I mitt huvud ser jag honom sitta där, ensam vid matbordet efter att frugan sedan 40 år tillbaka somnat in, strävandes med sitt pussel. Dag efter dag, år efter år. The one thing that keeps him going, liksom. Och så fattas sista biten!
I verkligheten joggar han säkert tre kilometer varje dag med sin hurtiga fru och deras två välfriserade pudlar men ändå, titta på honom! Titta på blicken! It breaks my heart.
(Bild hämtad från aftonbladet.se)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar