söndag 17 juni 2007

I've got a message for your auntie

Helgens fastna-i-huvudet-och-lyssna-på-konstant-om-om-igen-låtar:


The Spinto Band - Oh Mandy


Maps - You Don't Know Her Name

fredag 15 juni 2007

Tillbaka i staden där alla vet vem du är utom du själv.

Okej, jag kanske överdrev lite där i rubriken. Alfta är ingen stad. Inte ens nära. Vi har en gata som går genom hela samhället, fantasifullt nog döpt till "Långgatan." Förutom stad-frågan, så stämmer dock rubriken till fullo. Alla vet vem alla är i den här byn. Innan man ens vet det själv. (Så var/är iaf fallet för mig.) För den äldre generationen är jag känd under namnet "Tryggves jänta", för den yngre som "Bajs-Anna" (iaf om personen gått på ku). Man har sin roll, och så är det med det. Ibland älskar jag Alfta just för det, och ibland hatar jag det. Ständigt denna inrutade tillvaro. En slags hatkärlek, som dom flesta har till sin hemort I guess.
Just nu tycker jag om att vara tillbaka. Tristessen, den inrutade vardagen och insikten om att jag kommer spendera 2 månader till här utan vare sig logopeder, gitarr eller en fungerande dator har inte slagit till än. Och kanske hjälper streptokockerna i min hals till att hålla mig lugn och o-uttråkad också. Vem vet.

tisdag 5 juni 2007

Det är vackert ibland.

The Hidden Cameras - Boys Of Melody

I tentatider (anatomi & fysiologi på fredag) är det svårt att få tid till något annat än böckerna. Men att fastna framför YouTube hinner man dock alltid med.

The Hidden Cameras var en av mina tidigaste förälskelser. Jag minns hur jag brukade namedroppa deras namn på min lunarpress back in the days. (Bör kanske nämnas att jag hade hela fem namn där då, detta var tiden innan dc gav mig en musiksmak...). Men på den tiden förstod jag ju inte hur...speciella de egentligen är. Texter om homosexualitet och sexuell jämställdhet hör ju inte till vanligheterna. För mig, som ovärldsvan högstadieflicka var det istället melodierna som stod ut från mängden, som fick mig att falla. Och som fortfarande får mig att falla. De så sköra/vackra/glada/sorgsna melodierna.

Har du aldrig hört Hidden Cameras förut så titta åtminstone på klippet ovan. Man kan ju inte tycka illa om ett band som beskriver sig själva som "Gay Church Folk Music".