Besatt? Jag?

Den här videon...gör saker med mig. Får mig att låta på konstiga sätt, såsom:
- Grrrr!
- Raouwr!
- Mh mhm mhmmm! ( med latino handrörelse)
Patrick gör sådant med mig. I just can't help myself.

Shoot! Bang! Fire!

Jag är kär.
På det där sättet så att man inte kan behärska sig.
Patrick, you put me in the magic position.

Kärlek till skogen.

Jag vet att ni alla (två, tre personer kanske?) är helt sjuuukt spända på vad jag har att säga om Arvika så here it is:

- Festivalens bästa var helt klart Bloc Party, TTA och Patrick Wolf.

- Det är förvånansvärt hur mycket lera som kan finnas på en och samma plats samtidigt. Det regnade varannan dag och detta ledde till att åkern som campingen låg på mer såg ut som en... plöjd åker. Jag tror aldrig jag älskat mina stövlar så mycket som jag älskade dom då.

- Djupa saker man tänker när man åker från/till Arvika: jävlar, vad mycket skog det finns i Sverige.

- Ola Salos val av byxor var inget blygt val, om man uttrycker det så.

- Bloc Party var väldigt, väldigt bra. Stod längst fram vid staketet, the place to be så att säga. I alla fall när Kele (sångaren) springer ut bland publiken. Borde dock har lärt mig texterna bättre innan.

- Vakterna i Arvika är riktigt helfestliga. Och det säger jag helt utan ironi. En av dem tog en tjejs vattenflaska, fyllde på den, gick fram till tjejen och hällde sakta ut vattnet framför henne. Bara för att jävlas. Vi gillar't. En annan auktionerade ut vattnet till högst bjudande dvs skrikande. Också ganska spännande faktiskt.

- Gillar också den tappra tjejen som varje gång publiken under The Arks konsert började ropa "OLA SALO" istället ropade "OCH BANDET".

- Om ni någon gång undrar "får man verkligen in fyra tjejer plus deras festivalpackning i ett tvåmannatält?" så är svaret på den frågan: ja, det får man. Allt går med lite våld, vilja och vaselin.
- Fick ÄNTLIGEN se The Tough Alliance. Stod näst längst fram, NOT the place to be. Trångt trångt, men vad gör det när man får se Henning och Eric hångla?

- Kristian Anttila tappade ingen synth i huvudet på sig själv den här gången, han tog istället fram en piska och frågade på släpig göteborgska "är det nån som vill knulla med mig ikväll?". Gissa vad publiken svarade?

- Sen gick jag visst och blev kär. I en lång och smal man med glitter i håret och röda läderhosen.

Patrick Wolf.

- Man känner sig aldrig så nyttig som när man är på festival. Kosten består av: pizza, hamburgare, pizza, hamburgare osv och godis som mellanmål. Plus det drickbara också förstås. Toppform, här kommer jag!

- Mest synd om-priset delades mellan tjejen som halkade i leran och tappade sin nyköpta pizza och killen som fick håret klippt när han låg däckad.

Nåja, det var nog allt jag hade att säga om helgen i de värmländska skogarna. Allt det andra behåller jag min egna lyckorusiga dimma.

Man of the day.

I was dressed embarrassment.
I was dressed in wine.
If you had a part of me, will you take you're time?
Even if I come back, even if I die
Is there some idea to replace my life?

Maskrosorna är mina homies.

Bloggandet i en rejäl svacka just nu. Och allt annat för den delen också, som t.ex sociala aktiviteter och liknande. Tacka Alftas rabatter för det. Går in i något slags jobbarkoma. Vakna, jobba, äta, data, sova, repeat. Gissa i vilken del jag är just nu.

Arvikat.

I helgen blir det Arvika och festival återigen. Jag antar att jag kommer se ut ungefär så här. (Inklusive mössan.)

Fred & Kärlek

Ja, vad säger man? Så bra, så bra. Dock mäktade den sig inte upp till förra årets klass, men det är å andra sidan omöjligt utan en viss Hellström på spelschemat. Sett till det stora hela var det ändå en väldigt bra festival, sjukt mycket folk och sjukt bra stämning. Peace&Love får alltid till en bra stämning, måste vara någonting i dalaluften som gör alla människor onaturligt pepp.

Highlights från helgen som gick:
- Salem Al Fakirs hår. Mumma med stort m. Väcker stort begär att dra fingrarna igenom det.
- Sekunderna då Damien Rices "Blowers Daughter" övergick till Radioheads "Creep".
- Shout Out Louds - Very Loud. Dans dans dans.
- "Shoreline" med Anna kommer alltid vara lika bra, även om man sitter vid en vägg och förbannad över den djävulskt långa kön in till TTA:s spelning.
- Marits hela spelning var bara ren kärlek. Och också dans. Allsångsfrasen "I Will Always Be Your Soldier" ekar ännu i mitt huvud.
- Mandos hela spelning vara bara rent ös. Och också heeta pojkar.
- Timos strippdans gick inte av för hackor, om man säger så. Porrigt värre. Major rysfest av publikens respons på "Fear No Darkness", sjöng mig hes. Marit var också där.
- Sen är det ju inte alla som sett Alice Cooper hängas på scen heller.
- Och priset för festivalens hetaste går till....Snook. Kläderna, håret, smyckena, attityden - mh mh mmmh!
- Iggy Pop hade mycket energi, no doubt about it.
- Kristian Anttila framkallar samma begär som Salem.
- Ark-pöjkarna var ett perfekt avslut på festivalen. Ola Salo, jag säger då det. "Vi ska spela en ny låt nu och ja, jag vet att det är tråkigt när band envisas med att spela låtar från sin senaste skiva som man aldrig hört förut. Men ha lite tålamod med oss för vi tror att den här låten har en viss hitpotential"...och där drar "Worrying Kind" igång.
- This one's for you Karin =) :



(Ur min vinkel.)

It's alive, it's alive!

Med tanke på hur aktiv jag varit här på senast tiden kan man tro att:
1. Jag emigrerat till ett land där Per Gessle inte längre har tantfrisyr (och kan sjunga).
2. Slutat blogga och börjat jogga.
3. Skaffat mig ett liv.

Inget av ovanstående påstående har ett uns av sanning i sig så...here I am again.