Don't hang the dj.

Logopedsittningar är verkligen speciella, jag säger då det. Halvt hes och halvt döv sitter jag här igen, lagom nykter sådär. (Note to self- sluta skriva onyktra blogginlägg.) Det har varit en bra kväll, en riktigt trevlig sådan. Kvällen spenderades helt klädd i svart med nitar och svart sprayfärgat hår, jag gjorde mitt bästa för att vara så gothig som möjligt. Folk i min omgivning sa "du skulle verkligen passa som gothare!" och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Kanske ska jag konvertera från pop till goth ändå? Man behöver ju inte direkt oroa sig för att man matchar sina kläder fel färgmässigt som gothare iaf, alltid något. Nåväl. Maskeradtemat ledde till att alla logopeder, unga som äldre, hade spökat ut sig rejält. Där fanns en vampyr, fakir (med tillhörande spikmatta), snopp, dusch, Tomas Di Leva (med tillhörande vattenkanna), mattant, engångsligg, osv osv. Det som dock gladde mig lite extra ikväll var musiken som spelades, för den var bra! Redan vid det välkomnande minglet spelades The Smiths i baren, och jag blev så så lycklig. På dansgolvet sedan spelades hela två Håkan-låtar och ja, jag gick väl in i extas litegranna, heh. Skickade lite fyllesms och sådär. Som vanligt. (Till er berörda, jag ber om ursäkt.) Och oj, vilken välplanerad och sammanhängande text det här blev. Nu tyer jag inte längre, som jag brukar säga. Godnatt kära vänner, nu ska den här gothen sova.