And the choir in my chest is like: ooooh - ooooh

Ny video från Hello Saferide!



Allt som behövs för att göra en fin video är tydligen ett skidspår, stora mängder snö, en kamera och en Annika Norlin som sjunger med i texten lite då och då. Vackert så det förslår.

Night dawns on us now, my love!
We finally found a way to lie, my love -
without an arm getting numb
in the middle of us, my love.

Låg, låg humor

Förra veckan meddelade Anders "Moneybrother/Pengabrorsan" Wendin att han i samband med sitt stundande skivsläpp även lanserar en egen tomatsoppa.

"En artistkarriär i dag känns osäkrare än ett liv i livsmedelsbranchen. Jag sår detta frö nu för att inte stå handfallen när en dag inspirationen oundvikligen tar slut."

"Efter att ha smakat mig igenom tomatsoppa utbudet på min lokala mataffär insåg jag att det fanns plats för mig. Tomatsoppa är den coolaste soppan och vår soppa har vunnit vartenda blindtest vi har kört."


En fråga som man då kan ställa sig är om soppan kommer vara lika HET som Anders själv? (Skämttrumvirvel)

Hö hö hö.
Eh.

När jag ser framåt

Om...


... sex månader befinner jag mig i Forsand, en liten ort på norska västkusten. På dagarna jobbar jag (förhoppningsvis) på en laxodling och tjänar multum. På kvällarna umgås jag med L och njuter av att vara fri från pluggstressen.


... tolv månader ligger jag och L i en hängmatta i Brasilien, lever på ihoptjänade pengar och njuter av att finnas till.

(Passande soundtrack till inlägget: Håkan Hellström - När Jag Ser Framåt)

För att det fortfarande är lika vackert

Moto Boy goes schlager

Ikväll, mina vänner, struntar vi i alla mellanmjölkslåtar och riktar istället vår fulla uppmärksamhet åt mellannumret i schlagerspektaklet. Finaste Oskar "Moto Boy" Humlebo gör nämligen en cover på Charlotte Perrellis vinnarlåt "Hero", något som säkert kommer ge honom ett genombrott liknande Maia Hirasawas när hon framförde "The Worrying Kind" förra året. Det går helt enkelt inte att missa talangen som den mannen besitter. Och rösten sen... Oskars vän Titiyo beskrev den bäst då hon sa att den "blöder". Så vackert sagt, och sant.


- Det kommer att bli precis som allt annat jag håller på med – väldigt, väldigt romantiskt. (Hämtat från Aftonbladet.)

Spring Ricco

Virtanen säger som det är, Virtanen säger det bäst.

Ibland går hon på stadens gator som en vanlig kvinna

Igår var jag nere på stan en sväng, en ny outfit inför kvällens party skulle inhandlas. När jag då står där i kön på H&M så ser jag i ögonvrån en gråhårig man i kön bredvid min, han ser rätt bra ut och jag tänker "hm, varför känner jag igen honom?" Plötsligt slår det mig - det är ju Annika Norlins kille. Exakt i samma ögonblick som jag inser detta ser jag att hon står där framför honom. Liten och nätt, i en grön vinterjacka. På väg att köpa något som såg ut som ett flerpack strumpor och en vinröd tröja. Jag går då in i något slags panic mode, helt paralyserad av det faktum att en av de personer jag beundrar allra mest står två meter ifrån mig. Tyvärr förblir jag kvar i detta tillstånd och innan jag hunnit göra klart mitt köp har de försvunnit ut ur affären och ut på gatan. Kvar står jag och förbannar mig själv för mitt icke-existerande mod.

Jag får trösta mig själv med att jag faktiskt sagt "vi avgudar dig" till henne en gång redan, och det är ju inte illa pinkat det.

Oh Carina

Hey vänner, vad sägs om att vi skippar den sedvanliga söndagsångesten och lyssnar på lite feelgood-musik idag istället? Ja, let's!



(En mighty fine video dessutom.)

Dekadensen är hård

Jag har sett Håkan Hellström nio gånger.
Jag har hört alla de där låtarna som fått hjärtat att klappa fortare under sömnlösa nätter, jag har skrikit ut alla de där textraderna som finns fastetsade i mig för alltid.
Alla utom en.
Alla utom den som ligger närmast hjärtat, den som för x antal år sedan fick mig att vakna upp och inse vad musik kan göra och betyda - "Uppsnärjd i det blå".

För två veckor sedan såg jag honom i Gävle, för tre veckor sedan här i Umeå. Ingen av gångerna fick jag höra det där omissigenkännliga introt börja spelas. Är det då så konstigt att jag blir en aning bitter när jag ser det här, inspelat på konserten i Örebro från helgen som gick?



Återigen kan jag konstatera: jag kommer aldrig få höra den där låten live.

Söndagscovern - För en lång lång tid

Dagens låt är ingen obskyr och okänd indielåt. Alla med en något så när fungerande hörsel måste har hört den någon gång under det senaste året, konstigt vore det annars. Låten det handlar om är Håkan Hellströms "För en lång lång tid", första singeln från det delvis mästerliga albumet "Försent för edelweiss". Men, är den verkligen en cover undrar du kanske nu? Nja, inte riktigt får väl bli svaret. Men nästan.

Bandet Tapefly skapades för några år sedan i Göteborg och bland bandmedlemmarna hittar man bl.a folk från The Soundtrack of Our Lives, men också allas vår herr Hellström. Tillsammans skrev de låten "Canine Prey", en låt som Håkan sedan gjorde om till sin egen och voila! - en klassiker hade skapats.

Original: Tapefly - Canine Prey
"Cover": Håkan Hellström - För en lång lång tid

Someday I'll be the prey of your tiny canine
Someday I could run you down in my driveway
Why do we go on and hurt oneanother?
Somehow I know you'll be gone for a long long time

vs.

Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi såra varandra?
Nåt säger mig att du blir borta en lång, lång tid