Klockan är nu 05:37 och jag är nyss hemkommen och härligt onykter. Onykter på det där sättet då man sitter på stolen och gungar lite trivsamt fram och tillbaka för sig själv, bara för att. Utanför mitt fönster faller stora lätta snöflingor sakta ned mot marken. Dansade nyss under gatlamporna för jag är så gladgladglad.
Spexet hade premiär ikväll och allt gick verkligen jättebra. Så mycket folk (fullsatt), så mycket skratt, så bra. Min roll i det hela är att stänga/öppna ridån, ett litet men ack så viktigt jobb. I've got the power, så att säga. Som sig bör följdes premiären av en premiärfest, en trerättersmiddag som började vid tolv (tror jag?) och var klar vid tre-fyra tiden. Parteyy. I like me spexare. Bra/galna människor hela bunten.
Nu ska jag somna lycklig.
Oh please let me draw your picture
You've got such pretty eyes
Let's jump of sky-high buildings
Let's believe that we can fly
Let's do it cause we wan't to
Let's do it cause we can
Let's laugh our very heads off
Let's do it once again
2 kommentarer:
Jag tyckte att du skötte ridåjobbet med bravur! Det enda möjliga missödet undveks ju stiligt genom att Lottas döda kropp gjorde en elegant undanrullning när ridån stängdes.
Tack för ett bra och roligt spex, och lycka till ikväll (eller just nu snarare).
Tangentbordsroulette? :)
Skicka en kommentar