And my friends, I've returned to wish you a happy christmas

Det börjar närma sig jul, som en liten norsk pojke sa till Lotta häromdagen. Av denna anledning har jag därför pysslat ihop en miniplaylist med lite smått och gott. Något att ta till när tanken på att lyssna ännu en gång på Absolute Christmas, Most Wanted Christmas och god knows what får en att vilja kaskadspy upp julgröten.

Så enjoy, mina vänner. Listan hittar ni här!


(Bild hämtad från Ett Liv I Exil)

Och hörreni, God Jul!

Dags att vakna?

Hm. Kanske är dags att väcka den här bloggen igen? Jag har ju trots allt gett den en rejäl och välbehövlig uppfräschning. Dumt att låta det gå till spillo. (Dock ser de äldre inläggen ut som skit med den nya layouten, men det behöver vi ju inte bry oss om.)

Ah well, den som lever får se.

Paus

Bloggen har tagit en paus. Inspirationen försvann.

Jag skriver på ett annat ställe nu. Vill du veta vart, säg till.

Vi ses.

Hultsfred -09

Två saker jag minns.

Konsert med Maia Hirasawa, under ett av hennes mellansnack. Maia pratar om att vara nervös/må dåligt och beskriver det som att ha "ett hål i magen". Någon i publiken, antagligen festivalens fyndigaste kille skriker då:
- NAVELN!!!

Paradistältet. Nisse*, Therese och jag står vid bardisken och försöker undvika spöregnet som bestämt sig för att ösa ner över området. I tältöppning ser jag hur den kille Nisse dissat kvällen innan - med repliken "Jag måste gå till mitt tält och ta en powernap" - är på väg in. Nisse grips då av panik:

- Therese, om han kommer hitåt så börjar vi hångla!
- Men..? Nej, jag vill inte det! Varför tar du inte Anna istället?
- Men hallå, hon är ju ihop med Lotta. Det vore ju konstigt om vi hånglade!

Jag ser under tiden hur killen är på väg mot oss och informerar Nisse om detta, och den scen som nu följer är rätt så oslagbar. Nisse, som numera har en helt skräckslagen blick, kastar sig över en i sin tur panikslagen Therese och börjar låtsashångla. Med huvorna uppe och stora huvudrörelser mot varandra får de det att se ut som ett mycket trovärdigt tungkalas. Killen förstår uppenbarligen ändå inte dissen utan kommer och ställer sig bakom oss, utan att heja dock, och allt blir om möjligt ännu mer awkward. Det hela slutar med att vi störtar ut ur tältet ganska så odiskret - Therese med en chockad blick, Nisse som hyperventilerar och jag som skrattar käken ur led.

* Nisse heter egentligen Lotta men kallades under hela festivalen för Nisse, detta pga alltför många Lotta inom ett och samma gäng.

Back from the future

Sen sist?

Flytt från Umeå. Adjö till vänner och minnen.
Hultsfredfestival (ja, The Killers rev ner allt).
Flytt till Norge. Hej norska fjordar och jobbansökningar.

That's about it.

Nu kör vi igen.

De kommer riva/äga hela Hultan

Grr, Brandon Flowers. That's one mighty fine mormon boy!

I en absurt konstig video går han omkring med röda frigolitbitar på (mindre) väl valda ställen och lyckas ändå vara råhet. Man ba "wooh!".

Black celebration

När man hör hur polishelikoptrarna börjar cirkulera över Ålidhem (studentghettot), då vet man att det är dags för Brännbollsyran.

Härligt att man har så fina grannar. VERKLIGEN.

Imorse vaknade jag med huvudvärk och en hörselpropp i mitt öra och den andra förlorad i min säng. Varför? Jo, därför att någon av mina grannar bestämde sig för att dra med efterfesten hem till sig. Tack så jävla mycket för det.

Klockan 03.30 vaknar jag av att ett gäng manliga röster pratar, nej jag menar, SKRIKER utanför min dörr och ute på innergården. Alla låter alldeles lagomt berusade och sansade. Not. Karatefylla for the win för hela bunten.

Jag kan inte höra exakt vad de säger men efter att ha legat och lyssnat på dem i mer än halvtimme så står det klart för mig att det här är ett gäng med väldigt tydliga fylleroller.

Två av killarna är konstant i en högljudd debatt med varandra. De är inte arga, det är mer en sådan där diskussion som uppstår när promillehalten seglar uppe bland molnen någonstans för de inblandade parterna. Ingen av dem låter den andre prata till punkt, när den ena säger något så kontrar den andre med att HÖJA VOLYMEN på sitt argument. Smart där.

Bredvid dem står en kille som verkar se det som sin uppgift att driva på diskussionen. De enda ljud jag hör honom göra är "WOOOOH!!!" och "AAAAAH!!!" efter varje mening debattörerna yttrar.

Där finns också killen som är i sin egna lilla onyktra värld. Då och då vrålar han av skratt så att det ekar mellan husen, "HAHAHA!!!". Åt vad är oklart.

Ibland lyckas jag tyda ut någon mening bland allt skrikande som säger "KOM, NU DRAAAR VI!!" och jag tänker "ÄNTLIGEN". Det blir tyst och jag börjar hoppas att de gått vidare till efterfestens efterfest. Men icke. Fem minuter senare så står de där och skriker igen. Och gör dramatiska ljud. Och skrattar frenetiskt.

Till sist, efter sisådär en timme ungefär, kommer jag i mitt halvvakna tillstånd på att jag ju har ett par hörselproppar som jag kan använda, thank god for that. Lyckas somna i tystnaden de ger mig och drömmer underliga drömmar om bostadsbolag och störningsanmälningar.

När man idag tittar på namnskyltarna utanför allas lägenheter kan man se vad gänget roade sig med imorse. Skyltarna sitter nämligen upp och ned och huller om buller. Smart där.

Visst är det fint med härliga grannar, hörreni?!

Nya tider (Nej, jag menar inte såpan)

Kursböcker före studieuppehåll:



Kursböcker efter studieuppehåll:



Jag är så glad att jag tog det här steget, att jag vågade ta ett studieuppehåll från logopedprogrammet och prova något annat. Populärkulturkursen som jag läst nu istället är ju så mycket mera jag.

Visst, det finns nada lediga jobb och bara pissiga framtidsutsikter inom de ämnesområden jag är intresserad av men helt ärligt, det kunde jag inte bry mig mindre om i nuläget. För första gången på länge, kanske någonsin, gör jag något som hjärtat vill medan hjärnan får stå i bakgrunden.

Och det, mina vänner, är så jäkla skönt.

Bloggen goes "Gissa kletet!"

Förra veckan glömde jag att sätta tillbaka locket på en burk. Det här blev resultatet.

Gissa om jag blev förvånad när jag tittade ner i burken och såg hur innehållet förvandlats till något sorts larvliknande klet.

Den första personen som gissar rätt (eller närmast det rätta svaret, jag är en snäll domare...) bjuder jag på en Piggelin nästa gång vi ses. Jag lovar!

Stämsång och exploderande huvuden

"Enormt obehaglig och perfekt opassande", så beskrevs Grizzly Bears nya video på Popponny förra veckan och jag är verkligen beredd att hålla med. Speciellt när de blinkar i otakt, hua! It creeps me out and I don't know why!




(Extra plus i kanten för deras fina indiepreppy kläder (flugorna!) och hur färgerna är kombinerade i bakgrunden. De ä som fiint, som de säger här uppe.)

House eller hus?

Annika, i låten "Arjeplog" när du sjunger följande rader:

The obstacles we build for ourselves, my love -
creating decisions to make, my love!
When really, it could be this easy:
you and me, and house, and food

Menar du då tv-programmet House eller bara ett vanligt hus?
L säger att det ska vara "house" som i hus, eftersom "house" står skrivet med en liten bokstav på din hemsida. Jag tror dock att du menar tv-programmet, eftersom det inte är något "a" framför "house" och du brukar ju vara lite klurig med dina populärkulturella referenser här och där.
Men vem har rätt egentligen? För husfridens skull vore det skönt att få ett svar.



House eller hus?

"Ja, men de är döda nu"

Vi 5-spalten på sista sidan i Aftonbladet brukar alltid vara en pålitlig källa till konstiga citat, åsikter och människor. Ni vet, fem random människor på stan får en fråga kring något dagsaktuellt ämne och svaren blir ibland lite...speciella.

Såg den här för några veckor sedan, tror att Grannfejden just hade haft säsongsstart och därav ämnet.

- Har du någon gång haft problem med dina grannar?
En kvinna i medelåldern svarar:
- Ja, men de är döda nu.

Priceless.

Annars så är ju den här en klassiker.

Ett litet länktips bara

Med tanke på hur min vän Karin reagerade (höga glädjerop och kramar) när jag berättade om denna länk så tänkte jag att fler personer kanske också skulle ha nytta av den.

På vidtomp3.com kan du konvertera dina favoritvideos från YouTube och MySpace till mp3-filer, helt gratis och väldigt enkelt.

Exakt hur lagligt det egentligen är kan man ju eh...kanske diskutera, men praktiskt är det i alla fall!

Göteborg

Jag har länge känt en stor kärlek till staden Göteborg. Trots att jag bara varit där tre-fyra gånger så är det något med den staden som får mitt hjärta att klappa lite hårdare. Som får mig att längtansfullt sucka "åh!" varje gång avenyn dyker upp i något tv-program.

En viss göteborgare har ju bidragit till en stor del av de här känslorna, gjort att de besjungna gatnamnen och platserna för alltid är invävda i mitt eget liv och känns som mina egna.

Men det finns så mycket mer än herr Hellström som drar mig mot västkusten. Människorna, havet, dialekten, atmosfären och musiken, gud musiken! All bra musik kommer från Göteborg känns det ju som, som att det är där det händer.

Liksom, titta bara på de här två klippen. Hur kan man inte älska en stad där ett av fotbollslagen har "Gårdakvarnar och skit" som inmarschlåt och ett annat har Joel Almes gåshudsgivande "Snart skiner Poseidon"?


(Vuxna män (och fotbollssupportrar dessutom!) som tillsammans sjunger en låt av Håkan Hellström - något som jag, när jag gick på högstadiet och inte kände till någon mer i hela Alfta som gillade Hellström, aldrig någonsin trodde skulle kunna ske. )



Något i mig säger att Göteborg skulle kunna bli min stad.

Bakis, anyone?

Jag var just och tränade på IKSU, umestudenternas place to be när det gäller träning. Och man säger så här, det märktes väldigt tydligt att det var valborg igår. Aldrig någonsin har jag sett lokalerna vara så tomma. Humor.

And life would never be the same again...

Är det bara jag eller är det här obehagligt på riktigt?



Känns lite som att hela ens barndom var en lögn. Eller ja, av filmen att döma snarare en upprepning.

The shit of the day, så att säga

Som vanligt när jag först faller för en låt så har jag ingen som helst aning om vad texten handlar om. Det enda jag vet är att när synthen sätter igång vid ca 1:20 så vill jag dansa äschlet av mig. Och det räcker bra för mig.

Här kommer lyckan för hundar som oss

För nästan exakt tre månader sedan skrev jag det här.
Just i detta nu sitter hon på ett flygplan tillbaka till Sverige.
Om några timmar får jag hålla om henne igen.
Därför tycker jag att vi nu lyssnar på något som, i mitt tycke, kan vara den gladaste låten någonsin:

Det bästa ljudet!

Få saker är lika underbara att höra, lika peppande, som ljudet av hur smält snö droppar från hustaken. Våren är här!!

And the choir in my chest is like: ooooh - ooooh

Ny video från Hello Saferide!



Allt som behövs för att göra en fin video är tydligen ett skidspår, stora mängder snö, en kamera och en Annika Norlin som sjunger med i texten lite då och då. Vackert så det förslår.

Night dawns on us now, my love!
We finally found a way to lie, my love -
without an arm getting numb
in the middle of us, my love.

Låg, låg humor

Förra veckan meddelade Anders "Moneybrother/Pengabrorsan" Wendin att han i samband med sitt stundande skivsläpp även lanserar en egen tomatsoppa.

"En artistkarriär i dag känns osäkrare än ett liv i livsmedelsbranchen. Jag sår detta frö nu för att inte stå handfallen när en dag inspirationen oundvikligen tar slut."

"Efter att ha smakat mig igenom tomatsoppa utbudet på min lokala mataffär insåg jag att det fanns plats för mig. Tomatsoppa är den coolaste soppan och vår soppa har vunnit vartenda blindtest vi har kört."


En fråga som man då kan ställa sig är om soppan kommer vara lika HET som Anders själv? (Skämttrumvirvel)

Hö hö hö.
Eh.

När jag ser framåt

Om...


... sex månader befinner jag mig i Forsand, en liten ort på norska västkusten. På dagarna jobbar jag (förhoppningsvis) på en laxodling och tjänar multum. På kvällarna umgås jag med L och njuter av att vara fri från pluggstressen.


... tolv månader ligger jag och L i en hängmatta i Brasilien, lever på ihoptjänade pengar och njuter av att finnas till.

(Passande soundtrack till inlägget: Håkan Hellström - När Jag Ser Framåt)

För att det fortfarande är lika vackert

Moto Boy goes schlager

Ikväll, mina vänner, struntar vi i alla mellanmjölkslåtar och riktar istället vår fulla uppmärksamhet åt mellannumret i schlagerspektaklet. Finaste Oskar "Moto Boy" Humlebo gör nämligen en cover på Charlotte Perrellis vinnarlåt "Hero", något som säkert kommer ge honom ett genombrott liknande Maia Hirasawas när hon framförde "The Worrying Kind" förra året. Det går helt enkelt inte att missa talangen som den mannen besitter. Och rösten sen... Oskars vän Titiyo beskrev den bäst då hon sa att den "blöder". Så vackert sagt, och sant.


- Det kommer att bli precis som allt annat jag håller på med – väldigt, väldigt romantiskt. (Hämtat från Aftonbladet.)

Spring Ricco

Virtanen säger som det är, Virtanen säger det bäst.

Ibland går hon på stadens gator som en vanlig kvinna

Igår var jag nere på stan en sväng, en ny outfit inför kvällens party skulle inhandlas. När jag då står där i kön på H&M så ser jag i ögonvrån en gråhårig man i kön bredvid min, han ser rätt bra ut och jag tänker "hm, varför känner jag igen honom?" Plötsligt slår det mig - det är ju Annika Norlins kille. Exakt i samma ögonblick som jag inser detta ser jag att hon står där framför honom. Liten och nätt, i en grön vinterjacka. På väg att köpa något som såg ut som ett flerpack strumpor och en vinröd tröja. Jag går då in i något slags panic mode, helt paralyserad av det faktum att en av de personer jag beundrar allra mest står två meter ifrån mig. Tyvärr förblir jag kvar i detta tillstånd och innan jag hunnit göra klart mitt köp har de försvunnit ut ur affären och ut på gatan. Kvar står jag och förbannar mig själv för mitt icke-existerande mod.

Jag får trösta mig själv med att jag faktiskt sagt "vi avgudar dig" till henne en gång redan, och det är ju inte illa pinkat det.

Oh Carina

Hey vänner, vad sägs om att vi skippar den sedvanliga söndagsångesten och lyssnar på lite feelgood-musik idag istället? Ja, let's!



(En mighty fine video dessutom.)

Dekadensen är hård

Jag har sett Håkan Hellström nio gånger.
Jag har hört alla de där låtarna som fått hjärtat att klappa fortare under sömnlösa nätter, jag har skrikit ut alla de där textraderna som finns fastetsade i mig för alltid.
Alla utom en.
Alla utom den som ligger närmast hjärtat, den som för x antal år sedan fick mig att vakna upp och inse vad musik kan göra och betyda - "Uppsnärjd i det blå".

För två veckor sedan såg jag honom i Gävle, för tre veckor sedan här i Umeå. Ingen av gångerna fick jag höra det där omissigenkännliga introt börja spelas. Är det då så konstigt att jag blir en aning bitter när jag ser det här, inspelat på konserten i Örebro från helgen som gick?



Återigen kan jag konstatera: jag kommer aldrig få höra den där låten live.

Söndagscovern - För en lång lång tid

Dagens låt är ingen obskyr och okänd indielåt. Alla med en något så när fungerande hörsel måste har hört den någon gång under det senaste året, konstigt vore det annars. Låten det handlar om är Håkan Hellströms "För en lång lång tid", första singeln från det delvis mästerliga albumet "Försent för edelweiss". Men, är den verkligen en cover undrar du kanske nu? Nja, inte riktigt får väl bli svaret. Men nästan.

Bandet Tapefly skapades för några år sedan i Göteborg och bland bandmedlemmarna hittar man bl.a folk från The Soundtrack of Our Lives, men också allas vår herr Hellström. Tillsammans skrev de låten "Canine Prey", en låt som Håkan sedan gjorde om till sin egen och voila! - en klassiker hade skapats.

Original: Tapefly - Canine Prey
"Cover": Håkan Hellström - För en lång lång tid

Someday I'll be the prey of your tiny canine
Someday I could run you down in my driveway
Why do we go on and hurt oneanother?
Somehow I know you'll be gone for a long long time

vs.

Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi såra varandra?
Nåt säger mig att du blir borta en lång, lång tid

Slumdog Millionaire

Jag såg filmen Slumdog Millionaire igår och herregud, vilken film. Värd varenda Oscar den fick. Från första till sista stund är det ren och skär filmmagi, och förtrollningen håller i sig långt efter filmens slut. Jag såg den tillsammans med två vänner - den ena skrekpratade högt med karaktärerna varje gång spänningen blev för stor, den andra sökte stöd genom att hålla hand med oss andra. Själv gapade jag mig igenom hela filmen. Jag tror jag aldrig har upplevt en film där jag ville se exakt varje scen, en film utan någonsomhelst dötid. Färgerna, myllret, musiken, scenerna - allt är i perfekt symbios. Ni som inte sett filmen ännu, jag är avundsjuk på er. Ni har en stor, stor upplevelse framför er.

Annika + Duetter = Sant

Det tar sex timmar att resa mellan Alfta och Umeå med buss, en resa som jag gjort alltför många gånger för vad som kan anses vara hälsosamt. Innan resorna förbereder jag mig genom att packa väskan full av tidsfördriv - böcker, tidningar, ja till och med min gamla gameboy får följa med. Men sen på bussen slutar det som det alltid gör, att jag sitter där och tittar ut genom fönstret med musik i öronen och tänker. Och tänker lite till. Det fungerar som någon slags terapi, en stund då jag kan reda ut och organisera tankarna. Dessa rör oftast allt mellan himmel och jord, något som ibland kan resultera i blogginlägg (se föregående inlägg).

I söndags när jag satt där, med mil efter mil av skog svischandes förbi utanför fönstret lyssnade jag på Perssons Pack (Alftas stolhet), och då speciellt på deras fenomenala duett med Annika Norlin - "Stenad i Stockholm". Det slog mig då att Annika medverkat i en väldans massa duetter :

• Billie The Vision & The Dancers feat. Annika Norlin - Overdosing With You
• Vapen feat. Annika Norlin - Färjemansleden
• Säkert! feat. Markus Krunegård - Det Kommer Bara Leda Till Nåt Ont
• Säkert! feat. Martin Hanberg - Sanningsdan
• Hello Saferide feat. Andreas Mattsson - Overall
• Hello Saferide feat. Firefox AK - Long Lost Penpal
  
• Annika Norlin & Anna Järvinen - För Varje Hjärtslag
• Moneybrother & Annika Norlin - That Summer Feeling
• Peter, Bjorn & John feat. Annika Norlin - Young Folks
• David Sandström & Annika Norlin - Fairytale of New York
  (De tre sista hittades på YouTube.)

En hel drös duetter alltså. Något som återigen får mig att konstatera denna enkla sanning: Annika Norlin is THE person to be, så att säga. Inte nog med att hon har en framgångsrik karriär både som journalist och som musiker, hon känner allt och alla som är något att ha också.


Duett in the making? (Från Rockfoto.nu)

Two of a kind.

När jag och Lotta pratar om Mando Diao slutar det allt som oftast med att vi diskuterar vilken av de två sångarna Gustaf och Björn som ser bäst ut. Lotta argumenterar alltid för Björns fördel medan jag istället står på Gustafs sida. Visst kan jag tycka att Björn ser bra ut, men det har alltid varit något med honom som fått mig att rent instinktivt säga tack, men nej tack. Häromdagen slog det mig varför:


Luke Skywalker? Björn Dixgård?

Anna.

Imorgon kommer min vän Anna hit på besök.
Anna är en mycket fin vän. En av de bästa jag har.
Geografiska avstånd och telefonskräck från båda håll gör att vi ibland inte hörs under långa perioder, förutom några msn-konversationer då och då. Men det gör inget. För när vi ses så är allt som vanligt igen. Vi pratar om musik vi gillar, vi pratar än mer om musik vi inte gillar. Vi turas om att säga ironiska kommentarer som den andra skrattar åt. Vi minns och pratar nostalgiskt om passerade dimmiga dar.
Inget tyder på att vi kommer göra något annat den här gången. Och det mina vänner, är så jäkla fint.


(Och hon är snygg också, den jäveln.)

Journalistik på hög nivå.

Den här skärmdumpen tog jag från expressen.se dagen efter schlagerfestivalen. Och jag vet inte riktigt var jag ska börja någonstans. Det finns så många detaljer kring den här bilden som är så fruktansvärt oavsiktligt komiska. Men här är mina personliga favoriter:

• "Brandpanik" - brandmännen går sakta in, fotografen följer dem tätt i hälarna. Panik? Nja.
• Shirleys citat, "Allt jag tänkte på var att rädda mitt barn." Ja, det syns ju verkligen när du står och filmar brandmännen med mobilen, Shirley!
• "Alcazarstjärnan: "Jag röker inte."". Ingen förklaring behövs.
  

Svt, ni är det finaste jag vet.

Fina, fina svt. Tack!
Tack för att ni lägger ned pengar och tid på att göra högkvalitativa program såsom Popcirkus, Hype och Dom kallar oss artister. Det värmer så himla fint i en popnörds hjärta.



Strunta i de som säger att ni har färre tittare än Uutiset. De tittare ni väl har älskar er villkorslöst, jag lovar. Kvalitet är alltid bättre än kvantitet. Sådetså.

Disneypop!

Enhörningar! Flygande valar! Rosa moln! Magiskt!

Bob! Ed!

Jag vet inte varför och jag vet inte hur, men av någon outgrundlig anledning börjar jag alltid skratta okontrollerat när jag ser filmer som den här. Och den här.


Getter med seperationsångest. Visst är det väl lite roligt ändå? Eller? Va?

Jag är en festis.

Sitter och kollar lite vad som händer här i Umeå till våren.
Och herregud. Det blir en dyr vår.

Johnossi, 31 jan, 160 kr.
Hello Saferide, 5 februari, 185 kr.
Håkan Hellström, 13 feb, 320 kr.
(Laleh, 19 feb, 275 kr.)
Anna Ternheim, 13 mars, 295 kr.
Umeå Open, 26-28 mars, 600 kr.
Marit Bergman, 26 april, 240 kr.
(Maia Hirasawa, 6 maj, 250 kr.)

Plus det här, samma dag som Johnossi besöker stan. Ouch.



Jag borde verkligen skaffa mig ett jobb right about now.

From such great heights

Just i detta nu sitter den finaste människan jag vet på ett flygplan som tar henne till Indien. Den 4 april kommer hon tillbaka innanför landets gränser, den 24 juni får jag tillbaka henne för gott.

Så jag spelar vår låt, längtar och saknar, och ler för mig själv.

When you are out there on the road
for several weeks of shows,
and when you scan the radio,
I hope this song will guide you home

2008.

Jag tänker inte göra någon sorts summering av förra årets bästa skivor och låtar, det är för svårt. Dels för att mitt minne inte är det bästa, men också för att det finns så många andra som redan gjort det bättre. Så jag kör min egen variant istället.

Här kommer de låtar som jag kommer förknippa med 2008. De låtar som när de spelas på radio kommer få mig att stanna upp och tänka tillbaka till något avlägset minne, till en händelse jag kanske glömt eller en person jag en gång kände. Mitt soundtrack till 2008.

Vampire Weekend - Walcott
Februari. Jag är nykär och på väg till Luxemburg för att hälsa på henne. Flygplatser, tågstationer och lycka. Känslan av att vara på väg någonstans, till något bra, till någon. Inget slår det.

Milosh - It's Over / Maps - So Low So High
Det är senvinter och slask och jävligt. Detta samtidigt som vi har kursen från helvetet. Datalaborationer som verkar oändliga och lärare som är helt oförstående inför vår ångest. Då passar det väldigt bra med Milosh vackra men tunga "göra slut"-låt.

Men när labbarna är gjorda och en resa till en underbar person står för dörren så passar istället Maps "jag ser ljuset efter mörkret"-låt mycket, mycket bra.

Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
Påsken hemma i Alfta gick i vinterkräksjukans tecken. Alla som besökte vårt hus blev sjuk, däribland jag. På bussen tillbaka till Umeå, fortfarande skakig och halvillamående efter nedbäddade dagar, lyssnade jag på För Sent För Edelweiss. Det var några dagar kvar innan den skulle släppas men jag hade lyckats få tag på den ändå. När jag lyssnade igenom albumet och kom till den här låten fick jag tårar i ögonen. För att det var så jävla vackert. Som min vän Anna sa, Jag vet inte hur olycklig kärlek känns, men jag tror att det känns såhär.

Kleerup feat. Tityo - Longing for Lullabies
Maj och misär. Vår första praktikperiod på logopedprogrammet. Spenderade månaden i Piteå, av alla ställen. Grät mig igenom första veckan, ville vara överallt utom där.

This Is Ivy League - The Richest Kids
Spelade den här lilla poppärlan varje gång jag hoppade på cykeln och begav mig hem igen efter 8 timmar i rabatterna. Sommar och frihet i ett.

Moto Boy - Beat Heart
Årets bästa konsert bevistades på Storsjöyran, Moto Boy stod på scenen. Oskars blödande röst och de vackraste balladerna du kan tänka dig bidrog tillsammans till att skapa en av de mäktigaste stämningarna jag varit med om. Alla vi som stod framför scenen grät, däribland jag och Lotta. Killarna bredvid oss grät båda ut sina hjärtan. En av dem omfamnade oss mitt i en låt och sa "Fan, va fina ni är!" och tillsamman stod vi där och höll om varandra. Magiskt.

Britney Spears - Piece of Me
För första gången i mitt liv lever jag sambolivet, och när man är sambo så tvingas man också lyssna på sin sambos musiksmak. På gott och ont. Höstlöven föll mot marken lika snabbt som Lotta föll för Brittans nya stil.

Markus Krunegård - Jag Är En Vampyr
Hösten var dansdansdans med henne på finfina popklubbar här i Umeå. Markus indiehit spelades alltid, på alla klubbar. Något som vi inte protesterade emot.

Slow Club - Christmas TV
Precis innan jul infinner sig alltid den där speciella känslan, det är som att det finns någon sorts extra mysig och rogivande atmosfär kring allt man gör. Och har man någon att dela det med så blir det bara ännu bättre.

Tack 2008, du var ett bra år.

Topp 5 - Låtar som framkallar begär i mina gitarr- och pianofingrar

Topp 5 - Låtar som framkallar begär i mina gitarr- och pianofingrar :
1. Vampire Weekend - Walcott (pianoslingan)
2. Håkan Hellström - Uppsnärjd I Det Blå (gitarrslingan)
3. Neutral Milk Hotel - In the Aeroplane Over the Sea (gitarr)
4. Håkan Hellström - Dom Kliva På Dig Igen (gitarr)
5. Vapnet - Thoméegränd (gitarr)

När jag hör dessa låtar måste jag få ett instrument i mina händer. Fort som attan. Så att jag kan klinka med till dem. Annars imploderar jag. Eller något i den stilen.

Let's call it a comeback.

Jag har slutit ett lukrativt sponsringsavtal till den här bloggen. Egentligen är det min kära flickväns tappra försök till att få mig att blogga igen. Till en början var dealen 1kr/inlägg, men när jag inte skrev något höjde hon sitt bud till 5kr/inlägget. Så jag vet inte, jag borde kanske ha väntat lite till innan jag skrev detta? Kanske hade hon höjt budet till än högre astronomiska summor, typ 10kr/inlägget om jag väntat en vecka till? Äh, det är för sent nu i alla fall.

Och du Lotta, nu är du skyldig mig fem kronor.