltagarna att starta en relation med. Liksom, Elin dumpar alla kandidater och blir kär i en annan utanför inspelningen (till F&F:s stora förtret). Hans-Göran blir visserligen tokkär men tyvärr också tokdumpad av foxy Siren, och hamnar sedan i bråk med två tredjedelar av sina kandidater. Nina dumpar även hon alla sina kandidater och startar, något oväntat, föreningen "Kvinnor för porrfria relationer" (älskar't dock!). Den enda som verkar ha något på g är ju Stellan med sina två blonda damer. Men han är ju så tråkig att man inte bryr sig om hur det går för honom ändå, taskigt men sant. Lite "fail" över det hela alltså.

Men trots allt detta är Lite Sällskap fortfarande något av det finaste som går att se på tv just nu. Kommer sitta klistrad framför sista avsnittet ikväll, fo' sho'.

(För den som inte alls förstår vad jag pratar om kan man se hela serien här.)

Hur tänkte de här egentligen?

2010-10-13T11:24:00.001+02:00

Inte visste jag att man blev så glad av lite klåda, lukt och sveda. Man kanske borde prova det här med vaginala besvär, så kan jag också dansa lycklig med min sjal på en strand .

It's wrong to wish on space hardware

2010-10-12T10:48:00.003+02:00

Så himla citerbar låt. Så klockrena verser. Liksom, titta bara:

I loved you then as I love you still
Though I put you on a pedestal you put me on the pill

eller

I saw two shooting stars last night
I wished on them, but they were only satellites
It's wrong to wish on space hardware
I wish, I wish, I wish you'd care

eller

Once upon a time at home
I sat beside the telephone
Waiting for someone to pull me through
When at last it didn't ring, I knew it wasn't you

Den där sista raden, "When at last it didn't ring, I knew it wasn't you", är så enkel och genialisk att den ger mig rysningar.

Carl Bildt - The Dramatic Politican

2010-09-22T14:11:00.006+02:00

Lika som bär - Valspecial.

The Dramatic Chipmunk?

Carl Bildt?

Djurhumor, god damn it.

2010-09-12T19:24:00.002+02:00

Likt den ryska katten kommer jag tillbaka när man minst anar det.

Google Translate i mitt hjärta

2010-05-23T20:50:00.003+02:00

För några veckor addade en okänd människa mig på Facebook. Jag var skeptiskt, svårt att inte vara det mot någon som kallar sig för "Cassanova". Igår skrev han till mig på chatten. Först på spanska men när jag förklarade att jag inte förstod övergick han till engelska. Det var då saker började bli rätt, ska vi säga, underhållande. Främst för att det var väldigt tydligt att han använde sig av Google Translate och ja, det fungerade så där.

Några utdrag från konversationen:

- Hello my name is equal alive m*** in suecia but I am Chilean

- And your wherefrom it adjoins suecia equally

- Well I live through this one in *** and you my pretty one married children aver bleme a bit of you

- Already good equal but this one well and your that you have age pretty?

Helt obegripligt, men rätt sött ändå.

Star quality

2010-05-21T23:27:00.003+02:00

Den där kvinnan är det största vi har i Sverige just nu.

Is my timing that flawed?

2010-05-19T22:56:00.005+02:00

Igår var det på dagen trettio år sedan Joy Divisions sångare Ian Curtis valde att ta sitt eget liv. Tragiskt, och synd på en sån jäkla talang.

Den här låten är ju bara ren och skär popmagi.

Pappa kommer ut ur indiegarderoben

2010-05-18T20:41:00.008+02:00

Satt just och tittade på det här fina klippet med Beach House. (F.ö. hämtat från lika fina popbloggen Sockerlobbyn.) Plötsligt ropar pappa till från rummet bredvid.

- Vilka är det som sjunger?
- Det är ett litet okänt band bara, hur så?
- Jaha, de lät mysiga tycker jag!

Min pappa lyssnar aldrig på musik. Min pappa uttrycker aldrig åsikter om musik. Min pappa är 65 år gammal.

Men hey, pappa Tryggve är indie!
Gillar.

Ta mig till den där neonfärgade festen i stan

2010-05-17T11:29:00.001+02:00

Älskar låten. Älskar videon.

Jack! Jaaack! (Sägs med Kate Winslets röst.)

2010-05-17T00:13:00.001+02:00

Stackars Jack Harris, 86 år gammal, lade pussel i över sju år bara för att upptäcka att en enda sketen bit saknas.

I mitt huvud ser jag honom sitta där, ensam vid matbordet efter att frugan sedan 40 år tillbaka somnat in, strävandes med sitt pussel. Dag efter dag, år efter år. The one thing that keeps him going, liksom. Och så fattas sista biten!

I verkligheten joggar han säkert tre kilometer varje dag med sin hurtiga fru och deras två välfriserade pudlar men ändå, titta på honom! Titta på blicken! It breaks my heart.

(Bild hämtad från aftonbladet.se)

Omstart

2010-05-16T21:57:00.004+02:00

Tillbaka i Sverige igen och bloggen får en omstart. Det firar vi med en man som misstar en urinoar för ett handfat.

Adressändring

2010-02-09T17:19:00.005+01:00

Imorgon sätter vi oss på ett flygplan som tar oss till andra sidan Atlanten, närmare bestämt Brasilien. Under vår tid bland palmer, stränder och fruktdrinkar tänkte vi hålla till här:

tillbrasilien.blogspot.com

Ses där!

And my friends, I've returned to wish you a happy christmas

2009-12-20T10:29:00.004+01:00

Det börjar närma sig jul, som en liten norsk pojke sa till Lotta häromdagen. Av denna anledning har jag därför pysslat ihop en miniplaylist med lite smått och gott. Något att ta till när tanken på att lyssna ännu en gång på Absolute Christmas, Most Wanted Christmas och god knows what får en att vilja kaskadspy upp julgröten.

Så enjoy, mina vänner. Listan hittar ni här!

(Bild hämtad från Ett Liv I Exil)

Och hörreni, God Jul!

Dags att vakna?

2009-11-21T11:05:00.003+01:00

Hm. Kanske är dags att väcka den här bloggen igen? Jag har ju trots allt gett den en rejäl och välbehövlig uppfräschning. Dumt att låta det gå till spillo. (Dock ser de äldre inläggen ut som skit med den nya layouten, men det behöver vi ju inte bry oss om.)

Ah well, den som lever får se.

Paus

2009-10-22T10:34:00.003+02:00

Bloggen har tagit en paus. Inspirationen försvann.

Jag skriver på ett annat ställe nu. Vill du veta vart, säg till.

Vi ses.

Hultsfred -09

2009-08-18T13:32:00.004+02:00

Två saker jag minns.

Konsert med Maia Hirasawa, under ett av hennes mellansnack. Maia pratar om att vara nervös/må dåligt och beskriver det som att ha "ett hål i magen". Någon i publiken, antagligen festivalens fyndigaste kille skriker då:
- NAVELN!!!

Paradistältet. Nisse*, Therese och jag står vid bardisken och försöker undvika spöregnet som bestämt sig för att ösa ner över området. I tältöppning ser jag hur den kille Nisse dissat kvällen innan - med repliken "Jag måste gå till mitt tält och ta en powernap" - är på väg in. Nisse grips då av panik:

- Therese, om han kommer hitåt så börjar vi hångla!
- Men..? Nej, jag vill inte det! Varför tar du inte Anna istället?
- Men hallå, hon är ju ihop med Lotta. Det vore ju konstigt om vi hånglade!

Jag ser under tiden hur killen är på väg mot oss och informerar Nisse om detta, och den scen som nu följer är rätt så oslagbar. Nisse, som numera har en helt skräckslagen blick, kastar sig över en i sin tur panikslagen Therese och börjar låtsashångla. Med huvorna uppe och stora huvudrörelser mot varandra får de det att se ut som ett mycket trovärdigt tungkalas. Killen förstår uppenbarligen ändå inte dissen utan kommer och ställer sig bakom oss, utan att heja dock, och allt blir om möjligt ännu mer awkward. Det hela slutar med att vi störtar ut ur tältet ganska så odiskret - Therese med en chockad blick, Nisse som hyperventilerar och jag som skrattar käken ur led.

* Nisse heter egentligen Lotta men kallades under hela festivalen för Nisse, detta pga alltför många Lotta inom ett och samma gäng.

Back from the future

2009-08-17T13:55:00.003+02:00

Sen sist?

Flytt från Umeå. Adjö till vänner och minnen.
Hultsfredfestival (ja, The Killers rev ner allt).
Flytt till Norge. Hej norska fjordar och jobbansökningar.

That's about it.

Nu kör vi igen.

De kommer riva/äga hela Hultan

2009-06-02T20:04:00.005+02:00

Grr, Brandon Flowers. That's one mighty fine mormon boy!

I en absurt konstig video går han omkring med röda frigolitbitar på (mindre) väl valda ställen och lyckas ändå vara råhet. Man ba "wooh!".

Black celebration

2009-05-30T00:01:00.002+02:00

När man hör hur polishelikoptrarna börjar cirkulera över Ålidhem (studentghettot), då vet man att det är dags för Brännbollsyran.

Härligt att man har så fina grannar. VERKLIGEN.

2009-05-29T14:32:00.006+02:00

Imorse vaknade jag med huvudvärk och en hörselpropp i mitt öra och den andra förlorad i min säng. Varför? Jo, därför att någon av mina grannar bestämde sig för att dra med efterfesten hem till sig. Tack så jävla mycket för det.

Klockan 03.30 vaknar jag av att ett gäng manliga röster pratar, nej jag menar, SKRIKER utanför min dörr och ute på innergården. Alla låter alldeles lagomt berusade och sansade. Not. Karatefylla for the win för hela bunten.

Jag kan inte höra exakt vad de säger men efter att ha legat och lyssnat på dem i mer än halvtimme så står det klart för mig att det här är ett gäng med väldigt tydliga fylleroller.

Två av killarna är konstant i en högljudd debatt med varandra. De är inte arga, det är mer en sådan där diskussion som uppstår när promillehalten seglar uppe bland molnen någonstans för de inblandade parterna. Ingen av dem låter den andre prata till punkt, när den ena säger något så kontrar den andre med att HÖJA VOLYMEN på sitt argument. Smart där.

Bredvid dem står en kille som verkar se det som sin uppgift att driva på diskussionen. De enda ljud jag hör honom göra är "WOOOOH!!!" och "AAAAAH!!!" efter varje mening debattörerna yttrar.

Där finns också killen som är i sin egna lilla onyktra värld. Då och då vrålar han av skratt så att det ekar mellan husen, "HAHAHA!!!". Åt vad är oklart.

Ibland lyckas jag tyda ut någon mening bland allt skrikande som säger "KOM, NU DRAAAR VI!!" och jag tänker "ÄNTLIGEN". Det blir tyst och jag börjar hoppas att de gått vidare till efterfestens efterfest. Men icke. Fem minuter senare så står de där och skriker igen. Och gör dramatiska ljud. Och skrattar frenetiskt.

Till sist, efter sisådär en timme ungefär, kommer jag i mitt halvvakna tillstånd på att jag ju har ett par hörselproppar som jag kan använda, thank god for that. Lyckas somna i tystnaden de ger mig och drömmer underliga drömmar om bostadsbolag och störningsanmälningar.

När man idag tittar på namnskyltarna utanför allas lägenheter kan man se vad gänget roade sig med imorse. Skyltarna sitter nämligen upp och ned och huller om buller. Smart där.

Visst är det fint med härliga grannar, hörreni?!

Nya tider (Nej, jag menar inte såpan)

2009-05-28T23:11:00.000+02:00

Kursböcker före studieuppehåll:

Kursböcker efter studieuppehåll:

Jag är så glad att jag tog det här steget, att jag vågade ta ett studieuppehåll från logopedprogrammet och prova något annat. Populärkulturkursen som jag läst nu istället är ju så mycket mera jag.

Visst, det finns nada lediga jobb och bara pissiga framtidsutsikter inom de ämnesområden jag är intresserad av men helt ärligt, det kunde jag inte bry mig mindre om i nuläget. För första gången på länge, kanske någonsin, gör jag något som hjärtat vill medan hjärnan får stå i bakgrunden.

Och det, mina vänner, är så jäkla skönt.

Bloggen goes "Gissa kletet!"

2009-05-27T14:45:00.004+02:00

Förra veckan glömde jag att sätta tillbaka locket på en burk. Det här blev resultatet.

Gissa om jag blev förvånad när jag tittade ner i burken och såg hur innehållet förvandlats till något sorts larvliknande klet.

Den första personen som gissar rätt (eller närmast det rätta svaret, jag är en snäll domare...) bjuder jag på en Piggelin nästa gång vi ses. Jag lovar!

Stämsång och exploderande huvuden

2009-05-26T17:07:00.008+02:00

"Enormt obehaglig och perfekt opassande", så beskrevs Grizzly Bears nya video på Popponny förra veckan och jag är verkligen beredd att hålla med. Speciellt när de blinkar i otakt, hua! It creeps me out and I don't know why!

(Extra plus i kanten för deras fina indiepreppy kläder (flugorna!) och hur färgerna är kombinerade i bakgrunden. De ä som fiint, som de säger här uppe.)

House eller hus?

2009-05-25T14:18:00.008+02:00

Annika, i låten "Arjeplog" när du sjunger följande rader:

The obstacles we build for ourselves, my love -
creating decisions to make, my love!
When really, it could be this easy:
you and me, and house, and food

Menar du då tv-programmet House eller bara ett vanligt hus?
L säger att det ska vara "house" som i hus, eftersom "house" står skrivet med en liten bokstav på din hemsida. Jag tror dock att du menar tv-programmet, eftersom det inte är något "a" framför "house" och du brukar ju vara lite klurig med dina populärkulturella referenser här och där.
Men vem har rätt egentligen? För husfridens skull vore det skönt att få ett svar.

House eller hus?

"Ja, men de är döda nu"

2009-05-14T19:27:00.008+02:00

Vi 5-spalten på sista sidan i Aftonbladet brukar alltid vara en pålitlig källa till konstiga citat, åsikter och människor. Ni vet, fem random människor på stan får en fråga kring något dagsaktuellt ämne och svaren blir ibland lite...speciella.

Såg den här för några veckor sedan, tror att Grannfejden just hade haft säsongsstart och därav ämnet.

- Har du någon gång haft problem med dina grannar?
En kvinna i medelåldern svarar:
- Ja, men de är döda nu.

Priceless.

Annars så är ju den här en klassiker.

Ett litet länktips bara

2009-05-13T14:23:00.004+02:00

Med tanke på hur min vän Karin reagerade (höga glädjerop och kramar) när jag berättade om denna länk så tänkte jag att fler personer kanske också skulle ha nytta av den.

På vidtomp3.com kan du konvertera dina favoritvideos från YouTube och MySpace till mp3-filer, helt gratis och väldigt enkelt.

Exakt hur lagligt det egentligen är kan man ju eh...kanske diskutera, men praktiskt är det i alla fall!

Göteborg

2009-05-07T19:08:00.004+02:00

Jag har länge känt en stor kärlek till staden Göteborg. Trots att jag bara varit där tre-fyra gånger så är det något med den staden som får mitt hjärta att klappa lite hårdare. Som får mig att längtansfullt sucka "åh!" varje gång avenyn dyker upp i något tv-program.

En viss göteborgare har ju bidragit till en stor del av de här känslorna, gjort att de besjungna gatnamnen och platserna för alltid är invävda i mitt eget liv och känns som mina egna.

Men det finns så mycket mer än herr Hellström som drar mig mot västkusten. Människorna, havet, dialekten, atmosfären och musiken, gud musiken! All bra musik kommer från Göteborg känns det ju som, som att det är där det händer.

Liksom, titta bara på de här två klippen. Hur kan man inte älska en stad där ett av fotbollslagen har "Gårdakvarnar och skit" som inmarschlåt och ett annat har Joel Almes gåshudsgivande "Snart skiner Poseidon"?

(Vuxna män (och fotbollssupportrar dessutom!) som tillsammans sjunger en låt av Håkan Hellström - något som jag, när jag gick på högstadiet och inte kände till någon mer i hela Alfta som gillade Hellström, aldrig någonsin trodde skulle kunna ske. )

Något i mig säger att Göteborg skulle kunna bli min stad.

Bakis, anyone?

2009-05-01T14:33:00.003+02:00

Jag var just och tränade på IKSU, umestudenternas place to be när det gäller träning. Och man säger så här, det märktes väldigt tydligt att det var valborg igår. Aldrig någonsin har jag sett lokalerna vara så tomma. Humor.

And life would never be the same again...

2009-04-28T20:17:00.000+02:00

Är det bara jag eller är det här obehagligt på riktigt?

Känns lite som att hela ens barndom var en lögn. Eller ja, av filmen att döma snarare en upprepning.

The shit of the day, så att säga

2009-04-23T15:36:00.005+02:00

Som vanligt när jag först faller för en låt så har jag ingen som helst aning om vad texten handlar om. Det enda jag vet är att när synthen sätter igång vid ca 1:20 så vill jag dansa äschlet av mig. Och det räcker bra för mig.

Här kommer lyckan för hundar som oss

2009-04-04T08:21:00.004+02:00

För nästan exakt tre månader sedan skrev jag det här.
Just i detta nu sitter hon på ett flygplan tillbaka till Sverige.
Om några timmar får jag hålla om henne igen.
Därför tycker jag att vi nu lyssnar på något som, i mitt tycke, kan vara den gladaste låten någonsin:

Det bästa ljudet!

2009-04-01T17:07:00.004+02:00

Få saker är lika underbara att höra, lika peppande, som ljudet av hur smält snö droppar från hustaken. Våren är här!!

And the choir in my chest is like: ooooh - ooooh

2009-03-26T18:03:00.003+01:00

Ny video från Hello Saferide!

Allt som behövs för att göra en fin video är tydligen ett skidspår, stora mängder snö, en kamera och en Annika Norlin som sjunger med i texten lite då och då. Vackert så det förslår.

Night dawns on us now, my love!
We finally found a way to lie, my love -
without an arm getting numb
in the middle of us, my love.

Låg, låg humor

2009-03-24T18:09:00.008+01:00

Förra veckan meddelade Anders "Moneybrother/Pengabrorsan" Wendin att han i samband med sitt stundande skivsläpp även lanserar en egen tomatsoppa.

"En artistkarriär i dag känns osäkrare än ett liv i livsmedelsbranchen. Jag sår detta frö nu för att inte stå handfallen när en dag inspirationen oundvikligen tar slut."

"Efter att ha smakat mig igenom tomatsoppa utbudet på min lokala mataffär insåg jag att det fanns plats för mig. Tomatsoppa är den coolaste soppan och vår soppa har vunnit vartenda blindtest vi har kört."

En fråga som man då kan ställa sig är om soppan kommer vara lika HET som Anders själv? (Skämttrumvirvel)

Hö hö hö.
Eh.

När jag ser framåt

2009-03-22T19:00:00.008+01:00

Om...

... sex månader befinner jag mig i Forsand, en liten ort på norska västkusten. På dagarna jobbar jag (förhoppningsvis) på en laxodling och tjänar multum. På kvällarna umgås jag med L och njuter av att vara fri från pluggstressen.

... tolv månader ligger jag och L i en hängmatta i Brasilien, lever på ihoptjänade pengar och njuter av att finnas till.

(Passande soundtrack till inlägget: Håkan Hellström - När Jag Ser Framåt)

För att det fortfarande är lika vackert

2009-03-22T18:52:00.003+01:00

Moto Boy goes schlager

2009-03-14T14:49:00.008+01:00

Ikväll, mina vänner, struntar vi i alla mellanmjölkslåtar och riktar istället vår fulla uppmärksamhet åt mellannumret i schlagerspektaklet. Finaste Oskar "Moto Boy" Humlebo gör nämligen en cover på Charlotte Perrellis vinnarlåt "Hero", något som säkert kommer ge honom ett genombrott liknande Maia Hirasawas när hon framförde "The Worrying Kind" förra året. Det går helt enkelt inte att missa talangen som den mannen besitter. Och rösten sen... Oskars vän Titiyo beskrev den bäst då hon sa att den "blöder". Så vackert sagt, och sant.

- Det kommer att bli precis som allt annat jag håller på med – väldigt, väldigt romantiskt. (Hämtat från Aftonbladet.)

Spring Ricco

2009-03-09T19:15:00.004+01:00

Virtanen säger som det är, Virtanen säger det bäst.

Ibland går hon på stadens gator som en vanlig kvinna

2009-03-08T15:13:00.007+01:00

Igår var jag nere på stan en sväng, en ny outfit inför kvällens party skulle inhandlas. När jag då står där i kön på H&M så ser jag i ögonvrån en gråhårig man i kön bredvid min, han ser rätt bra ut och jag tänker "hm, varför känner jag igen honom?" Plötsligt slår det mig - det är ju Annika Norlins kille. Exakt i samma ögonblick som jag inser detta ser jag att hon står där framför honom. Liten och nätt, i en grön vinterjacka. På väg att köpa något som såg ut som ett flerpack strumpor och en vinröd tröja. Jag går då in i något slags panic mode, helt paralyserad av det faktum att en av de personer jag beundrar allra mest står två meter ifrån mig. Tyvärr förblir jag kvar i detta tillstånd och innan jag hunnit göra klart mitt köp har de försvunnit ut ur affären och ut på gatan. Kvar står jag och förbannar mig själv för mitt icke-existerande mod.

Jag får trösta mig själv med att jag faktiskt sagt "vi avgudar dig" till henne en gång redan, och det är ju inte illa pinkat det.

Oh Carina

2009-03-08T11:03:00.005+01:00

Hey vänner, vad sägs om att vi skippar den sedvanliga söndagsångesten och lyssnar på lite feelgood-musik idag istället? Ja, let's!

(En mighty fine video dessutom.)

Dekadensen är hård

2009-03-03T12:17:00.008+01:00

Jag har sett Håkan Hellström nio gånger.
Jag har hört alla de där låtarna som fått hjärtat att klappa fortare under sömnlösa nätter, jag har skrikit ut alla de där textraderna som finns fastetsade i mig för alltid.
Alla utom en.
Alla utom den som ligger närmast hjärtat, den som för x antal år sedan fick mig att vakna upp och inse vad musik kan göra och betyda - "Uppsnärjd i det blå".

För två veckor sedan såg jag honom i Gävle, för tre veckor sedan här i Umeå. Ingen av gångerna fick jag höra det där omissigenkännliga introt börja spelas. Är det då så konstigt att jag blir en aning bitter när jag ser det här, inspelat på konserten i Örebro från helgen som gick?

Återigen kan jag konstatera: jag kommer aldrig få höra den där låten live.

Söndagscovern - För en lång lång tid

2009-03-01T12:00:00.005+01:00

Dagens låt är ingen obskyr och okänd indielåt. Alla med en något så när fungerande hörsel måste har hört den någon gång under det senaste året, konstigt vore det annars. Låten det handlar om är Håkan Hellströms "För en lång lång tid", första singeln från det delvis mästerliga albumet "Försent för edelweiss". Men, är den verkligen en cover undrar du kanske nu? Nja, inte riktigt får väl bli svaret. Men nästan.

Bandet Tapefly skapades för några år sedan i Göteborg och bland bandmedlemmarna hittar man bl.a folk från The Soundtrack of Our Lives, men också allas vår herr Hellström. Tillsammans skrev de låten "Canine Prey", en låt som Håkan sedan gjorde om till sin egen och voila! - en klassiker hade skapats.

Original: Tapefly - Canine Prey
"Cover": Håkan Hellström - För en lång lång tid

Someday I'll be the prey of your tiny canine
Someday I could run you down in my driveway
Why do we go on and hurt oneanother?
Somehow I know you'll be gone for a long long time

vs.

Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi såra varandra?
Nåt säger mig att du blir borta en lång, lång tid

Slumdog Millionaire

2009-02-28T14:23:00.010+01:00

Jag såg filmen Slumdog Millionaire igår och herregud, vilken film. Värd varenda Oscar den fick. Från första till sista stund är det ren och skär filmmagi, och förtrollningen håller i sig långt efter filmens slut. Jag såg den tillsammans med två vänner - den ena skrekpratade högt med karaktärerna varje gång spänningen blev för stor, den andra sökte stöd genom att hålla hand med oss andra. Själv gapade jag mig igenom hela filmen. Jag tror jag aldrig har upplevt en film där jag ville se exakt varje scen, en film utan någonsomhelst dötid. Färgerna, myllret, musiken, scenerna - allt är i perfekt symbios. Ni som inte sett filmen ännu, jag är avundsjuk på er. Ni har en stor, stor upplevelse framför er.

Annika + Duetter = Sant

2009-02-25T22:13:00.000+01:00

Det tar sex timmar att resa mellan Alfta och Umeå med buss, en resa som jag gjort alltför många gånger för vad som kan anses vara hälsosamt. Innan resorna förbereder jag mig genom att packa väskan full av tidsfördriv - böcker, tidningar, ja till och med min gamla gameboy får följa med. Men sen på bussen slutar det som det alltid gör, att jag sitter där och tittar ut genom fönstret med musik i öronen och tänker. Och tänker lite till. Det fungerar som någon slags terapi, en stund då jag kan reda ut och organisera tankarna. Dessa rör oftast allt mellan himmel och jord, något som ibland kan resultera i blogginlägg (se föregående inlägg).

I söndags när jag satt där, med mil efter mil av skog svischandes förbi utanför fönstret lyssnade jag på Perssons Pack (Alftas stolhet), och då speciellt på deras fenomenala duett med Annika Norlin - "Stenad i Stockholm". Det slog mig då att Annika medverkat i en väldans massa duetter :

Billie The Vision & The Dancers feat. Annika Norlin - Overdosing With You
Vapen feat. Annika Norlin - Färjemansleden
Säkert! feat. Markus Krunegård - Det Kommer Bara Leda Till Nåt Ont
Säkert! feat. Martin Hanberg - Sanningsdan
Hello Saferide feat. Andreas Mattsson - Overall
Hello Saferide feat. Firefox AK - Long Lost Penpal
Annika Norlin & Anna Järvinen - För Varje Hjärtslag
Moneybrother & Annika Norlin - That Summer Feeling
Peter, Bjorn & John feat. Annika Norlin - Young Folks
David Sandström & Annika Norlin - Fairytale of New York
(De tre sista hittades på YouTube.)

En hel drös duetter alltså. Något som återigen får mig att konstatera denna enkla sanning: Annika Norlin is THE person to be, så att säga. Inte nog med att hon har en framgångsrik karriär både som journalist och som musiker, hon känner allt och alla som är något att ha också.

Duett in the making? (Från Rockfoto.nu)

Two of a kind.

2009-02-23T13:10:00.007+01:00

När jag och Lotta pratar om Mando Diao slutar det allt som oftast med att vi diskuterar vilken av de två sångarna Gustaf och Björn som ser bäst ut. Lotta argumenterar alltid för Björns fördel medan jag istället står på Gustafs sida. Visst kan jag tycka att Björn ser bra ut, men det har alltid varit något med honom som fått mig att rent instinktivt säga tack, men nej tack. Häromdagen slog det mig varför:

Luke Skywalker? Björn Dixgård?

Anna.

2009-02-11T11:29:00.000+01:00

Imorgon kommer min vän Anna hit på besök.
Anna är en mycket fin vän. En av de bästa jag har.
Geografiska avstånd och telefonskräck från båda håll gör att vi ibland inte hörs under långa perioder, förutom några msn-konversationer då och då. Men det gör inget. För när vi ses så är allt som vanligt igen. Vi pratar om musik vi gillar, vi pratar än mer om musik vi inte gillar. Vi turas om att säga ironiska kommentarer som den andra skrattar åt. Vi minns och pratar nostalgiskt om passerade dimmiga dar.
Inget tyder på att vi kommer göra något annat den här gången. Och det mina vänner, är så jäkla fint.

(Och hon är snygg också, den jäveln.)

Journalistik på hög nivå.

2009-02-09T11:05:00.006+01:00

Den här skärmdumpen tog jag från expressen.se dagen efter schlagerfestivalen. Och jag vet inte riktigt var jag ska börja någonstans. Det finns så många detaljer kring den här bilden som är så fruktansvärt oavsiktligt komiska. Men här är mina personliga favoriter:

"Brandpanik" - brandmännen går sakta in, fotografen följer dem tätt i hälarna. Panik? Nja.
Shirleys citat, "Allt jag tänkte på var att rädda mitt barn." Ja, det syns ju verkligen när du står och filmar brandmännen med mobilen, Shirley!
"Alcazarstjärnan: "Jag röker inte."". Ingen förklaring behövs.

Svt, ni är det finaste jag vet.

2009-01-30T13:36:00.008+01:00

Fina, fina svt. Tack!
Tack för att ni lägger ned pengar och tid på att göra högkvalitativa program såsom Popcirkus, Hype och Dom kallar oss artister. Det värmer så himla fint i en popnörds hjärta.

Strunta i de som säger att ni har färre tittare än Uutiset. De tittare ni väl har älskar er villkorslöst, jag lovar. Kvalitet är alltid bättre än kvantitet. Sådetså.

Disneypop!

2009-01-22T15:40:00.008+01:00

Enhörningar! Flygande valar! Rosa moln! Magiskt!

Bob! Ed!

2009-01-20T11:32:00.010+01:00

Jag vet inte varför och jag vet inte hur, men av någon outgrundlig anledning börjar jag alltid skratta okontrollerat när jag ser filmer som den här. Och den här.

Getter med seperationsångest. Visst är det väl lite roligt ändå? Eller? Va?

Jag är en festis.

2009-01-17T22:32:00.002+01:00

Sitter och kollar lite vad som händer här i Umeå till våren.
Och herregud. Det blir en dyr vår.

Johnossi, 31 jan, 160 kr.
Hello Saferide, 5 februari, 185 kr.
Håkan Hellström, 13 feb, 320 kr.
(Laleh, 19 feb, 275 kr.)
Anna Ternheim, 13 mars, 295 kr.
Umeå Open, 26-28 mars, 600 kr.
Marit Bergman, 26 april, 240 kr.
(Maia Hirasawa, 6 maj, 250 kr.)

Plus det här, samma dag som Johnossi besöker stan. Ouch.

Jag borde verkligen skaffa mig ett jobb right about now.

From such great heights

2009-01-17T11:50:00.002+01:00

Just i detta nu sitter den finaste människan jag vet på ett flygplan som tar henne till Indien. Den 4 april kommer hon tillbaka innanför landets gränser, den 24 juni får jag tillbaka henne för gott.

Så jag spelar vår låt, längtar och saknar, och ler för mig själv.

When you are out there on the road
for several weeks of shows,
and when you scan the radio,
I hope this song will guide you home

2008.

2009-01-16T15:24:00.004+01:00

Jag tänker inte göra någon sorts summering av förra årets bästa skivor och låtar, det är för svårt. Dels för att mitt minne inte är det bästa, men också för att det finns så många andra som redan gjort det bättre. Så jag kör min egen variant istället.

Här kommer de låtar som jag kommer förknippa med 2008. De låtar som när de spelas på radio kommer få mig att stanna upp och tänka tillbaka till något avlägset minne, till en händelse jag kanske glömt eller en person jag en gång kände. Mitt soundtrack till 2008.

Vampire Weekend - Walcott
Februari. Jag är nykär och på väg till Luxemburg för att hälsa på henne. Flygplatser, tågstationer och lycka. Känslan av att vara på väg någonstans, till något bra, till någon. Inget slår det.

Milosh - It's Over / Maps - So Low So High
Det är senvinter och slask och jävligt. Detta samtidigt som vi har kursen från helvetet. Datalaborationer som verkar oändliga och lärare som är helt oförstående inför vår ångest. Då passar det väldigt bra med Milosh vackra men tunga "göra slut"-låt.

Men när labbarna är gjorda och en resa till en underbar person står för dörren så passar istället Maps "jag ser ljuset efter mörkret"-låt mycket, mycket bra.

Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
Påsken hemma i Alfta gick i vinterkräksjukans tecken. Alla som besökte vårt hus blev sjuk, däribland jag. På bussen tillbaka till Umeå, fortfarande skakig och halvillamående efter nedbäddade dagar, lyssnade jag på För Sent För Edelweiss. Det var några dagar kvar innan den skulle släppas men jag hade lyckats få tag på den ändå. När jag lyssnade igenom albumet och kom till den här låten fick jag tårar i ögonen. För att det var så jävla vackert. Som min vän Anna sa, Jag vet inte hur olycklig kärlek känns, men jag tror att det känns såhär.

Kleerup feat. Tityo - Longing for Lullabies
Maj och misär. Vår första praktikperiod på logopedprogrammet. Spenderade månaden i Piteå, av alla ställen. Grät mig igenom första veckan, ville vara överallt utom där.

This Is Ivy League - The Richest Kids
Spelade den här lilla poppärlan varje gång jag hoppade på cykeln och begav mig hem igen efter 8 timmar i rabatterna. Sommar och frihet i ett.

Moto Boy - Beat Heart
Årets bästa konsert bevistades på Storsjöyran, Moto Boy stod på scenen. Oskars blödande röst och de vackraste balladerna du kan tänka dig bidrog tillsammans till att skapa en av de mäktigaste stämningarna jag varit med om. Alla vi som stod framför scenen grät, däribland jag och Lotta. Killarna bredvid oss grät båda ut sina hjärtan. En av dem omfamnade oss mitt i en låt och sa "Fan, va fina ni är!" och tillsamman stod vi där och höll om varandra. Magiskt.

Britney Spears - Piece of Me
För första gången i mitt liv lever jag sambolivet, och när man är sambo så tvingas man också lyssna på sin sambos musiksmak. På gott och ont. Höstlöven föll mot marken lika snabbt som Lotta föll för Brittans nya stil.

Markus Krunegård - Jag Är En Vampyr
Hösten var dansdansdans med henne på finfina popklubbar här i Umeå. Markus indiehit spelades alltid, på alla klubbar. Något som vi inte protesterade emot.

Slow Club - Christmas TV
Precis innan jul infinner sig alltid den där speciella känslan, det är som att det finns någon sorts extra mysig och rogivande atmosfär kring allt man gör. Och har man någon att dela det med så blir det bara ännu bättre.

Tack 2008, du var ett bra år.

Topp 5 - Låtar som framkallar begär i mina gitarr- och pianofingrar

2009-01-16T14:08:00.003+01:00

Topp 5 - Låtar som framkallar begär i mina gitarr- och pianofingrar :
1. Vampire Weekend - Walcott (pianoslingan)
2. Håkan Hellström - Uppsnärjd I Det Blå (gitarrslingan)
3. Neutral Milk Hotel - In the Aeroplane Over the Sea (gitarr)
4. Håkan Hellström - Dom Kliva På Dig Igen (gitarr)
5. Vapnet - Thoméegränd (gitarr)

När jag hör dessa låtar måste jag få ett instrument i mina händer. Fort som attan. Så att jag kan klinka med till dem. Annars imploderar jag. Eller något i den stilen.

Let's call it a comeback.

2009-01-12T20:06:00.004+01:00

Jag har slutit ett lukrativt sponsringsavtal till den här bloggen. Egentligen är det min kära flickväns tappra försök till att få mig att blogga igen. Till en början var dealen 1kr/inlägg, men när jag inte skrev något höjde hon sitt bud till 5kr/inlägget. Så jag vet inte, jag borde kanske ha väntat lite till innan jag skrev detta? Kanske hade hon höjt budet till än högre astronomiska summor, typ 10kr/inlägget om jag väntat en vecka till? Äh, det är för sent nu i alla fall.

Och du Lotta, nu är du skyldig mig fem kronor.

Christmas Duel/TV

2008-12-23T23:07:00.005+01:00

Ni vet hur det är. Det är jul igen och vi lyssnar på samma gamla låtar, precis som vi gjorde förra året och året före det, och året före det, och året för det... Det är "Absolute Christmas" på repeat där oldies trängs med "nyare" låtar, Dean Martin blandat med en Merry Christmas-viskande George Michael. Ordet "förnyelse" verkar till synes inte existera inom julsångernas förlovade värld.

Men tittar man bortom blandskivorna finns det faktiskt hopp. Här är två nyutgivna låtar som är väl värda en lyssning:

The Hives & Cindy Lauper - A Christmas Duel
En "Fairytale of New York" gone bad anno 2008. Howlin' Pelle och Cindy sjunger om all skit de gjort mot varandra under året, "I wrecked your daddies car and went down on your mother", och drar sedan ett streck över det och låter det vara - för julstämningens skull. Detta över en melodi som andas 1960-talspop och får det att rycka i dansmusklerna.

Slow Club - Christmas TV
En låt som passar till den stunden som kommer efter att alla julklappar är öppnade, gästerna hemflugna och lugnet återställt igen. Passar också bra till dem som saknar sin käresta, exempelvis mig själv. "I like the way that our arguments end when we fall asleep, and the way that your arms feel when they're wraped around me" är en rad att älska.

God Jul på er människor, och hoppas ni får ett bra 2009.

En låt, ett minne. Del 4.

2008-11-13T11:34:00.008+01:00

Det är Peace&Love-festivalen -07. Jag är där med ett gäng vänner och tillsammans njuter vi av festivallivet, dvs. att vara skitiga (dusch, vad är det?) och relativt "nyktra" ackompanjerat av bra livemusik dagarna igenom. Min käre vän Anna har fått uppdraget att ta med sig något som vi kan spela musik på vid tälten, vilket hon också gör - en gammal bandspelare årgång -91 typ. Till en början fungerar den bra och allt är frid och fröjd. Men sakta men säkert börjar batteriet ta slut och följden av detta blir att musiken spelas allt långsammare och lååååångsaaaammaaareee. Speciellt låten nedan minns jag blev speciellt utsatt, Beth Ditto lät i slutändan som en transvestit som käkat väldigt överdrivna mängder testosteron.

- Staaaaaaandiiiiing iiiiin theeeee waaaay oooooof coooontrooooooool

Söndagscovern - Kids

2008-11-09T13:09:00.002+01:00

Det är söndag igen och därmed dags för en djupdykning i havet av covers.

Den här gången har det fiskats upp ett klipp där The Kooks gör en cover på, i mitt tycke, en av årets bästa låtar - "Kids" av MGMT.

Originial: MGMT - Kids

Cover: The Kooks - Kids

Noterbart är att killarna tar ut covern just efter att ha hört låten spelas på den radiokanal de besöker. Pretty cool, right?

Oh, Don Piano.

2008-11-07T16:10:00.006+01:00

Det här är det roligaste jag sett på länge, och jag skäms inte för att erkänna det.

When I grow up.

2008-11-07T11:21:00.004+01:00

Smått desperat efter någon sorts vägledning om vad jag ska göra med mitt liv så skickade jag i somras ett sms till 118100 (de som säger att de har svaret på "allt") med frågan "vad ska jag göra när jag blir stor?". Här är svaret jag fick:

Gillar du att umgås med barn eller andra människor så kan du prova med att jobba på dagis eller i vården. Tycker du om att studera och forska så kan du arbeta som docent på ett universitet eller lärare på en fin skola. Polis eller militär kanske vore nåt, eller jobba utomlands några år. Det är ingen brådska med att ta reda på när man ska bli stor, vissa blir aldrig stora utan lever som barn livet genom, inuti.

Den sista meningen där gjorde min dag.
Fina, fina 118100 - ni var djupare än jag anade.

Light my fire.

2008-10-11T15:23:00.005+02:00

Jag önskar att jag var brandman.
Nästan alla brandmän säger alltid saker såsom "jag har alltid velat bli brandman" eller "att bli brandman var det enda alternativet för mig".

Vad enkelt det måste vara. Att bara veta så där. Veta exakt vad man ska göra med sitt liv, inga funderingar om vad som känns rätt eller fel. Inga tvivel på framtiden.

Jag har ingen sådan eld inom mig, inget brinnande intresse.

Jag avundas dem.

Titta på dem, det syns ju. Är man brandman så är man nöjd med livet. (Den andre mannen från vänster är bara undantaget som bekräftar regeln. (...) )

När jag blir stor...

2008-10-08T12:43:00.005+02:00

När jag blir stor ska jag ha en lika stor skivsamling som Per Sinding-Larsen.

"Happy Rosanne f***"

2008-10-04T15:42:00.005+02:00

Den här killen har det inte lätt. Tänk dig själv, du är ute med familjen och turistar dig på Hollywood Boulevard. Tittar på kändisarnas handavtryck, etc etc. Kanske är det första gången du är i storstan. Och så, helt plötsligt, kommer ett kamerateam och ber dig gratulera Rosanne Barr på födelsedagen i ett inslag till Jimmy Kimmels talkshow, ett program med några miljoner tittare sådär.
Klart som fan att man blir nervös.

Dagens hjälte - Igelkotten.

2008-10-03T16:22:00.006+02:00

Häromdagen satt jag och väntade på bussen.

Det var kallt.

Det var blåsigt.

Det var grått.

Inte en av mina mest minnesvärda ögonblick i livet, kort sagt.

När jag så sitter där och vältrar mig i min egen höstdepression ser jag hur en lastbil stannar till mitt på vägen en bit ifrån där jag sitter. Samtidigt kommer en annan bil i det andra körfältet som också stannar upp. En aning udda kan tyckas eftersom det varken finns personer eller övergångsställen i närheten av där de står, de två bilarna. Men så ser jag hur en liten brun boll rör sig snabbt mellan bilarna och över vägen. En igelkott som med livet som insats springer över asfalten, och han klarar det. Han kommer helskinnad över till den andra sidan och försvinner snabbt ner i diket.

Och där sitter jag och känner hur hela jag fylls av hopp.

Hopp över att det finns lite godhet i människan ändå.

Wow. I dubbel bemärkelse.

2008-08-19T00:01:00.005+02:00

Om man bortser från den episka och gripande Broder Daniel-konserten så var det här höjdpunkten på Way Out West i mitt tycke:

Okkervil River - Lost Coastlines

(Klippet gör dock inte konserten rättvisa. Tänk er att det bakom kameramannen/kvinnan står ett överfullt och överhettat tält och dansar lyckligt så kanske det blir lättare att förstå vilken stämningen det var under konserten.)

Det där bra nätter. Det där var fina nätter.

2008-08-18T22:01:00.015+02:00

Det var på den sista bussen hem till Alfta jag insåg det, cirkeln var sluten. Exakt en månad tidigare hade jag tagit min stora och enormt överpackade ryggsäck och begett mig ut på vägarna. Vägar som först ledde mig till ett efterlängtat möte på Arlanda och sedan tog mig till Sala, Forsand (Norge), Östersund, Göteborg och till sist Uppsala. Den 13 juli åkte jag, den 13 augusti kom jag hem igen. Lite äldre och lite visare. Mycket lyckligare och mycket brunare. Men fortfarande med en lika tung och överpackad ryggsäck.

Meddelande till allmänheten.

2008-08-15T00:44:00.001+02:00

Bloggen kanske vaknar till liv snart igen.
Kanske.

Varning riktad till allmänheten.

2008-06-20T23:12:00.004+02:00

Jag har just sett filmen "Chocolat". Det var dumt gjort.
Se aldrig, ALDRIG, filmen Chocolat utan choklad nära till hands.
P to the lågsamt.

För jag var nere men uppe på fem.

2008-06-19T22:12:00.004+02:00

Ja. Jag vet att jag lägger upp klipp med my dear Håkan väldigt ofta.
Och ja. Jag vet att det kan anses som fusk att slänga upp ett klipp under en pågående blogg-battle. Men som jag känner det så har hon, den där andra, redan utklassat mig med hästlängder skriftmässigt. Jag har inte en chans. Så jag får ta till andra medel, som t.ex. det här.

Den här filmen är egentligen inget vidare. Ljudet är dåligt, bilden skakar, man ser inte ens Håkan osv osv. Men det finns något annat i den här filmen, en känsla. Känslan av hur det är att vara på en konsert med herr Hellström. Det finns så många saker just där och då som är så himla mäktiga. Det är svårt att beskriva i ord, det måste upplevas. Som allsången där exakt alla sjunger med. Som att känna hur marken gungar under en då tusentals fötter hoppar upp och ner. Som att, exakt samtidigt alla andra, sträcka upp handen i luften och sjunga:
...för jag var nere men upp på fem, aaah aaah aaaaaah!
Stanna filmen 17 sekunder in så ser ni vad jag menar.

Jag går inte isär när jag går med dig.

2008-06-18T22:49:00.004+02:00

Idag fyller Du år.
Du som stått vid min sida i 7 månader.
Du som är den finaste människan jag mött.

Ett leende som värmer mer än solen på sommarens varmaste dag.
Tusentals lockar av guld att förlora fingrarna i.
En famn där oändlig trygghet är det enda som existerar.
Allt det där är Du.
Allt det där är luften jag andas.

Vi möttes i december,
när julrushen härjade som värst.
Men Då, när våra blickar möttes för första gången.
Då stannade tiden,
då stannade allt,
medan hjärtat slog dubbla slag.
Där var ju Du.

Våra blickar har mötts många gånger nu.
Men fortfarande,
fortfarande ser Du igenom mig som ingen annan.
Aldrig någonsin ska jag lämna den där blicken.
Aldrig någonsin ska jag lämna Dig.

Jag älskar dig, min Lotta.
Grattis på födelsedagen.

P3 - I loves it.

2008-06-17T22:03:00.006+02:00

Lyssnade på P3 idag när jag utförde lite slavgöra åt mor och far (tejpade golvlisterna i vardagsrummet). Lyssnarna ombeddes att skicka in historier om något märkligt, underligt, läskigt, roligt, konstigt uppvaknande de varit med om. Väldigt underhållande I tell you, tejpade snett av skratt. Här kommer mina personliga favoriter:

En kille upptäckte en morgon att hans laptop stod på tork i diskstället. "Va fan?" tänke killen och tog med sig laptopen till jobbet och datateknikern där. Denne berättar sedan för killen att när han monterade isär killens dator så stank den av urin. Killen tänkte "va fan?" igen men insåg sen hur det måste ha gått till. Han och hans sambo höll nämligen just då på med att flytta till en ny lägenhet, och i den här lägenheten låg arbetsrummet bredvid toaletten. Killen har då alltså gått i sömnen, tagit fel på rummen, kissat på sin laptop, insett sitt misstag (i sömnen!), diskat laptopen och sedan ställt den på tork. Det kallar jag ordningsamt.

En kvinna vaknar av att hennes man går i sömnen. Mannen befinner sig i vardagsrummet och kvinnan hör hur han dricker något. Hon blir då en aning fundersam eftersom det enda drickbara de har i vardagsrummet är hennes nyinköpa flaska Baileys, och hon går ut för att titta till sin man. Denne har då förflyttat sig till köket där han står och håller i en urdrucken flaska Baileys samtidigt som han halsar i sig citronsmaksättningsmedel. Just den här scenen i sig självt är ju väldigt rolig, men det finns en detalj som gör det ännu roligare - på Baileys-falskor står det uttryckligen att man INTE bör blanda Baileys med citrus. (Mannen mådde inte så bra dagen efter...)

Blogg-battle.

2008-06-16T22:24:00.002+02:00

Min kära flickvän och jag har en blogg-battle den här veckan. Ett inlägg om dagen minst, annars får man smisk eller något i den stilen. Det här inlägget har som ni märker inget substantiellt värde över huvud taget, dess enda syfte är att rädda mig från smisk och det har det ju gjort nu så... godnatt med er.

Visst är fröken och skolan bra men sommarlov vill vi ha.

2008-06-05T02:31:00.003+02:00

Sommarlov igen. Jag förstår det inte. Men lika glad är jag för det. Den här sommaren kommer bli något alldeles extra, jag känner det på mig. Troligtvis den bästa någonsin.
På söndag går bussen söderut, vilket kommer kännas väldigt ovant. Blandade känslor, av både saknad och längtan. Sist jag var hemma in the hood fick jag vinterkräksjukan och låg däckad i en vecka, hoppas på ett bättre resultat den här gången. Några veckors ledighet står för dörren, sedan rabattrensning och bonnbränna version "delux". Kan bli fina dagar. Resterande sommar vet jag redan kommer bli superb, min Lotta kommer ju hem. Festivaler, sol, hångel, vänner, alkohol. He' bli bra schiit. Som vi säger här i Norrland. Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget. Kanske bara rensa huvudet från tankar, sådär 02:41 på natten. Eller så är jag bara full, vem vet.

Sommarlov vi väntat på, sommarlov vi snart ska få
Visst är fröken och skolan bra, , men sommarlov vill vi ha!

Söndagscovern - Super Trouper.

2008-06-01T16:07:00.008+02:00

Nu när solen alltmer tar över dagarna och folket kliver ut ur stugorna så vaknar även Söndagscovern till liv igen efter några månaders semester. Idag har turen kommit till en popifierad version av Abbas gamla hitdänga "Super Trouper", framförd av skotska indiebandet Camera Obscura.

Original: Abba - Super Trouper
Cover: Camera Obscura - Super Trouper.mp3

Enjoy!

Så här ser skotska indiemänniskor ut. Kan vara bra att veta.

I höst?

2008-05-31T03:18:00.004+02:00

"Populärkultur A - Kursen behandlar populärkulturens budskap och dess roll i samhället. Populärkulturella genrer problematiseras bl.a. utifrån kön, klass, etnicitet och generation. Ämnen som ofta aktualiseras i samhällsdebatten diskuteras, t.ex. dokusåpor, ungdomskultur, populärmusik och konsumtion. "

Åh. Vill så gärna läsa. Så intressant och roligt. Åh.

Mogen nog att prata pension?

2008-05-31T00:38:00.002+02:00

När den yngsta (YNGSTA!) brodern i Hanson blivit pappa så känner man sig jävligt gammal. Var det inte nyss som han satt pre-pubertal och med fula rastaflätor bakom trummorna och sjöng en sång med "mmmbop" som refräng?
Herrejävlar, vad fort åren går ändå.

Läs mer här.