Det är Peace&Love-festivalen -07. Jag är där med ett gäng vänner och tillsammans njuter vi av festivallivet, dvs. att vara skitiga (dusch, vad är det?) och relativt "nyktra" ackompanjerat av bra livemusik dagarna igenom. Min käre vän Anna har fått uppdraget att ta med sig något som vi kan spela musik på vid tälten, vilket hon också gör - en gammal bandspelare årgång -91 typ. Till en början fungerar den bra och allt är frid och fröjd. Men sakta men säkert börjar batteriet ta slut och följden av detta blir att musiken spelas allt långsammare och lååååångsaaaammaaareee. Speciellt låten nedan minns jag blev speciellt utsatt, Beth Ditto lät i slutändan som en transvestit som käkat väldigt överdrivna mängder testosteron.
- Staaaaaaandiiiiing iiiiin theeeee waaaay oooooof coooontrooooooool
2 kommentarer:
åh gud vad fint med håkan hellströmgrejen där uppe. man blir aldrig för gammal för att vara pop :D
Hahahahahahahaha!!
Jag hade helt glömt bort det där. Ååååh, the good old days!
Skicka en kommentar