onsdag 10 oktober 2007

En låt, ett minne. Del 1.

Det är hösten 2005. Jag sitter på mitt rum och är stressad. Imorgon ska en betygsavgörande matte D-uppgift lämnas in och jag är långt ifrån klar. Jag kommer helt enkelt inte på lösningen, hur mycket jag än vrider och vänder på allt. Men så, helt plötsligt, kommer den bara till mig. Ett sorts matematiskt hallelujah-moment. Och allt detta sker exakt samtidigt som denna låt går in i sin exploderande fas, i videon nedan när det återstår ca 2.30 . Det var som hämtat från en film. Mäktigt.

3 kommentarer:

Anonym sa...

JAG KOMMER IHÅG NÄR DU BERÄTTADE DET!!!

Lotta Svensson sa...

Sånt där är kul, när det känns som att universum tänker med en. Ungefär som när man får en deja vu.

Lotta Svensson sa...

Oooh, jag ryser när publiken sjunger med i slutet. Nästan i klass med håkanmagin.