Dagens hjälte - Igelkotten.

Häromdagen satt jag och väntade på bussen.

Det var kallt.

Det var blåsigt.

Det var grått.

Inte en av mina mest minnesvärda ögonblick i livet, kort sagt.

När jag så sitter där och vältrar mig i min egen höstdepression ser jag hur en lastbil stannar till mitt på vägen en bit ifrån där jag sitter. Samtidigt kommer en annan bil i det andra körfältet som också stannar upp. En aning udda kan tyckas eftersom det varken finns personer eller övergångsställen i närheten av där de står, de två bilarna. Men så ser jag hur en liten brun boll rör sig snabbt mellan bilarna och över vägen. En igelkott som med livet som insats springer över asfalten, och han klarar det. Han kommer helskinnad över till den andra sidan och försvinner snabbt ner i diket.

Och där sitter jag och känner hur hela jag fylls av hopp.

Hopp över att det finns lite godhet i människan ändå.