torsdag 13 mars 2008

You might as well cut me.

"Som en överväxt buske", så beskrev en gång en god vän till mig sin frisyr, och ungefär så känner jag inför min (så kallade) frisyr just nu också. Det är långt, det är slitet och det går aldrig med på de saker jag vill att det ska göra, dvs. ligga still på mitt huvud och se ut som en frisyr. Allt detta kan ju ha sin orsak i att jag inte låtit en sax komma nära mitt hår sedan september förra året, eh. Jag är varken håröm eller flintskallig, och bär inte heller på en onormal rädsla för saxar, som man ju annars skulle kunna luras att tro, så varför går jag inte bara dit och får det gjort? Anledningarna är, likt antalet alternativ man har att välja på i leken "sten, sax eller påse", tre....

1. Det är så förbannat dyrt. Är man en fattig student så är man.
2. Man känner sig aldrig så ful som när man sitter där i frisörstolen med blött slickat hår och en skyddsrock som gör att man ser ut som ett berg, samtidigt som en ursnygg frisörska (som dessutom alltid har den nyaste och hetaste frisyren, hrmf) försöker kamma ut tovorna i ens hår.
3. Kallpratet, alltid detta olidliga kallprat. Värst är den kritiska punkten då de vanliga ämnena (var man kommer ifrån, vad man jobbar med/pluggar, bla bla) har tagit slut. Den där stunden då det blir en lite för lång tystnad mellan att någon säger något, och man inser att man ska sitta i denna obekväma tystnad i ungefär en halvtimme till. Olidligt var ordet.

Men men, även överväxta buskar behöver klippas ibland. Ni umebor, vet ni någon frisörsalong där BB-principen gäller? Dvs. bra och billigt?

(Edit: Och med buske menar jag gröna buskar, alltså sådana som växer utomhus, och inget annat.)

tisdag 11 mars 2008

Back in black.

Är inne på målrakan på kursen från helvetet just nu. En oändlig målraka känns det som. Labrapporter ska skrivas, obegripliga frågor besvaras och deadlines hållas. Ordbajseri är det mest passande ordet att beskriva det med. Men okej, jag kanske överdrev en aning när jag nyss utnämnde den här kursen till "kursen från helvetet". Två schemalagda lektioner i veckan är inte helvetiskt, föreläsningar från kl. 08.00 till 16.00 är det. Men en sak är i alla fall säker, man kan INTE ge den här kursen credit för att ha varit den mest organiserade och välstrukturerade. Eller vad sägs om att kl. 21.30 kvällen före en muntlig redovisning, inför helklass dessutom, få instruktionerna (via mail) om vad man förväntas prata om? True story, jag lovar. Nada kommunikation mellan lärare och elever, och just därför kan man ju tycka att kursens namn är en aning ironiskt. Vad namnet är? "Talkommunikation"...