När jag bara stannade på mitt rum och såg dagarna gå.

För en vecka sedan vid den här tiden stod Håkan på Grönans scen i Sthlm, medan jag satt här uppe med ett krampaktigt grepp om telefonen. Jag tror att jag aldrig varit så förbannad på mig själv som då, förbannad på att jag inte åkte. För jag var ju inte upptagen, jag satt ensam hemma i min lägenhet. Och jag var inte fattig, jag hade ju x antal kr i spargrisen (förvisso i enkronor, men iaf). Jag hade kunnat vara där. Jag hade kunnat skrikit mig hes och dansat mig trött.
Jag hade kunnat se det här live.