My name is Anna and I'm an addict.

Jag trodde att jag hade trappat ner, att jag blivit fri från kedjorna.
Sedan insåg jag det uppenbara - ett gammalt beroendet hade bytts ut mot ett nytt.

Det började med lunarstorm, way back in the days. Många var vi som spenderade ohälsosamt mycket tid framför den sidan. Det var blinkande fötter och hjärtan, meningslånga inlägg på diskus, vem som hade den längsta vänner-listan, etc etc. Sedan kom den där dagen då man insåg att man blivit för gammal, det var inte lika roligt längre. Genast började jakten efter något nytt ställe att hänga på, och för mig blev helgon nästa destination. Det största minnet jag har av den sidan är att jag skrev en mängd kryptiska dagboksinlägg där i hopp om att någon skulle förstå hur jag egentligen mådde, men också att andelen långhåriga människor i Sverige är oroande stor. Så småningom förlorade även denna sida sin ursprungliga charm, en ny starkare drog behövdes. In på banan trädde då bilddagboken.se och bloggarna, och där är jag kvar än idag. Listan över mina nuvarande bloggbevakningar är skrämmande lång, och ändå klagar jag över att jag har för lite tid. I'm not an addict...

Detta är anledning till varför jag så ilsket har vägrat att skaffa Facebook. För i sanningens namn så är ju Facebook inget annat än ett lunar för vuxna, och det är för mig en för stark drog. Jag vet att när jag väl skaffar det (jag kommer inte kunna stå emot suget så länge till) så kommer jag bli så obeskrivligt hooked att allt annat kommer få stå åt sidan. Än så länge har jag (mot all förmodan) ett liv att hålla reda på.