I höst?

"Populärkultur A - Kursen behandlar populärkulturens budskap och dess roll i samhället. Populärkulturella genrer problematiseras bl.a. utifrån kön, klass, etnicitet och generation. Ämnen som ofta aktualiseras i samhällsdebatten diskuteras, t.ex. dokusåpor, ungdomskultur, populärmusik och konsumtion. "

Åh. Vill så gärna läsa. Så intressant och roligt. Åh.

Mogen nog att prata pension?

När den yngsta (YNGSTA!) brodern i Hanson blivit pappa så känner man sig jävligt gammal. Var det inte nyss som han satt pre-pubertal och med fula rastaflätor bakom trummorna och sjöng en sång med "mmmbop" som refräng?
Herrejävlar, vad fort åren går ändå.

Läs mer här.

Always waiting for something more to come, always waiting for the summer.

Jaja. Jag lever. Och jag har inte deppat ihop. Förra veckan var en emotionell bergodalbana, och föregående inlägg skrevs när jag inte mådde så bra. Uppenbarligen. Det var så mycket tankar som trängdes i mitt huvud då, så mycket längtan, saknad, frågetecken, tvivel. De flesta av de tankarna finns visserligen fortfarande kvar men jag förtränger dem just nu med mitt mantra "bara en vecka kvar, bara en vecka kvar".

För det är ju bara det, en vecka kvar på den här praktiken alltså. Och sen är det två veckor till sommarlov. Och sen, framförallt, är det en ungefär en månad kvar till min älskade hjärtevän kommer hem från Luxemburg (och stannar hemma för gott den här gången - LYCKAN).

Det kommer nog lösa sig ändå, hörrni.

Hjärta vs. hjärna.

Är så trött. Så utarbetad mentalt. Jag orkar inte mer.
Jag visste ju att det skulle bli så här, jag visste det.

Vill inte åka tillbaka till Piteå, tillbaka till ångesten. Jag orkar inte.
Jävla praktik.

Emoblogg.

Så trött på att gråta. Så trött på att inte vilja somna på natten för att jag vet att det innebär att jag snart måste vakna och ha en hel lång dag framför mig.

Om man valt rätt, då ska det väl inte kännas så här?

Å andra sidan. Logoped är ju en bra utbildning. Bra lön. Bra med jobb. Varierat jobb. Egentligen helt perfekt.

Men ändå?

Fan. Jag vill bara åka hem.

Alkohol och kvinnohål är de enda hål jag tål. Skål.

Jag tänkte gästblogga lite här. Och samtidigt göra reklam för min egen glittrande blogg. Den kan ni förlora er i här. Jag är i Umeå, jag. Det är som så underbart. Känner att jag kommer kunna ta till mig den här dialekten om jag bara umgås med tillräckligt mycket norrlandsfolk. Igår träffade jag Annas vänner, som jag hört så mycket om. Fina människor. Mina mungipor har träningsvärk idag. Vi gick till Dåliga Gatan och köpte tequila för 180 spänn sedan. Eller, jag är Annas pimp, så JAG köpte. Dansade, dansade, dansade. Åh gud vad jag gillar den här stan. Det har varit väldigt mycket kärlek i helgen. Jag har den finaste flickvän man kan få. Vet ni det? Nu åker den jäveln på praktik och isolerar sig. Inget internet. Ingen telefon. 250 mil bort från mig. Hatar henne.

Snart går mitt flyg. Enkel resa till tomma sängen. Returbiljett först i juli. Fan. Nu gör jag som Annika gjorde i texthäftet till säkert!-skivan. Tackar Umeå. För inspirationen, eller vad det nu står. Vi ses snart igen. Lev väl tills dess. Hej.