Onyktra blogginlägg fo' life yo.

Klockan är nu 05:37 och jag är nyss hemkommen och härligt onykter. Onykter på det där sättet då man sitter på stolen och gungar lite trivsamt fram och tillbaka för sig själv, bara för att. Utanför mitt fönster faller stora lätta snöflingor sakta ned mot marken. Dansade nyss under gatlamporna för jag är så gladgladglad.

Spexet hade premiär ikväll och allt gick verkligen jättebra. Så mycket folk (fullsatt), så mycket skratt, så bra. Min roll i det hela är att stänga/öppna ridån, ett litet men ack så viktigt jobb. I've got the power, så att säga. Som sig bör följdes premiären av en premiärfest, en trerättersmiddag som började vid tolv (tror jag?) och var klar vid tre-fyra tiden. Parteyy. I like me spexare. Bra/galna människor hela bunten.

Nu ska jag somna lycklig.

Oh please let me draw your picture

You've got such pretty eyes

Let's jump of sky-high buildings

Let's believe that we can fly

Let's do it cause we wan't to

Let's do it cause we can

Let's laugh our very heads off

Let's do it once again

Säg det i toner.

När jag hittar en låt jag tycker om, som ger mig den där känslan i maggropen vid första lyssningen, så lyssnar jag sönder den väldigt snabbt. Efter den här veckan är dessa låtar lite extra trasiga:

Moneybrother - Guess Who's Gonna Get Some Tonight
Ett perfekt exempel på en sådan där låt där jag faller för en melodislinga, texten kommer i andra hand. I det här fallet är det melodin vid "Ooh how I long for the night" som får mitt lilla popparhjärta att slå lite hårdare.

The Killers - Read My Mind
Jag har någon slags hatkärlek till The Killers. Tycker inte om dem, ändå kan jag inte låta bli att gilla vissa låtar, som denna. Till skillnad från Moneybrother-låten så är det en textrad som får mig på fall den här gången. En enda liten textrad. I don't shine if you don't shine. Så enkelt, men ändå så sant.

Men veckans låt är ändå..
Billie The Vision and the Dancers feat. Annika Norlin - Overdosing With You
Kärlek vid första lyssningen. En låt där både texten och musiken får min ohämmade kärlek.
Lars och darling Annika sjunger om överdrivet tv-tittande och känslan av att livet via TV:n är bättre än det verkliga. Och detta över en försiktigt plockande gitarr. Det blir inte bättre än så.

I've been trying to kill the pain by watching make-believe people's fake disasters.
And think if I'd been Elaine this misery'd been followed by studio laughter.
I've been looking so hard for someone who could love me like Will loves Grace,
but they say “It's not like on your flat screen TV”.
It's gotta be like on my flat screen TV.

Tell the girls I'm back in town.

Tillbaka efter en helg fylld av musik, vänner och resande.
Många intryck som ska sorteras, märkas och arkiveras.
Just nu sammanfattar denna låttitel hur det känns:



Familjen - Det Snurrar I Min Skalle

(En väldigt snygg video dessutom.)

The cold swedish winter is right outside..

Hatar snö.
Hatar allt kallt och jävligt.
Hatar busschaufförer som vägrar åka så att varenda full jävel kan tränga sig in i bussen som redan var fullproppad och 20 min sen.

Ja, jag är bitter.

Och om tre timmar måste jag kliva upp och packa, för om fem timmar ska jag sitta på en buss till Uppsala. En nätt liten resa på nio timmar sådär.

Fast allt det här är ju självförvållat så jag kan ju inte klaga.
Det var fan värt det. Säkert och Moneybrother gjorde min kväll, eller egentligen hela min höst.
Och inte minst, imorgon får jag ju träffa kvinnan med ringen i näsan igen.

Baby, everything's gonna be alright.

Såhär i tentatider kan man behöva lite uppmuntring.

Brorsdotter Ida, 9 månader.