2010

Vill göra bloggen mer personlig. Mindre YouTube-klipp och mer jag. Eller who am I kidding, YouTube-klippen kommer jag inte kunna släppa. Men kanske kan jag slänga in lite mer av mig själv däremellan. Börjar därför här och nu med en lång och något ostrukturerad sammanfattning av året som gick.

Januari.
En enda lång väntan på att det skulle bli februari och dags för avresa. Befann mig i Alfta större delen av tiden. Vaga minnesbilder av det var väldigt mycket...vinter. Kallt och mörkt och deprimerande. Vaccinerade mig på Alftas öde hälsocentral. Lotta var här i några dagar. Vi tittade på film mest hela tiden, blev fulla med Josefin en kväll. Jag åkte till Lottas hood Sala en sväng också. Bondade med deras något egensinniga hund Filip som hellre ville äta död kanin. Gick på iskalla promenader. Njöt av vetskapen om att jag/vi snart skulle befinna oss på andra sidan jorden.

Februari.
Spenderade de sista dagarna innan avfärd i Sala. Minns att jag och Lotta satt vid köksbordet till sent in på nätterna och gjorde färgglada listor över de saker vi skulle göra i varje stad. En fin tid. Den 10:e åkte vi till Rio de Janeiro och Brasilien. Resten av månaden var karneval, caipirinha-drinkar och möten med underbara människor. Vi hann förälska och förlora oss totalt i staden Rio de Janeiro innan vi for vidare och spenderade februaris sista dagar i Salvador, längre norrut. Inte lika underbar stad, men den godaste maten och de längsta stränderna.

Mars.
Hela mars spenderade vi i paradiset Praia de Pipa. Tror jag aldrig njutit så mycket av livet som just där och då. Låter lite pajigt och som den värsta sortens kliché när jag säger det, men jag vet inte något annat sätt att uttrycka det på. Att spendera varma förmiddagar läsandes en god bok i hängmattan medan kollibris och små söta apor svingar förbi i trädkronorna ovanför. Sedan, när solen lugnat sig, gå ner till stranden och bara guppa runt i vågorna med den man gillar allra mest. Simma med delfiner DAGLIGEN. Gå ut och äta god mat varje kväll. Ta en billig drink någonstans och lyssna på något lokalt sambaband. Lära känna nya underbara människor från hela världen och bara supa in andra kulturer. Livet som det ska levas! (Mer om hela Brasilienresan kan läsas här.)

April.
Den andra veckan av april lämnade vi paradiset och begav oss tillbaka till Rio igen. Spenderade en vecka hos ett studentkollektiv som lärde oss om äkta nördighet. Så jäkla roligt att umgås med unga brasilianare i ens egen ålder. De tog t.ex. med oss på en bögfest i de snobbigare delarna av Rio, så himla random och galet kul! Den allra, allra sista veckan i Brasilien (som sedan skulle visa sig bli två tack vare ett visst vulkanutbrott) spenderade vi i de mer centrala delarna av Rio, hos en verkligt schysst kille. Han var vår räddare i nöden då flyget ställdes in och lät t.o.m oss bo ensamma i hans lägenhet i några dagar. Efter 2,5 månader i Brasilien var det skönt men mest sorgligt att hoppa på flyget hem igen. I Sverige var det vår och jag och Lotta kände lyckan över att ha sluppit mestadels av, vad det verkade som, den värsta vintern på länge. Tog oss en sväng till Uppsala och firade Valborgsmässoafton i goda vänners sällskap.

Maj.
Vad hände i maj egentligen? Minns inte alltför mycket. Jag, Jossan och Lotta tog en roadtrip ner till Ulricehamn över en helg i alla fall. Ester blev en gift kvinna och var den vackraste brud jag sett. Åkte på min första matförgiftning, eller var det kanske en överdosering av kaffe? Vem vet. Njöt av lyssna på ny musik igen efter 2,5 månads nötande av mp3-spelararkivet. Njöt av våren. Fixade en lägenhet i Göteborg. Och just det! Åkte ju till saknade Umeå och tittade på Brännbollsyran också. Träffade alla gamla klasskamrater och blev nostalgisk över forna tider.

Juni.
Finaste svägerska Kajsa tog studenten i Sala. Midsommar i Alfta och familjeträff. Skön grön sommar. Vickan gifte sig med sin Ockelbobo. Jag och Lotta såg nästan hela tv-sändningen från spektaklet. Man kan ha många åsikter om monarkin och kungafamiljen, men det gick ju inte att förneka hur fint det var och hur lyckliga de verkade. Gick på regnig promenad runt Kyrktjärn med Anna, roade henne med mina motionsplaner.

Juli.
Jag följde med Lotta ner till Skåne över en helg för släktträff. Vi passade samtidigt på att dumpa ett flyttlass i Göteborg och vår 20 kvadratmeter stora lägenhet. Blev pepp på höst och storstadsliv igen när jag såg spårvagnar och folkfyllda gator. Lottas familj flyttade till Norge. Huset i Sala städades ut och ett aning större flyttlass kördes till norska västkusten. Jobbade i tre veckor. Städade norska kontor, tjänade multum och lyssnade på P3 Dokumentär under tiden. Samtidigt läste jag också en sommarkurs i fotoredigering, blev ett ess på Photoshop.

Augusti.
Höstens mest händelserika månad. Flyttade in ordentligt i vår nya lägenhet. Kände så jäkla bra att packa upp tillsammans med någon, att göra det till vårt. Lotta (Nisse) kom söderöver och tillsammans gick vi på Way Out West. Lotta (Svenne) fick till en episk fylla. Några dagar efter festivalen åkte vi till Berlin alla tre och couchsurfade hos Patrick, den snällaste tysken i världen. Sena nätter med billigt vin, godnattsagor och Patricks finfina musiksamling på shuffle. Väl tillbaka i Götet igen gjorde jag och Lotta oss hemmastadda, gick på promenader och utforskade vår nya hemstad.

September.
Skolstart. Lite nervöst att ge sig i kast med föreläsningar och nya kurskamrater igen. Men allt förflöt väl. Njöt av stadens möjligheter. Popklubbar, konserter, teater, andra happenings. Utnyttjade så många gratiserbjudanden vi kunde. Åt dock lite väl många subwaymackor och sushiluncher för vad som sedan skulle visa sig vara acceptabelt för vår ekonomi. Patrick överraskade oss med ett besök. Han hade liftat hela vägen från Berlin för att komma till Göteborg. Tog med honom på en Jens Lekman-tour runt stan. Säkert! släppte ett av årets bästa album. Vi skaffade guppys! Döpte dem efter Sound of Music-karaktärer.

Oktober.
Vaga minnesbilder av oktober. Dagarna flöt in i varandra. Jag hade bara två lektioner i veckan, på kvällstid dessutom. Mycket ledig tid. Lotta älskade sin engelskakurs och sken av lycka när hon pluggade inför grammatiktentan. Vi blev en aning besatta av True Blood, och Alexander Skarsgård gick från slibbig tönt till råhet man candy i våra ögon. Håkan släppte sitt nya album, blev inte lika överväldigad som alla kritiker. Köpte gymkort och började träna. Umgicks mycket med våra fina nya vänner Agnes och Alexander. Broder Daniel-kväll på popklubb. Gick på Poetry Slam-kvällar varannan söndag.

November.
Min gamle vän Josefin kom på besök för följa med oss på Håkans konsert på Scandinavium. Grymt häftig konsert. Göteborgarna älskar verkligen sin Håkan. Vår ekonomi började så smått att sina så vi aktiverades oss inte lika mycket. Firade dock vår 3-årsdag med pompa och ståt. Lotta överraskade mig med lyxigt bad och bastu på Hagabadet. Jag var hemma i Alfta en sväng, lekte faster åt busiga syskonbarn. Lotta saknade mig. Den sista helgen i november hälsade Lottas kompis Tone på oss. Tillsammans gick vi på musikquiz och Lisebergs jul.

December.
För första gången julpyntade vi vår lägenhet och vi gick all in. Köpte adventsstake, julstjärna och gardiner - hela kittet! Jag överdoserade julmust dagligen. Julbakade med Agnes och Alexander och våra bakverk fick något...tveksamma utseenden. Hade våra sista lektioner med kurserna. Blev överlyckliga då På Spåret äntligen var tillbaka. Spejsade till det med en shottkväll med Agnes och Alexander. Den 21:a for vi åt skilda håll, hem till familjerna och julfirande.

På fredag tar år 2010 slut och efter att ha skrivit den här sammanfattningen kan jag bara konstatera en sak - herrejävlar, vilket bra år det har varit.

Skammen

Bara 15 inlägg skrivna på ett helt år. Man får ju skämmas. Och det ett år då jag för en gångs skull gjort saker värda att skriva om. Logiken i det! Äh, det är bara att bryta ihop och komma igen. Nu kör vi!

Körsång

Ikväll ska jag sjunga allsång på Scandinavium.

"Tänk på döden"

När vår lägenhet med sina 20 kvadratmeter blir alltför klaustrofobisk brukar jag ta mig en liten promenad runt kvarteret. Precis bakom vårt hus ligger en kyrkogård. Stora lönnträd, slitna grusgångar, gamla gravstenar och x antal vilda kaniner samsas om platsen. Över en av ingångarna sitter en skylt med texten "Tänk på döden". Vackert. Nu, med höstens alla färger som får träden att stå i brand och alla dessa galna löv som virvlar runt benen, är det en ren njutning att bara gå runt där och insupa stämningen.

Häromdagen när jag gick där hade jag med mig min mp3-spelare. De här två låtarna utgjorde ett perfekt soundtrack:



Moto Boy med låten "Early grave" och Annikas fina "När du dör" . (Som tyvärr inte finns på tuben ännu, men dock på Spotify här.)

Vackert så det förslår.

Kärlek på och till landet

Älskar Lite Sällskap. Måndagens höjdpunkt, no doubt. Man känner att det är gjort med värme, att Filip och Fredrik verkligen bryr sig om deltagarna. Hjärtat är med, så att säga.

Lantisen i mig känner mig också som hemma bland alla småstadsmiljöer och personligheter. Som den där långa och sparsamt trafikerade enda gatan genom byn. Eller den där årliga fyllefesten då alla super som galningar utanför ingången av folkparken. Eller den där ensamma äldre mannen som man alltid ser gåendes genom byn. Eller den där enda baren/restaurangen/pizzerian som alla går till. Det skulle lika gärna kunna vara inspelat i Alfta.

Som sagt, love it. Men man måste ju ändå säga programmet misslyckats ganska kapitalt med sitt ursprungssyfte, nämligen att hitta någon för deltagarna att starta en relation med. Liksom, Elin dumpar alla kandidater och blir kär i en annan utanför inspelningen (till F&F:s stora förtret). Hans-Göran blir visserligen tokkär men tyvärr också tokdumpad av foxy Siren, och hamnar sedan i bråk med två tredjedelar av sina kandidater. Nina dumpar även hon alla sina kandidater och startar, något oväntat, föreningen "Kvinnor för porrfria relationer" (älskar't dock!). Den enda som verkar ha något på g är ju Stellan med sina två blonda damer. Men han är ju så tråkig att man inte bryr sig om hur det går för honom ändå, taskigt men sant. Lite "fail" över det hela alltså.

Men trots allt detta är Lite Sällskap fortfarande något av det finaste som går att se på tv just nu. Kommer sitta klistrad framför sista avsnittet ikväll, fo' sho'.

(För den som inte alls förstår vad jag pratar om kan man se hela serien här.)

Hur tänkte de här egentligen?

Inte visste jag att man blev så glad av lite klåda, lukt och sveda. Man kanske borde prova det här med vaginala besvär, så kan jag också dansa lycklig med min sjal på en strand .

It's wrong to wish on space hardware

Så himla citerbar låt. Så klockrena verser. Liksom, titta bara:

I loved you then as I love you still
Though I put you on a pedestal you put me on the pill

eller

I saw two shooting stars last night
I wished on them, but they were only satellites
It's wrong to wish on space hardware
I wish, I wish, I wish you'd care

eller

Once upon a time at home
I sat beside the telephone
Waiting for someone to pull me through
When at last it didn't ring, I knew it wasn't you

Den där sista raden, "When at last it didn't ring, I knew it wasn't you", är så enkel och genialisk att den ger mig rysningar.

Carl Bildt - The Dramatic Politican

Lika som bär - Valspecial.

The Dramatic Chipmunk?



Carl Bildt?

Djurhumor, god damn it.

Likt den ryska katten kommer jag tillbaka när man minst anar det.

Google Translate i mitt hjärta

För några veckor addade en okänd människa mig på Facebook. Jag var skeptiskt, svårt att inte vara det mot någon som kallar sig för "Cassanova". Igår skrev han till mig på chatten. Först på spanska men när jag förklarade att jag inte förstod övergick han till engelska. Det var då saker började bli rätt, ska vi säga, underhållande. Främst för att det var väldigt tydligt att han använde sig av Google Translate och ja, det fungerade så där.

Några utdrag från konversationen:

- Hello my name is equal alive m*** in suecia but I am Chilean

- And your wherefrom it adjoins suecia equally

- Well I live through this one in *** and you my pretty one married children aver bleme a bit of you

- Already good equal but this one well and your that you have age pretty?

Helt obegripligt, men rätt sött ändå.

Star quality

Den där kvinnan är det största vi har i Sverige just nu.

Is my timing that flawed?

Igår var det på dagen trettio år sedan Joy Divisions sångare Ian Curtis valde att ta sitt eget liv. Tragiskt, och synd på en sån jäkla talang.

Den här låten är ju bara ren och skär popmagi.

Pappa kommer ut ur indiegarderoben

Satt just och tittade på det här fina klippet med Beach House. (F.ö. hämtat från lika fina popbloggen Sockerlobbyn.) Plötsligt ropar pappa till från rummet bredvid.

- Vilka är det som sjunger?
- Det är ett litet okänt band bara, hur så?
- Jaha, de lät mysiga tycker jag!

Min pappa lyssnar aldrig på musik. Min pappa uttrycker aldrig åsikter om musik. Min pappa är 65 år gammal.

Men hey, pappa Tryggve är indie!
Gillar.

Ta mig till den där neonfärgade festen i stan

Älskar låten. Älskar videon.

Jack! Jaaack! (Sägs med Kate Winslets röst.)

Stackars Jack Harris, 86 år gammal, lade pussel i över sju år bara för att upptäcka att en enda sketen bit saknas.

I mitt huvud ser jag honom sitta där, ensam vid matbordet efter att frugan sedan 40 år tillbaka somnat in, strävandes med sitt pussel. Dag efter dag, år efter år. The one thing that keeps him going, liksom. Och så fattas sista biten!

I verkligheten joggar han säkert tre kilometer varje dag med sin hurtiga fru och deras två välfriserade pudlar men ändå, titta på honom! Titta på blicken! It breaks my heart.



(Bild hämtad från aftonbladet.se)

Omstart

Tillbaka i Sverige igen och bloggen får en omstart. Det firar vi med en man som misstar en urinoar för ett handfat.

Adressändring

Imorgon sätter vi oss på ett flygplan som tar oss till andra sidan Atlanten, närmare bestämt Brasilien. Under vår tid bland palmer, stränder och fruktdrinkar tänkte vi hålla till här:

tillbrasilien.blogspot.com

Ses där!