Söndagscovern - Flickor vill bara ha kul.

Jag tänkte nu starta ännu ett följetongsprojekt här på bloggen, mitt hjärta klappar lite extra varmt för sådana verkar det som. Den här gången har turen kommit till covers, dessa ack så omdiskuterade låtar. En cover väcker nästintill alltid känslor hos lyssnaren, känslor av både kärlek och hat. De kan få dig att upptäcka nya sidor hos en låt du hört tusen gånger, men de kan också få dig att börja ogilla en låt du alltid älskat. De kommande söndagarna här framöver kommer jag presentera några av dem, så...enjoy.

Original: Cindy Lauper - Girls Just Wanna Have Fun.mp3
Cover: Greg Laswell - Girls Just Wanna Have Fun.mp3

Dessa två versioner "Girls Just Wanna Have Fun" kan ses som soundtracket till en helg; den första för lördagens festande, och den andra för söndagens baksmälla. Originalet får igång vilken förfest som helst (i alla fall om deltagarna till största del är tjejer...), den är bara dansdansdans. Greg Laswells version passar då bättre till den dagen som kommer sedan, när man ligger där i sängen, med ångesten över gårdagen rusandes genom huvudet. Två sidor av samma mynt, helt enkelt.

En låt, ett minne. Del 3. (Christmas Edition)

Voxnadalens gymnasiums cafeteria, vid ett av alla de runda borden. I hörnet, borta vid scenen, står den stora plastgranen. Tittar på den och tänker, varför ser publika granar jämt så tomma ut? Inser att det kanske bara är jag som är van det egna hemmets gran, den som alltid är totalt överfull med pynt från fem syskons julpyssel. Bredvid mig sitter mina compadres, de som hjälpt mig genom tre år av kemiböcker, fysikprov och helvetiska projektarbeten. Vi skrattar och flummar som vanligt, värmen finns där i hjärtat. Framför oss på bordet ligger de sedvanliga papperstallrikarna med en bit rulltårta och sprutgrädde, av någon anledning anser skolledningen att just detta ger ungdomarna den där lilla extra julkänslan.

Det är sista dagen innan jullovet och ur högtalarna kommer tonerna av en och samma jullåt, om och om igen. Som det alltid gjort de tre senaste åren. Tillsammans suckar vi och säger "inte igen!", och allt är precis som det ska vara. Julkänslan är total.

Jose Feliciano - Feliz Navidad.mp3

"I wannaa wiiisssh you a meeerry christmaaaas"

Puzzle pieces from the clay.

- Nu är det väl ändå dags för henne att uppdatera sin blogg? Hon är ju så kass på det nuförtiden. Man kan ju undra vad hon gör hela dagarna som gör henne så fasligt upptagen att hon inte ens hinner skriva ned några rader på bloggen.
- Eller hur?!
- Det är ju nästan så att man tror att hon skaffat sig det där livet hon alltid pratat om?
- Haha, hon - liv? Du är allt bra rolig du!
- Ja, haha, vad är det jag säger egentligen? Nej, att hon skaffat sig ett liv är väl ungefär lika troligt som att hon en dag kommer berätta om sitt liv i punktform på sin blogg.
- Punktform! Haha!! Sluuuta, jag får ont i magen! Punktform är ju bara för töntar utan fantasi. Haha hoho hihi.

Vad som händer i Annas liv just nu:
- Om en vecka är det julafton - Anna har inte köpt (eller ens planerat) en enda julklapp.
- Hennes kost består till största delen av rostat vitt bröd, did anyone say näringsrik mat?
- Hon läser just nu en kort kurs om patologi, dvs sjukdomslära. (Läs "sjukt intensiv kurs där föreläsarna försöker klämma in x antal veckors material på en 1,5 vecka").
- Anna är även lite fundersam över varför hon, som blivande logoped, måste lära sig om prostatacancer?
- De senaste dagarna har hon, via shufflefunktionen, upptäckt väldigt många bra låtar på sin dator som hon inte ens var medveten om att hon hade.
- Längtan är en väldigt stor del av hennes liv för tillfället. Längtan efter hemma, efter ro, efter vänner, efter familj, efter kärlek.
- Togafest med spexet ikväll. Anna känner peppen.
-Men framför allt annat är hon otroligt glad. Och lycklig. (31 dagar)

Doh.

Tecken på att du inte riktigt är med i matchen, lektion #5:
- Du upptäcker, efter att ha bott i din lägenhet i ett halvår, att köksfläkten har ett tredje läge.

"Achmed, the dead terrorist"

Väldigt sporadiskt, eller rättare sagt, obefintligt bloggande från min sida den sista tiden.
Tur då att Youtube finns så att man kan slänga upp lite lustiga klipp då och då när inspirationen tryter.



- Knock knock!
- Who's there?
- Me, I kill you!

Onyktra blogginlägg fo' life yo.

Klockan är nu 05:37 och jag är nyss hemkommen och härligt onykter. Onykter på det där sättet då man sitter på stolen och gungar lite trivsamt fram och tillbaka för sig själv, bara för att. Utanför mitt fönster faller stora lätta snöflingor sakta ned mot marken. Dansade nyss under gatlamporna för jag är så gladgladglad.

Spexet hade premiär ikväll och allt gick verkligen jättebra. Så mycket folk (fullsatt), så mycket skratt, så bra. Min roll i det hela är att stänga/öppna ridån, ett litet men ack så viktigt jobb. I've got the power, så att säga. Som sig bör följdes premiären av en premiärfest, en trerättersmiddag som började vid tolv (tror jag?) och var klar vid tre-fyra tiden. Parteyy. I like me spexare. Bra/galna människor hela bunten.

Nu ska jag somna lycklig.

Oh please let me draw your picture

You've got such pretty eyes

Let's jump of sky-high buildings

Let's believe that we can fly

Let's do it cause we wan't to

Let's do it cause we can

Let's laugh our very heads off

Let's do it once again

Säg det i toner.

När jag hittar en låt jag tycker om, som ger mig den där känslan i maggropen vid första lyssningen, så lyssnar jag sönder den väldigt snabbt. Efter den här veckan är dessa låtar lite extra trasiga:

Moneybrother - Guess Who's Gonna Get Some Tonight
Ett perfekt exempel på en sådan där låt där jag faller för en melodislinga, texten kommer i andra hand. I det här fallet är det melodin vid "Ooh how I long for the night" som får mitt lilla popparhjärta att slå lite hårdare.

The Killers - Read My Mind
Jag har någon slags hatkärlek till The Killers. Tycker inte om dem, ändå kan jag inte låta bli att gilla vissa låtar, som denna. Till skillnad från Moneybrother-låten så är det en textrad som får mig på fall den här gången. En enda liten textrad. I don't shine if you don't shine. Så enkelt, men ändå så sant.

Men veckans låt är ändå..
Billie The Vision and the Dancers feat. Annika Norlin - Overdosing With You
Kärlek vid första lyssningen. En låt där både texten och musiken får min ohämmade kärlek.
Lars och darling Annika sjunger om överdrivet tv-tittande och känslan av att livet via TV:n är bättre än det verkliga. Och detta över en försiktigt plockande gitarr. Det blir inte bättre än så.

I've been trying to kill the pain by watching make-believe people's fake disasters.
And think if I'd been Elaine this misery'd been followed by studio laughter.
I've been looking so hard for someone who could love me like Will loves Grace,
but they say “It's not like on your flat screen TV”.
It's gotta be like on my flat screen TV.

Tell the girls I'm back in town.

Tillbaka efter en helg fylld av musik, vänner och resande.
Många intryck som ska sorteras, märkas och arkiveras.
Just nu sammanfattar denna låttitel hur det känns:



Familjen - Det Snurrar I Min Skalle

(En väldigt snygg video dessutom.)

The cold swedish winter is right outside..

Hatar snö.
Hatar allt kallt och jävligt.
Hatar busschaufförer som vägrar åka så att varenda full jävel kan tränga sig in i bussen som redan var fullproppad och 20 min sen.

Ja, jag är bitter.

Och om tre timmar måste jag kliva upp och packa, för om fem timmar ska jag sitta på en buss till Uppsala. En nätt liten resa på nio timmar sådär.

Fast allt det här är ju självförvållat så jag kan ju inte klaga.
Det var fan värt det. Säkert och Moneybrother gjorde min kväll, eller egentligen hela min höst.
Och inte minst, imorgon får jag ju träffa kvinnan med ringen i näsan igen.

Baby, everything's gonna be alright.

Såhär i tentatider kan man behöva lite uppmuntring.

Brorsdotter Ida, 9 månader.

En låt, ett minne. Del 2.

Femte klass, jag är 11 år och dödligt kär. Varje kväll tittar jag på Honom i skolkatalogen, memorerar hans telefonnr (tills den dagen då vi blir ihop) och tänker på hans glittrande ögon.
Och så, en fredagskväll på klassdiscot, händer Det - han bjuder upp mig till en tryckare. Till den bästa tryckarlåten dessutom. Lyckan är total.



Två veckor senare, lunchrast och jag ser hur han står och håller om en annan tjej från parallelklassen. Han håller om henne, på det där sättet som jag ville att han skulle hålla om mig. Där och då faller mitt hjärta isär för första gången.

Björn Skifs, mannen i mina drömmar.

Det finns stunder då jag blir rädd för mitt eget psyke. Då jag allvarligt börjar fundera på hur det egentligen står till där uppe, om alla tomtar är hemma, om hissen går ända upp, ja ni förstår nog vad jag menar. Och detta sker speciellt då jag drömmer drömmar som denna:

Det är vinter och smällkallt, tänkt -20 grader. Av någon outgrundlig anledning ska jag åka skidor från Alfta till Umeå. En liten skidtripp på sisådär 40 mil eller något sådant. På mig har jag en skoteroverall och en rysk pälsmössa, att jag åkt skoter hela två gånger i mitt liv bör tilläggas. Med mig har jag en orange och fin apelsin, som absolut INTE får frysa till is. Detta är allt jag vet när jag beger mig iväg på min resa norrut. För att skydda min värdefulla apelsin har jag den innanför min skoteroverall där jag håller den varm. Efter någon timmes skidande börjar jag närma mig Umeå, men det börjar bli mörkt så jag tar in på ett gammalt ruckel till vandrarhem. Efter ha gjort mig hemmastadd tar jag varsamt fram min apelsin, skalar den och tar loss en klyfta. Försiktigt värmer jag den i mina kupade händer, blåser lite på den och behandlar den som om den vore det mest värdefulla jag har i hela mitt liv. Sakta ser jag hur den börjar växa och bli allt större. Plötsligt har den förvandlats, till Björn Skifs! Framför mig står alltså Björn Skifs, i stilig frack, och sjunger "Michelangelo". Och precis i detta ack så magiska ögonblick vaknar jag. Men minnet av min natt med Björn kommer jag alltid bära med mig.

















(Björn, kommer du finnas där inatt också?)

Never gonna know you now, but I'm gonna love you anyhow

Idag är det exakt fyra år sedan Elliott Smith stack en kniv i sitt eget bröst och tog sitt liv, endast 34 år gammal. Han lämnade oss alldeles för tidigt, men hans musik kommer alltid att leva vidare.



Sättet som det här klippet är redigerat på är så otroligt vackert. Gitarren som sakta kommer in över Elliotts ord, det ger mig rysningar och får mig att vilja gråta varenda gång.

Last night they had to carry me home.

Igår var jag onykter. Igår skickade jag sms.

"Tja! Ganska sådär onyktert igen, och ja, jag tänkte att man kan ju inte bryta en vinnande tradition? Eller nått, heh. Ikväll har jag haft abnormt stora bröst och varit väldigt populär! Bla la jag en skål glass på min hylla och fick en sång sjungen i min ära! Nu ska jag öh mingla, ses! Kram"

The darkside of the moon.

Jag har just gått över till den onda sidan.
Jag har skaffat Facebook.
Det här trodde jag inte om mig själv.

Doh. (Double edition)

Tecken på att du inte riktigt är med i matchen, lektion #3:
- Du lägger tillbaka dina lortiga och använda strumpor i lådan bland dom rena strumporna.

Tecken på att du inte riktigt är med i matchen, lektion #4:
- Du smälter ditt enda teskedsmått på spisen och är inte medveten om att du gör det förrens det börjar lukta konstigt.

Don't hang the dj.

Logopedsittningar är verkligen speciella, jag säger då det. Halvt hes och halvt döv sitter jag här igen, lagom nykter sådär. (Note to self- sluta skriva onyktra blogginlägg.) Det har varit en bra kväll, en riktigt trevlig sådan. Kvällen spenderades helt klädd i svart med nitar och svart sprayfärgat hår, jag gjorde mitt bästa för att vara så gothig som möjligt. Folk i min omgivning sa "du skulle verkligen passa som gothare!" och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Kanske ska jag konvertera från pop till goth ändå? Man behöver ju inte direkt oroa sig för att man matchar sina kläder fel färgmässigt som gothare iaf, alltid något. Nåväl. Maskeradtemat ledde till att alla logopeder, unga som äldre, hade spökat ut sig rejält. Där fanns en vampyr, fakir (med tillhörande spikmatta), snopp, dusch, Tomas Di Leva (med tillhörande vattenkanna), mattant, engångsligg, osv osv. Det som dock gladde mig lite extra ikväll var musiken som spelades, för den var bra! Redan vid det välkomnande minglet spelades The Smiths i baren, och jag blev så så lycklig. På dansgolvet sedan spelades hela två Håkan-låtar och ja, jag gick väl in i extas litegranna, heh. Skickade lite fyllesms och sådär. Som vanligt. (Till er berörda, jag ber om ursäkt.) Och oj, vilken välplanerad och sammanhängande text det här blev. Nu tyer jag inte längre, som jag brukar säga. Godnatt kära vänner, nu ska den här gothen sova.

En låt, ett minne. Del 1.

Det är hösten 2005. Jag sitter på mitt rum och är stressad. Imorgon ska en betygsavgörande matte D-uppgift lämnas in och jag är långt ifrån klar. Jag kommer helt enkelt inte på lösningen, hur mycket jag än vrider och vänder på allt. Men så, helt plötsligt, kommer den bara till mig. Ett sorts matematiskt hallelujah-moment. Och allt detta sker exakt samtidigt som denna låt går in i sin exploderande fas, i videon nedan när det återstår ca 2.30 . Det var som hämtat från en film. Mäktigt.

My name is Anna and I'm an addict.

Jag trodde att jag hade trappat ner, att jag blivit fri från kedjorna.
Sedan insåg jag det uppenbara - ett gammalt beroendet hade bytts ut mot ett nytt.

Det började med lunarstorm, way back in the days. Många var vi som spenderade ohälsosamt mycket tid framför den sidan. Det var blinkande fötter och hjärtan, meningslånga inlägg på diskus, vem som hade den längsta vänner-listan, etc etc. Sedan kom den där dagen då man insåg att man blivit för gammal, det var inte lika roligt längre. Genast började jakten efter något nytt ställe att hänga på, och för mig blev helgon nästa destination. Det största minnet jag har av den sidan är att jag skrev en mängd kryptiska dagboksinlägg där i hopp om att någon skulle förstå hur jag egentligen mådde, men också att andelen långhåriga människor i Sverige är oroande stor. Så småningom förlorade även denna sida sin ursprungliga charm, en ny starkare drog behövdes. In på banan trädde då bilddagboken.se och bloggarna, och där är jag kvar än idag. Listan över mina nuvarande bloggbevakningar är skrämmande lång, och ändå klagar jag över att jag har för lite tid. I'm not an addict...

Detta är anledning till varför jag så ilsket har vägrat att skaffa Facebook. För i sanningens namn så är ju Facebook inget annat än ett lunar för vuxna, och det är för mig en för stark drog. Jag vet att när jag väl skaffar det (jag kommer inte kunna stå emot suget så länge till) så kommer jag bli så obeskrivligt hooked att allt annat kommer få stå åt sidan. Än så länge har jag (mot all förmodan) ett liv att hålla reda på.

Jens, you are the light.

Någon minut innan utsatt tid kliver han in på den lilla scenen med sin ukulele, stegar fram till kanten av scenen och börjar sjunga Julie utan mick. Hela publiken tystnar och förtrollas, det enda som hörs är Jens röst. Magiskt. Så inleder Jens en av dom bästa konserterna jag haft äran att närvara vid. Det var så mycket med kvällen som var så bra, och allt bara flyter ihop till en lyckosalig dimma såhär i efterhand. Men jag minns hur han hela tiden log blygt mot publiken, och hur han under Black Cab vände micken mot oss så att vi fick sjunga. Minns att han för ett kort ögonblick tappade texten under Friday Night At The Drive-In Bingo men ändå gjorde den till ett sprudlande lyckopiller. Hur han småskämtade mellan varje låt och fick publiken att le lyckligt. Jag minns hur han presenterade Frida Hyvönen med orden "jag har en vän som bor här i dom mörka skogarna". Tillsammans sjöng dom en liten egenkomponerad sång bestående av de enda finska ord och fraser dom kan, t.ex "goddag" och "jag förstår inte". Denna kan ni se litegrann av nedan. Kvällens bästa var dock The Opposite Of Hallelujah, speciellt ögonblicket då Jens kastade ukulelen åt sidan och började dansa sykroniserat med Frida - lyckan! Och den där rösten sen....




Ni skulle ha varit där.

Doh.

Tecken på att du inte riktigt är med i matchen, lektion #2:
- Du ställer tandborsten i diskstället (i köket) efter att du borstat tänderna.

Oh Jens.

Herregud.
Så vackert det var.
Jag hittar inte orden för att beskriva det.
Tills vidare får ni nöja er med det här.

Favorit i repris.

Jag saknar min katt.

















Men ibland blir jag oroad för hans mentala hälsa.

Ner i ljuva livet, upp på taken.

Det är lyckliga dagar just nu. Sannerligen.
Och allt jag kan lyssna på är bara Håkan.
Håkanhåkanhåkan.

Håkan Hellström - Äntligen På Väg.mp3

Luften bor i mina steg

Confessions of an anti-social mind.

Dags för en biktning.
Det här inlägget går ut till alla er vars bloggar, bilddagböcker, etc etc, jag läser dagligen. Ni vet inte alls vilka ni är, men om du känner att du kan ta till dig det här inlägget, så varsågod, be my guest.

För det första, jag kollar era bloggar/bdb löjligt ofta varje dag (för jag har inget liv). Utan era sidor vet jag inte riktigt vad jag skulle göra med all min tid. Kanske skulle jag använda den till något sunt och hälsosamt, typ motion, sociala relationer, studier, m.m. Men sådana saker är väl för töntar, är dom inte?
För det andra, jag lämnar (nästan) aldrig några kommentarer. Jag vet inte varför egentligen. Det är som att den lilla delen av min hjärna som sköter kommentarlämnarfunktionerna (nu låtsas vi alla tillsammans att det där är ett riktigt ord, ok?) är i en konstant trotsålder. "Nej! No! Nein! Vi tänker inte skicka några signaler om att Anna ska lämna en kommentar, so what om personen skrivit direkt till henne! Piss off, suck a duck!". Typ så. Ni ska alltså inte ta det personligt.
För det tredje, jag svarar (nästan) aldrig på kommentarer. Det beror dels på att jag inte vet vart jag ska svara, men mest på att jag är en lat jävel. Så det är inte er det är fel på, det är mig.

Och ja, nu vet ni det. Hoppas ni tycker om mig ändå.

Doh.

Tecken på att du inte riktigt är med i matchen, lektion #1:
- Du köper en skiva som du redan har.

(Någon som vill köpa Broder Daniels "Cruel Town"?)

Men mest av allt önskar jag bara att någon, någon gång, gör en sådan här video till mig.

För att jag skrattade högt när jag såg det här och det gör jag fanimig inte ofta.

Se klippet här.

Känn ingen sorg för mig Gothenburg.

I lördags kom en kinesisk man fram till mig och frågade "do you know the way to Gothenburg?" på knackig engelska.
Det hela var en mycket surrealistisk upplevelse.
Speciellt med tanke på att vi befann oss i ett bostadsområde i Umeå, dvs några kilometer från Göteborg för att uttrycka det milt.

Lite senare samma dag satte sig en äldre kvinna bredvid mig på bussen.
I famnen hade hon en nyinköpt Stieg Larsson-roman.
I ögonvrån ser jag hur hon först bläddrar lite fram och tillbaka i boken, läser något stycke här och där sådär som man gör.
Sedan ser jag hur hon slår upp sista sidan och läser slutet.
Kvinnan läser alltså slutet på sin nyinköpta bok.
Det var mer av en konstig upplevelse.
Om jag får säga det själv, dvs.

Doing time for silly crimes.

Klockan är halv två, lördagen har övergått till söndag och jag sitter här och fryser. Det isar långt inne i märgen, känner mig ungefär som Skalle-Per när han kryper närmare och närmare Mattis. Förutom att jag inte har flint, eller någon skäggig man vid namn Mattis liggande i min säng. Vilket ju är tur. På min högra arm har jag en dödskalle ritad med grön spritpenna. Det är sådant som händer när garderobsvakterna på kårhuset är ritvilliga och man själv är onykter. Jag slapp iaf få ett "spindelnät" ritad över hela kroppen, alltid något. Kvällen har varit väldigt trevlig, helt klart över förväntan. Det är sådant som händer när man sätter en stor bunt logopeder i ett rum tillsammans med x flaskor vin och ger dem ett sånghäfte. Lägg därtill en billig bar och du får en livad stämning, och med livad menar jag högljudd, och med högljudd menar jag på ett ingen-röst-kvar/halvt-döv sätt. Alltid något.

Nu är det nog dags för sängen. Speciellt med tanke på att det tog mig mer än 20 minuter att skriva det här lilla stycket. Tragiskt och på inget sätt magiskt. Dessutom är jag är onykter, och gudarna vet vad jag kan avslöja då. Så roligt ska vi inte ha det.

"Musik gjord av några tonåringar."

Karin, du sa att Almedal-låten lät väldigt mycket Håkan. Du frågade om jag låtit detta påverka mig på ett omedvetet sätt, eller kanske på ett extremt medvetet sätt?
Här har du svaret. :)



(Och ja, det kanske är extremt mycket Håkan är här just nu. Det är sånt som händer när man får ett återfall.)

Veckans 10:a.

Göteborg. Fågelkvitter. Dansvänligt. Hundarna på Vasagatan.
Där har ni motiveringen.


Almedal - Och alla platserna.

När jag bara stannade på mitt rum och såg dagarna gå.

För en vecka sedan vid den här tiden stod Håkan på Grönans scen i Sthlm, medan jag satt här uppe med ett krampaktigt grepp om telefonen. Jag tror att jag aldrig varit så förbannad på mig själv som då, förbannad på att jag inte åkte. För jag var ju inte upptagen, jag satt ensam hemma i min lägenhet. Och jag var inte fattig, jag hade ju x antal kr i spargrisen (förvisso i enkronor, men iaf). Jag hade kunnat vara där. Jag hade kunnat skrikit mig hes och dansat mig trött.
Jag hade kunnat se det här live.

It's alive, i'ts alive! Del 2.

Det kan vara så att bloggen försvann in i dimman ett tag, och det kan vara så att den just hittat tillbaka. Det kan vara så att metabloggande är det tråkigaste som finns att läsa, men det kan också vara så att jag skiter i det just nu. Det kan vara så att det var allt jag hade att säga för tillfället.

Veckans 10:a.

Ta 1 dl gladpop. Rör i några matskedar kille-med-gitarr. Vispa poröst tillsammans med 1,5 dl blåspiano. Tillsätt 1 tesked av vardera snedlugg och ukelele. Garnera med valfri mängd cool-kille-med-solglasögon-och-flashig-t-shirt.

Låt stå en stund, sedan har du en bra poplåt redo att servera.

Bishop Allen - Click Click Click Click

So I said turn up the music, take me home or take me anywhere.

Jens Lekman kommer till Umeå den 3 oktober och det gör mig så, så lycklig.

Jens Lekman - Black Cab.mp3

Stranger than fiction.

OJ Simpson, ni vet den där amerikanska football-stjärnan som åtalades för mordet på sin hustru men friades? Han har skrivit en bok, "If I Did It". I den beskriver OJ hur han hade gått tillväga om han hade mördat sin hustru. Med betoning på om, för han mördade ju ingen, nej nej. Toootalt oskyldig.

Bara i Amerika barn, bara i Amerika.

The big 2 to the 0.

För tjugo år sedan på dagen skar någon i min mammas mage och plockade ut mig, ett rött litet knyte som inte visste vart hon hamnat. Det var då pappa fick en cigarr på affären när han kom in, för ordet hade spridit sig i Alfta om att Rignells äntligen fått "en jänta". Det var då sköterskan drog ner blöjan på mig mitt framför mammas ansikte för att visa att det var sant, att det verkligen blivit en flicka den här gången, för det vägrade mamma tro på i sitt drogad efter-kejsarsnitt-luddiga tillstånd. Det var då det.

Veckans 10:a

Den ensamma gitarrslingan. Det försiktiga pianot. Domedagsstämningen.
De tre sakerna fick mig att bli besatt. 40 ggr på fem dagar.

Interpol - Pioneer to the Falls.mp3

So much for me believing that sorrow
So much for dreams we see but never care to know
Your heart makes me feel
Your heart makes me moan
For always and ever, I'll never let go
Always concealed
Safe and inside, alive!

That's what friends are for.

Sa hejdå till en vän häromdagen.
- Men vi ses ju om tio veckor igen! Då blir det alkohol!...och musik!...*tystnad*....och du så klart!

Skönt att kvinnan har sina prioriteringar i ordning.

Tidsfördriv.

FÖR 10 ÅR SEN,
1. Var jag en blyg liten skit.
2. Skulle jag börja fyran.
3. Hade jag ganska så jättelångt hår. (Tänk ner till rumpan-långt.)

FÖR 5 ÅR SEN,
1. Var jag en blyg lite större skit.
2. Skulle jag börja nian.
3. Blev jag vald till skolans artigaste.

FÖR 3 ÅR SEN,
1. Såg jag Håkan Hellström live för första gången.
2. Hade jag tre färre syskonbarn än vad jag har idag.
3. Hoppade jag fram och tillbaka mellan natur- och samhällslinjen.

FÖR 2 ÅR SEN,
1. Var jag periodsvis antingen über-happy eller über-depp, vilket jag uttryckte genom kryptiska dagboksinlägg på helgon.
2. Umgicks jag väldigt mycket med människor som jag idag nästan aldrig träffar.
3. Var jag en oerhört stolt naturnörd.

FÖR 1 ÅR SEN,
1. Hade jag nyss tagit studenten och visste inte vad jag ville göra med mitt liv.
2. Gick jag på kurs hos arbetsförmedlingen.
3. Övergick jag till att bli mer pop. (Kofta, stuprör, snedlugg, pin, converse, etc etc.)

FÖR 6 MÅNADER SEN,
1. Hade jag bott ca en månad i Umeå.
2. Hade jag stundtals stor stor hemlängtan.
3. Började jag lära känna riktigt underbara människor.

FÖR 3 MÅNADER SEN,
1. Längtade jag sjukt mycket efter sommaren och festivalerna.
2. Var det klassfest typ varannan helg.
3. Hade jag soleksemet from hell.

IGÅR, (Onsdag)
1. Bakade jag snoddaskaka åt mitt eget kalas.
2. Umgicks jag med Anna och Martina, och sa adjö till den förstnämnda.
3. Insåg jag att sommaren är slut, finito, no more.

IDAG, (Torsdag)
1. Fick jag en puss av en 9 månader gammal flicka.
2. Biter jag mig så mycket i kinderna att jag får huvudvärk.
3. Insåg jag hur mycket jag älskar programmet "Project Runway".

IMORGON, (Fredag)
1. Ska jag baka krämbullar åt mitt eget kalas.
2. Röra på fläsket.
3. Lyssna på Broder Daniel, Placebo och Kent och vara allmänt sommaren är slut-emo.

Snott av kvinnan med diskhandskarna.

Too bored to die.

De två senaste dagarna kan mycket väl vara de mest meningslösa i hela mitt liv. Har pendlat mellan bok, dator, tv. Så givande. Ikväll var jag så uttråkad att det nästan gjorde fysiskt ont. När man flackar igenom kanallistan för tredje gången så har det liksom förlorat sin ursprungliga charm. Samma sak gäller vid datorn, att sitta och vänta på att folk ska uppdatera sina bloggar är ungefär lika actionfyllt som att se på "Ordjakten". Men har hon inga vänner kanske ni tänker? Hon kanske är en sådan där eremit som aldrig går ut i dagsljus? Jo, faktiskt, några vänner har jag lyckats skrapa ihop genom åren. Men dom dissar mig för jobb och flyttningar och andra sådana där totalt onödiga och världsliga saker. Så jag sitter här istället, och skriver om hur tråkigt jag har det. Livet har sina goda stunder.

(Förra) Veckans 10:a

Pelle Carlberg - I Love You, You Imbecile
Voxtrot - Mothers, Sisters, Daughters & Wives
Florence Valentin - Pokerkväll i Vårbygård
New Order - Bizarre Love Triangle
Albert Hammond Jr - Back To The 101
Miss Li - I'm Sorry, He's Mine
Ida Maria - Oh My God
The Hidden Cameras - Boys Of Melody
Adventure Kid - Robot Sings We're From Barcelona
The Tellers - Second Category

Handen, den där handen.

(En av de bästa filmscenerna ever to be made.)

Det är så han säger det.

Håkan har lämnat ett livstecken på sin hemsida.

Läs det här.

Och jag längtar redan till nästa års festivalsommar.

Hear the solider groan, we'll go at it alone

kl. 19.30, 5 november, Annexet, Sthlm.
Jag och Arcade Fire kommer vara där.
Jag, Arcade Fire, där.
!!

"De är lite mer hetsiga sådär"

I en intervju i Norrbottens-Kuriren berättar Björn Olsson, mannen som samarbetade med Håkan inför bl.a "Ett Kolikbarns Bekännelser", om arbetet med Håkans nya skiva. På en fråga om hur de nya låtarna låter svarar han:

- De är lite mer hetsiga sådär.

"Hetsiga", just det ordvalet bådar gott mina vänner, väldigt gott.

But why?!

Att Pete Doherty skulle gå och göra något dumt mot sig själv var kanske inte så oväntat. Men att han skulle göra något så här dumt trodde jag aldrig.

Varför Pete? Varför?!

(Edit: syftar på blonderingen, inget annat.)

Fear no darkness, promised child.

Utdrag ur Annika Lantz bok "9 ½ månad":

Men Nils historia är inte slut vid en väktarklapp på axeln i slutet av Kungsträdgården, nej, innan dess har det hänt fantastiska saker. (En av Annikas arbetskollegor från Lantz i P3, Nils, har blivit utkastad från Café Opera, reds anm.) Kvällen började på en spelning med Timo Räisänen som vi har haft i programmet så många gånger att han på ett synnerligen ojournalistiskt men pojkaktigt vis har blivit du och broder med hela reaktionen. När sista låten ska till att spelas ropar Timo från scen: Men Nils, för i helvete, jag har försökt få ögonkontakt med dig hela kvällen, en applåd för Nils Jonsson från Lantz i P3! Det här ger ju naturligtvis Nils en gratisbiljett in till Timos musikaliska harem och allihopa drar dom till Caféet efteråt och det är väl i nån skinnklädd soffa där som Timo plötsligt inser det fullständigt berusande barocka i att Nils inte än har sett hans nya piercing.

Piercingen visar sig vara placerad exakt i den manliga mellangården, så en svinlande löftesrik aprilnatt finner sig alltså Nils sittandes med Timo Räisänens rakade pung i handen och ett säkert oerhört fånigt leende på läpparna. Och jag som tyckte att det var spännande att jag hittat kiwi till extrapris!"

Besatt? Jag?

Den här videon...gör saker med mig. Får mig att låta på konstiga sätt, såsom:
- Grrrr!
- Raouwr!
- Mh mhm mhmmm! ( med latino handrörelse)
Patrick gör sådant med mig. I just can't help myself.

Shoot! Bang! Fire!

Jag är kär.
På det där sättet så att man inte kan behärska sig.
Patrick, you put me in the magic position.

Kärlek till skogen.

Jag vet att ni alla (två, tre personer kanske?) är helt sjuuukt spända på vad jag har att säga om Arvika så here it is:

- Festivalens bästa var helt klart Bloc Party, TTA och Patrick Wolf.

- Det är förvånansvärt hur mycket lera som kan finnas på en och samma plats samtidigt. Det regnade varannan dag och detta ledde till att åkern som campingen låg på mer såg ut som en... plöjd åker. Jag tror aldrig jag älskat mina stövlar så mycket som jag älskade dom då.

- Djupa saker man tänker när man åker från/till Arvika: jävlar, vad mycket skog det finns i Sverige.

- Ola Salos val av byxor var inget blygt val, om man uttrycker det så.

- Bloc Party var väldigt, väldigt bra. Stod längst fram vid staketet, the place to be så att säga. I alla fall när Kele (sångaren) springer ut bland publiken. Borde dock har lärt mig texterna bättre innan.

- Vakterna i Arvika är riktigt helfestliga. Och det säger jag helt utan ironi. En av dem tog en tjejs vattenflaska, fyllde på den, gick fram till tjejen och hällde sakta ut vattnet framför henne. Bara för att jävlas. Vi gillar't. En annan auktionerade ut vattnet till högst bjudande dvs skrikande. Också ganska spännande faktiskt.

- Gillar också den tappra tjejen som varje gång publiken under The Arks konsert började ropa "OLA SALO" istället ropade "OCH BANDET".

- Om ni någon gång undrar "får man verkligen in fyra tjejer plus deras festivalpackning i ett tvåmannatält?" så är svaret på den frågan: ja, det får man. Allt går med lite våld, vilja och vaselin.
- Fick ÄNTLIGEN se The Tough Alliance. Stod näst längst fram, NOT the place to be. Trångt trångt, men vad gör det när man får se Henning och Eric hångla?

- Kristian Anttila tappade ingen synth i huvudet på sig själv den här gången, han tog istället fram en piska och frågade på släpig göteborgska "är det nån som vill knulla med mig ikväll?". Gissa vad publiken svarade?

- Sen gick jag visst och blev kär. I en lång och smal man med glitter i håret och röda läderhosen.

Patrick Wolf.

- Man känner sig aldrig så nyttig som när man är på festival. Kosten består av: pizza, hamburgare, pizza, hamburgare osv och godis som mellanmål. Plus det drickbara också förstås. Toppform, här kommer jag!

- Mest synd om-priset delades mellan tjejen som halkade i leran och tappade sin nyköpta pizza och killen som fick håret klippt när han låg däckad.

Nåja, det var nog allt jag hade att säga om helgen i de värmländska skogarna. Allt det andra behåller jag min egna lyckorusiga dimma.

Man of the day.

I was dressed embarrassment.
I was dressed in wine.
If you had a part of me, will you take you're time?
Even if I come back, even if I die
Is there some idea to replace my life?

Maskrosorna är mina homies.

Bloggandet i en rejäl svacka just nu. Och allt annat för den delen också, som t.ex sociala aktiviteter och liknande. Tacka Alftas rabatter för det. Går in i något slags jobbarkoma. Vakna, jobba, äta, data, sova, repeat. Gissa i vilken del jag är just nu.

Arvikat.

I helgen blir det Arvika och festival återigen. Jag antar att jag kommer se ut ungefär så här. (Inklusive mössan.)

Fred & Kärlek

Ja, vad säger man? Så bra, så bra. Dock mäktade den sig inte upp till förra årets klass, men det är å andra sidan omöjligt utan en viss Hellström på spelschemat. Sett till det stora hela var det ändå en väldigt bra festival, sjukt mycket folk och sjukt bra stämning. Peace&Love får alltid till en bra stämning, måste vara någonting i dalaluften som gör alla människor onaturligt pepp.

Highlights från helgen som gick:
- Salem Al Fakirs hår. Mumma med stort m. Väcker stort begär att dra fingrarna igenom det.
- Sekunderna då Damien Rices "Blowers Daughter" övergick till Radioheads "Creep".
- Shout Out Louds - Very Loud. Dans dans dans.
- "Shoreline" med Anna kommer alltid vara lika bra, även om man sitter vid en vägg och förbannad över den djävulskt långa kön in till TTA:s spelning.
- Marits hela spelning var bara ren kärlek. Och också dans. Allsångsfrasen "I Will Always Be Your Soldier" ekar ännu i mitt huvud.
- Mandos hela spelning vara bara rent ös. Och också heeta pojkar.
- Timos strippdans gick inte av för hackor, om man säger så. Porrigt värre. Major rysfest av publikens respons på "Fear No Darkness", sjöng mig hes. Marit var också där.
- Sen är det ju inte alla som sett Alice Cooper hängas på scen heller.
- Och priset för festivalens hetaste går till....Snook. Kläderna, håret, smyckena, attityden - mh mh mmmh!
- Iggy Pop hade mycket energi, no doubt about it.
- Kristian Anttila framkallar samma begär som Salem.
- Ark-pöjkarna var ett perfekt avslut på festivalen. Ola Salo, jag säger då det. "Vi ska spela en ny låt nu och ja, jag vet att det är tråkigt när band envisas med att spela låtar från sin senaste skiva som man aldrig hört förut. Men ha lite tålamod med oss för vi tror att den här låten har en viss hitpotential"...och där drar "Worrying Kind" igång.
- This one's for you Karin =) :



(Ur min vinkel.)

It's alive, it's alive!

Med tanke på hur aktiv jag varit här på senast tiden kan man tro att:
1. Jag emigrerat till ett land där Per Gessle inte längre har tantfrisyr (och kan sjunga).
2. Slutat blogga och börjat jogga.
3. Skaffat mig ett liv.

Inget av ovanstående påstående har ett uns av sanning i sig så...here I am again.

I've got a message for your auntie

Helgens fastna-i-huvudet-och-lyssna-på-konstant-om-om-igen-låtar:


The Spinto Band - Oh Mandy


Maps - You Don't Know Her Name

Tillbaka i staden där alla vet vem du är utom du själv.

Okej, jag kanske överdrev lite där i rubriken. Alfta är ingen stad. Inte ens nära. Vi har en gata som går genom hela samhället, fantasifullt nog döpt till "Långgatan." Förutom stad-frågan, så stämmer dock rubriken till fullo. Alla vet vem alla är i den här byn. Innan man ens vet det själv. (Så var/är iaf fallet för mig.) För den äldre generationen är jag känd under namnet "Tryggves jänta", för den yngre som "Bajs-Anna" (iaf om personen gått på ku). Man har sin roll, och så är det med det. Ibland älskar jag Alfta just för det, och ibland hatar jag det. Ständigt denna inrutade tillvaro. En slags hatkärlek, som dom flesta har till sin hemort I guess.
Just nu tycker jag om att vara tillbaka. Tristessen, den inrutade vardagen och insikten om att jag kommer spendera 2 månader till här utan vare sig logopeder, gitarr eller en fungerande dator har inte slagit till än. Och kanske hjälper streptokockerna i min hals till att hålla mig lugn och o-uttråkad också. Vem vet.

Det är vackert ibland.

The Hidden Cameras - Boys Of Melody

I tentatider (anatomi & fysiologi på fredag) är det svårt att få tid till något annat än böckerna. Men att fastna framför YouTube hinner man dock alltid med.

The Hidden Cameras var en av mina tidigaste förälskelser. Jag minns hur jag brukade namedroppa deras namn på min lunarpress back in the days. (Bör kanske nämnas att jag hade hela fem namn där då, detta var tiden innan dc gav mig en musiksmak...). Men på den tiden förstod jag ju inte hur...speciella de egentligen är. Texter om homosexualitet och sexuell jämställdhet hör ju inte till vanligheterna. För mig, som ovärldsvan högstadieflicka var det istället melodierna som stod ut från mängden, som fick mig att falla. Och som fortfarande får mig att falla. De så sköra/vackra/glada/sorgsna melodierna.

Har du aldrig hört Hidden Cameras förut så titta åtminstone på klippet ovan. Man kan ju inte tycka illa om ett band som beskriver sig själva som "Gay Church Folk Music".

Black celebration.

På min väg till Ica idag (en promenad som tar högst två minuter) såg jag två uppbrända soffor, två utkastade tv-apparater och en omätbar mängd krossat glas på marken.
Brännbollsyran här i Ume är inte att leka med.

Ett fungerande minne är baah såååå överskattat.

Inatt låg jag vaken och upprepade frasen "kom ihåg att tvätta, kom ihåg att tvätta, kom ihåg att tvätta" högt för mig själv. Detta för att jag på så sätt skulle komma ihåg att tvätta ikväll. Otroligt men sant, jag vet. Jag arrangerade t.o.m mina planer för kvällen så att de skulle passa in med min tvättid.
Tror på fan att jag glömde bort det i alla fall.

It's time to wake the neighbours

Efter ha knarkat The Tough Alliance nya hela helgen så fick den här intervjun mig att pipa av glädje. TTA till Peace&Love! Visst, dom kommer traditionsenligt vara dyngpackade på scen och bara spela i 15 min, men ändå! The Tough Alliance ffs!

The Tough Alliance - First Class Riot



The Tough Alliance - Make It Happen

"Talibanindie".

I fredags hade jag det tråkigt. Väldigt tråkigt. Och då blev jag på dåligt humör. Detta ledde till att jag skrev ett hatiskt inlägg om all musik jag ogillar. Någon timme senare, när jag nyktrat till mig från mitt dåliga-humör-tillstånd insåg jag att inlägget var..lite väl hatiskt. Heh. Därför tog jag bort det. Make love, not war liksom. Kanske kommer det upp någon annan dag, när jag är på dåligt humör igen och frustrerad över världens musiksmak. Den som lever får se.

Would you run away with me Jens? Please?

Jens Lekman - Run Away With Me.mp3

Punktform.

Har varit dåligt med "riktiga" uppdateringar på senaste tiden. Därför kommer här några punkter på sånt som är värt att punkta upp just nu:

- Helgen bjöd på tentafest. Igen. Lika trevligt som vanligt, kanske lite trevligare tom. Även om det kanske blev en lite för stor dos av SingStar och schlager den här gången.
- Jag hejade faktiskt på Serbien. Och det säger jag bara inte för att hon vann, jag hejade på henne från början. Sådetså. Fråga vem som helst som var på tentafesten, jag klargjorde mina åsikter kanske lite väl...ehrm, tydligt ibland.
- Idag hade vi dr.Hunk som lärare. Och alla klassens tjejer (inklusive mig själv)förvandlades till fnittrande fjortisar som skrattade överdrivet mycket åt allt dr.Hunk sa. Men det hade vi anledning till, han var ju trots allt så.förbannat.jävla.snygg.
- Om mindre än tre veckor flyttar jag. Känns fortfarande som att jag nyss flyttat hit.
- Logopederna kommer kicka medicinarspexets rumpa. Big time.
- Började på en ny kurs idag. Anatomi & fysiologi. Blir nog bra. (Iaf om vi får ha dr.Hunk fler gånger, höhö.)
- Säkert! är dagens skit så att säga.
- Jag har ett Pingu-sudde. Klå den du.

Helgens citat.

- Hallandsåsen, visst ligger den i Blekinge?

Vackraste.

The Dead - Billy Collins

Barnarov?

Saker man gör när man undviker att plugga.

1. Your name:
Anna
2. YOUR GANGSTA NAME: (first 3 letters of real name plus izzle.)
Annizzle
3. YOUR DETECTIVE NAME: (fav color and fav animal)
Blue cat.
4. YOUR SOAP OPERA NAME: (middle name, and current street name)
Eleonora Historiegränd
5. YOUR STAR WARS NAME: (the first 3 letters of your last name, first 2 letters of your first name, first 3 letters of mom?s maiden name)
Rigansve.
6. YOUR SUPERHERO NAME: (2nd favorite color, favorite drink).
Red Troca.
7. YOUR IRAQI NAME: (2nd letter of your first name, 3rd letter of your last name, any letter of your middle name, 2nd letter of your moms maiden name, 3rd letter of you dads middle name, 1st letter of a siblings first name, last letter of your moms middle name)
Ngevfpa.
8. YOUR WITNESS PROTECTION NAME: (mothers middle name)
Eleonora
9. YOUR GOTH NAME: (black, and the name of one your pets)
Black Knubbe.

"Ja' ööschker int ja e!"

För er som inte redan vet det så kommer jag alltså från en liten håla ute på landet som kallas Alfta, som i sin tur tillhör kommunen Ovanåker. Vår kommun, eller rättare sagt vår bygd, är inte särskilt stor men ändå har vi lyckats skaffa oss en egen dialekt kallad ovanåkersmål. Jag själv pratar inte så mycket ovanåkersmål, men nog kan jag bre på lite extra ibland om jag vill det. Texten här nedan är skriven på just ovanåkersmål och är hämtad ur lokaltidningen, tydligen var det något sorts släktkalas som skulle anordnas. För er utomstående är det nog ganska oförståeligt så därför, för att ge er lite hjälp på traven, har jag spelat in mig själv när jag läser det högt. Något ska man ju roa sig med. Så ja, läs och lyssna om ni vill veta hur det låter hemma i my hood så att säga. :)

Gammelfafa Gustaf Olanders föddes 1927.
Dä ä sa länjen sän, sa vi tre vät nästan int´na öm hu dä va då, å va allt söm hänt unner hanses levnad. Sa vi vill be alle hanses vänner å kömma öm två vecker tä ett Öppe Hus lörda den 24 mars ätter kl.14 häre Olannersgårn i Alfta, söm nu ä Migranternas Hus, mä bilder å berättelser från förre öm sånt han har vöre mä på.
Vi ha hörst från gammelfölk, att man skå fråga döm gamle mäns man ä ung sjölv, öm hu dä va förre. Sa nu jär vi dä. Å höppes ni kömmer mä myttje skrive fö vill järna spara då, å vi kömmer int´ själv å kunna skriva nir allt. Ji int´na präsänter, män äre sa da sa, har vi en storan körj fö pängar tä Migranternas Hus.
Ring tä Mamma --- eller tä Lars-morbror ---- omför nog, sa vi jär tårter sa ni skä ha voni å stuppa i er utan å vära betjytta.
Barnbarnsbarnen Mikaela, Marcus å Nicita i Fala.

Anna läser ovanåkersmål.wav

(Bör kanske tillägga att jag är ganska dålig på prata ovanåkersmål, så det som jag har spelat in är typ mesvarianten av det.)

Bajshumor fo' life.

I rollerna:
svart katt - Anna och Sofia.
vit katt - Karin (och resten av klassen, och samhället).

Säkert! - Allt Som Är Ditt

Om ni bara ska se och höra en låt idag så låt det bli den här.
Enbart texten är väldigt gripande i sig, men tillsammans med den här videon blir den som..ett slag i magen. Jag känner verkligen igen mig. Känner igen känslan av hur det skumma ljuset får alla skuggor att verka extra hotande, hur man snabbar på stegen och försöker intala sig själv att man snart är hemma, osv osv. Allt detta, just det faktum att jag känner igen mig, gör mig så förbannad. För egentligen, vad är det för ett sjukt samhälle vi lever i om man som tjej alltid måste vara rädd när man går ensam utomhus nattetid? Ett samhälle där vi tjejer av rädsla hellre går en lång omväg än den snabba vägen genom parken? Där vi tjejer går beredd med nycklarna i ena handen och mobilen i den andra, utifall något skulle hända? Helt sjukt, det är vad det är.
Säkert! - Allt som är ditt

Add to My Profile | More Videos

Kittlig fötterna.

Alltså, haha. Det här var bland det roligaste jag sett på år och dag. Tydligen har någon googlat orden "kittlig fötterna" och hamnat här - två gånger! Varför googlar man något sånt egenligen? Och varför går man då in på min blogg av alla ställen?? Två gånger dessutom! Humor, I tell ya, humor!

"Men Anna, vad gör du?!!"

Ännu en bra helg! Fredagskvällen bjöd på konsert med bl.a. The Perishers och x antal indiemänniskor i publiken (Vapnets sångare t.ex...) Och på lördagen var det åter igen dags för logopedfest, denna gången tillsammans med äldrekursarna som snällt nog bjudit in oss yngre. Innan vi for hade jag ganska låga förväntningar, det var ju som bäddat för awkward situations när vi yngre logopeder skulle tränga oss in bland dom äldre. Men så blev det inte, utan det blev istället en hel del alkohol, skellefteå aik-hejaramsor, dansande till dålig musik, sympatifrysande med rökande människa och E-pubande. De e' naajs.

Helgen kunde dock ha börjat en aning bättre. Heh.
Eftersom jag fortfarande är bara barnet så ber jag min kära vän Karin att köpa ut lite drickbart till mig. Jag följer med henne in och allt är frid och fröjd tills jag bestämmer mig för att packa ner flaskorna i en påse. En väldigt dum idé skulle det visa sig. Jag missar nämligen den lilla, oväsentliga detaljen att när man släpper en flaska så ska den helst hamna i en påse, inte med en stor smäll på golvet. Heh. KRASCH och golvet blir fullt av glassplitter och cider. Karin blir av förklarliga skäl ganska chockad varpå hon utbrister: "Men Anna!! Vad gör du?!!!!" Och allt detta sker så klart under den värsta rusningtrafiken, lagom pinsamt sådär. Men jag vill, som en liten alkoholist-wannabe, skicka en stor kram till Systembolaget. För förutom att stå där och skämmas inför alla köerna så behövde vi inte torka upp eller göra någonting, och dessutom fick vi en ny cider. Så dagens kram till Systembolaget!

För jag har smartare vänner än vad du har.

Saknar dig Jabba Jabba Josstoss. :)

"Dumbledore!!"

Jag tycker verkligen att dom borde satsa på att göra nästa Harry Potter-film i en dockversion. Det blir ju mycket roligare så.


(Gillar speciellt tillfället då Hermione sveper förbi bakom den nakna Dumbledore.)

Väldoftande hår.

Tips från coachen:
- Köp INTE en hårspraysflaska som ser EXAKT likadan ut som din parfymflaska.
- Om du nu dumt nog gör det, ställ dom för guds skull INTE bredvid varandra.
- Om du nu är så förbannat vrång att du gör det också, tänk efter lite extra noga när du tar upp din sprayflaska. Annars kan du få gå med EXTREMT väldoftande hår hela dagen. Tro mig.

Lyckan!

Vilken enormt bra helg det här har varit! Först klarad grammatikbajstenta och klart med sommarjobb (fredag), sen über-god middag med storebror och efterföljande filmkväll med Karin igår (lördag) och idag (söndag) nyheten om att Håkan gör en ny skiva till hösten! LYCKAN!!!

Ibland är livet bra fint ändå. :)

I want my money, bitch!

Någon?

Maia Hirasawa spelar här i Umeå på tisdag, kl. 12.05-13.00 i Aula Nordica. Biljetten kostar nog max 100 kr skulle jag tro. Det finns inte någon Umebo som är lite sugen på att hänga på? Please please pleeeeaase? Jag bjuder på en glass. :)

Internskämt.

Det följande citatet är förmodligen mest roligt för dem som kan sin Håkan, men iaf. :D
- Han var glad, det var bra stämning och han åkte i en bil.
(Karins djupa texttolkning av Håkans "En vän med en bil")

Jo Bo, Bo Ko!

En sommarlovsmorgon-klassiker.

Unpleasant.

Inatt drömde jag den mest verkliga och obehagligaa dröm jag någonsin drömt.

Ett sött äldre par är ute och åker bil på en mindre väg. Dom småpratar och har det allmänt trevligt. Plötsligt flyger en stor fågel in i vindrutan och maken tappar kontrollen över bilen som far ut över vägkanten. Bilen skakar, paniken kommer och kvinnan skriker. Inom några sekunder har bilen kört ut över ett stup och mannen vrålar till kvinnan att hålla i sig. Fallet blir långt, rakt ner i det mörka havet. Som i slow-motion sjunker bilen mot botten och paret börjar inse att de är dödsdömda. De gråter, säger att de älskar varandra och hör hur rutorna börjar spricka på bilen. Maken inser att deras sista chans till överlevnad är att försöka simma upp mot ytan och övertalar sin gråtande fru att dom "måste iaf försöka, vi har ju varandra". De ser varandra i ögonen en sista gång, och sedan öppnar de dörren. Iochmed detta ser jag inte längre vad som händer, men jag hör. Jag hör hur de skriker av smärta där i vattnet och dör, det höga vattentrycket på havets botten tar deras liv. Slut.

Vaknade med panikkänslor. Oerhört obehaglig dröm. Jag kände deras panik, jag var där. Fy fan.

Visst du att...?

Du vet dom där gångerna när du ligger lite halvt sovande framför tv-apparaten och plötsligt så rycker det till i benet eller någon annan kroppsdel? Visste du att det är hjärnans sätt att kolla om du lever eller inte? Tydligen så påminner själva insomnandet (till sömn) och att dö varandra till sättet, kroppen beter sig likadant. Detta leder till att hjärnan blir nervös när vi är på väg att somna (who can blame him liksom..) och han skickar därför iväg en liten ryckning till någon muskel, bara för att dubbelkolla.

Veckans låt.

Det var längesedan jag blev så här kär i en låt. Repeat hela dagarna (och till viss del även nätterna.)
Enbart det über-mäktiga introt med kyrkorgeln ger mig rysningar... Och sedan när stråkarna kommer in mot slutet...Så vackert!
Älska.
The Arcade Fire - Intervention.mp3

Don't worry, be happy.

Såhär i tentatider kan man behöva lite uppmuntring.

Brorsdotter Ida, 9 månader.

Hey, big spender.

Jag är inte en sådan person som impulsköper kläder, nej, jag köper skivor istället. Hoppsan hejsan, där beställde jag visst 3 skivor och nejmen ojdå, där köpte jag 3 st till. Gah. Inte bra för en studentekonomi. Å andra sidan måste ju luckan i cd-hyllan fyllas.. Och Maia Hirasawas nya (signerad), Shout Out Louds nya (signerad), Sahara Hotnights nya (signerad), Arcade Fires nya (i deluxförpackning) och Magnetic Fields "69 Lovesongs" är ju faktiskt mycket viktigare än sådana triviala saker som mat, hyra, toalettpapper. Faktiskt.

En rolig sak.

En rolig sak med att komma hem till Ume igen är att man upptäcker att ens viktiga-mail-mailkonto har stängts ner. Den där mailen dit alla viktiga/seriösa mail kommer du vet. Det är verkligen jätteroligt att upptäcka det. Jiiiiiiiippiiiiiii.

Dags för en cover.

The Arcade Fire - Born On A Train
En cover på Magnetic Fields, så brabraBRA!

Home, sweet home.

Så var man då hemma i lilla Alfta igen. Allt är väl sig likt, I guess.
Gårdagens bussresa hem var, ehm..intressant. Det blåste rätt rejält ibland om man säger så. När vinden tog i som häftigast knakade/ilade det i taket och bussen gungade fram och tillbaka. När vi kom till högakustenbron blåste det 25 m/s = bussen kröp fram. Tydligen hade bron stängts för trafik senare under dan. Innan vi körde över den roade jag och Lars oss med att titta upp nödutgångar ur bussen, fundera på exakt hur bussen skulle volta om den blåste omkull, vem som skulle flyga längst osv. Faktiskt mycket roligare än vad det låter.

Imorgon blir det fullt hus här hemma. Sammanlagt 15 personer kommer hit, och då är det ändå bara de närmaste familjmedlemmarna (syskon, fruar/flickvänner + barn). Härliga tider. :)
Glad påsk på er!

En liten påskpresent.

Den här länken är nästan för bra för att vara sann. Eller som Silverfisken uttryckte det, kanske den viktigaste länken någonsin. (Credd till honom för övrigt.) Enjoy, my dear friends. :)

Mer svullande åt folket.

Den här kvällen var riktigt, riktigt trevlig. Filmtittande (Tjenare Kungen & Little Chicken) och massvis av svullande. Chips, godis, glass och chokladmuffins - kan det bli bättre?
Är riktigt glad att jag lärt känna er Sofia och Karin, bara så ni vet. :)

- Du vet, det här med skrivandet. Det är en djup och smärtsam process.

Dagens peptalk.

- Tänk på att dumma datorer klarar av det här, och dom är ju väldigt dumma.
( Leila kör en Gilbert-peptalk när vi försöker lära oss rektionsbisatser.)

Saker jag inte är bra på:

Jag är inte bra på att byta toalettrulle.

Lättroad.

Sitter just nu och pluggar lingvistik. Läser igenom mina anteckningar från föreläsningarna, och på ett ställe har jag oavsiktligt skrivit "hjälpverb som bajs" istället för "hjälpverb som böjs". Det tycker jag är väldigt roligt. Undra varför.

Smakprov från gårdagen #3.

Ane Brun feat. Nina Kinert - Lift Me
Kan mycket väl vara det vackraste jag hört live. Lyssna och njut.

Smakprov från gårdagen #2.

Anna Ternheim - My Secret

Smakprov från gårdagen #1.

Salem Al Fakir - Hymn
Ber om ursäkt för den dåliga bild- och ljudkvaliteten, min kamera är inte tiptop.

Fire fire!!

Igårkväll var det så dags för den ack så efterlängtade Umeå Open att dra igång och oh, så bra det var. En våt dröm för alla hardcore-indiepopare som en själv.

Mountain Goats var först ut, två killar från USA med bas och gitarr. Typexempel på musiknördar som gör musik för musiknördarna, så jag gillade dom. :) Dom fick igång publiken ganska bra, några tjejer på raden längst fram fick önska låtar så då blev det bra stämning. Får nog lyssna in mig lite mer på dem, det jag hörde igår lät lovande.

Maia Hirasawa (bilden) med band var nästa artist att inta Äpplets lilla, men mysiga scen. I mitt tycke var hon bäst av alla denna kväll. Underbar röst, underbara låtar, underbart kompband (cello, piano, ståbas). Jag bara stod och mös, och log hela tiden. Låten "Mattis and Maia" var som ett sprakande litet lyckopiller som man aldrig ville skulle ta slut. :)

Tredje man (eller rättare sagt kvinna) ut var Asha Ali, som drog kvällens största publik och applåder. Det som slog mig mest under hennes konsert var hur oerhört glad hon såg ut över att vara där, leendet lämnade nästan aldrig hennes läppar. Ibland såg hon nästan förvånad ut över det gensvar hon fick, men det var hon värd. Avslutande "Fire Fire" var kvällens näst bästa ögonblick, så brabrabra.

Sist ut var Taxi, Taxi, två nästan löjligt begåvade tvillingar i 17-års åldern. Så späda, och så blyga att de nästan inte vågade prata mellan låtarna. Men vad gör det när de har sådana bra låtar som de har, de trollband iaf mig.

Ett irriterande moment under hela kvällen var ljudkvaliteten, och till viss del även publiken. Jag stod precis framför scenkanten, ändå hade jag svårt att höra sången. Volymen var så låg att musiken ibland dränktes av barmänniskornas irriterande prat, och så ska det väl ändå inte behöva vara? Bajs på det.

Aja, ikväll blir Salem Al Fakir, Anna Ternheim, Laleh och Mattias Alkberg BD - späckat schema!!

Maia Hirasawa - Mattis and Maia.mp3

Visst känns det fint att va' vid liv en dag till?

Med en glass i handen, en vän på vardera sida och sol i massor kan man inte må annat än bra.

Uppsnärjd i det blå.

Efter att ha tittat på Explodera Batteria än en gång kan jag bara konstatera - min kärlek till Håkan Hellström kommer aldrig dö.

Kalla mig fjortis, kalla mig vad du vill, men det finns ingen som Håkan.
Han förändrade verkligen mitt liv, och det kan jag säga utan att överdriva. Jag minns fortfarande när jag "upptäckte" honom, det var som en helt ny värld. Minns hur jag lyssnade om och om och om och om igen på "Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg", och lyckan när jag väl köpte plattan med samma namn. Om och om och om igen.

Konserterna ska vi inte ens prata om.. Känslan när man står där framför scenkanten med Håkan på scen är helt obeskrivlig. Det är ögonblick av total lycka, av extas. Inget annat existerar, inga problem tynger ner ens axlar. Allt som finns är just där och då. Obeskrivligt.

Det var genom Håkan som jag verkligen upptäckte musik, som jag verkligen förstod hur den kan påverkan ens liv. Hur den kan förstå dig när ingen annan förstår dig, hur den kan beskriva dina känslor både dom bra och dåliga dagarna. Jag vet inte vem jag hade varit idag om jag inte hittat musiken.

Håkan Hellström - 06 - Uppsnärjd I Det Blå.mp3

Eget kylskåp.

Blir nog en flytt för mig till sommaren.
Det här med korridor, njaa. Inte riktigt min stil. Att vara social och se någorlunda anständig ut jämt är tröttsamt i längden. Att äta frukost i pyjamas och nyvaken-frilla finns liksom inte. Fast det klart, det är ju skönt att man aldrig behöver vara ensam om man inte vill det. Och människorna i min korridor är faktiskt jättesnälla och duktiga på att hålla i ordning köket, man har ju hört skräckhistorierna liksom.. (En bekants korridorgranne köpte en extra skiva till köksbordet för att få plats med all sin disk, som han aldrig diskade). Men nej, trots allt detta är min längtan efter ett eget kylskåp alldeles för stor. Tänk att få ha ett helt kylskåp för sig själv! Och en frys! Och en spis! Scheisse alltså. Det om något kommer bli ett major halleluhja-moment I tell ya.

Har redan hittat en lägenhet, en liten etta på Tvistevägen, så rent geografiskt kommer det inte bli en sådan stor skillnad. Hade velat ha en visning idag men när jag ringde tjejen som bor där nu så visade det sig att hon är bortrest i tre veckor. Doh. Lekte korsförhör med henne istället och enligt henne rökte hon inte, hade inga husdjur, osv, så det är nog lungan. :) Tvistevägen 7B - here I come!

Sötaste.

En treåring som doadoa-kör, sötare saker får man leta efter.
Lyssna speciellt mellan ca 1:05 in i låten till 1:45, då jammar hon/han verkligen loss. :)
Elizabeth Mitchell - Three Little Birds.mp3 (högerklicka, spara som)

Tidsfördriv.

Smeknamn: Bajs-Anna, Annoschka, Anna-Panna, lillskit.
Höger- eller vänsterhänt: Höger. ( Jag har ingen liten hjärnskada ;P)
Favoritgodis: Tuttifrutti-tablettaskar går alltid hem.
Är det nåt du absolut inte äter: Drickbar yoghurt ger mig kväljningar.
Musik just nu: Regina Spektor - Hotel Song
Vad sa du senast: "Svara då!!"
Sommarplaner: Festival!
Är du bra på matte: Mjo. Läste ju matte E en gång i tiden så.
Fisk eller badkruka: fisk.
Favoritfärg: Eh, typ ljusblå? Jag vet inte.
Saft eller alkohol: Saft blandat med alkohol = cider.
Hur många kuddar sover du med: Två platta saker.
Favoritväder: Upptinande vår är bäst just nu.
Vilket instrument är vackrast att lyssna på: sentimentalt piano eller gitarrplockande.
Morgon- eller nattmänniska: Både och. (Okul.)
Sparare eller slösare: Både och där med.
Vem är viktigast för dig: vad är det för en fråga?
Det bästa du vet: Flum med vänner, musik (lyssna, titta, spela själv)
Det värsta du vet: konflikthantering.
Bästa film: Amelie Från Montemarte.
Tror på liv på andra planeter: Det borde finnas så, ja.
Kommer ihåg din första kärlek: Hm.
Älskar du henne/honom fortfarande: Nej.
Har du några homosexuella vänner: Inte som jag vet om, nej.
Ser du på kärleken som ett misstag: Jag upprepar, vad är det för en fråga?
Framtidsdrömmar: Bli en kick ass-logoped. Eller nått sånt.
Teknisk eller oteknisk: Lagom teknisk.
Är du kittlig: Herregud ja.
Snarkar du: Ja. Härligt arv från min mor och far.
Stjärntecken: Lejon. Grrr.
Äckligaste insekten: små odödliga kusar som Rasmus brukar få på sig när han tagit en ekorre.
Största svaghet: enormt svårt för att ta beslut.
Det här är jag bra på: hålla saker för mig själv.
Det här är jag dålig på: att kommunicera och tala om för andra hur jag egentligen känner.
Lyckotal: 6.
Bästa bok: vet ej på rak arm.
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja: göra så att alla behandlar varandra lite bättre. (Prettovarning, jag vet.)
Chips, morötter eller godis: Godis.
Sport, A-ekonomi eller barnprogram: Sporten, och barnprogrammen.
Har du nån flickvän/pojkvän: Nope.
Synliga ärr: Jag har en grop i mitt ben, räknas det?
Gungar du på stolen: Heh. Fråga min kära storebror.
Hur många kusiner har du: 6 st.
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump: Njae?
Vilken hand håller du gaffeln i: Höger.
Anser du att man får skylla sej själv om man slickar på en lyktstolpe mitt i vintern: Been there, done that.
Vilken läsk är godast: Troca fo' life.
Vad gör du helst?: Flummar. Festivalar.
Hur många syskon har du: Fyra äldre bröder.
Är du allergisk mot något: Icke.
Är du mörkrädd: Ibland.
Släpar du fötterna efter dig: Oh ja. Orka lyfta fötterna när man går.
Städar du ditt rum själv: Hm, jobbigt vore det annars med tanke på att jag bor själv.
Sjö eller hav: Sjö.
Saltar du på maten: Nej, känner aldrig när det behövs mer salt.
Favoritkaka: Mammas kola- och chokladkakor.
Andranamn: Eleonora.
Hur gammal är du: 19.
Favoritblomma: Förgärmigej för namnets skull.
Vilken färg har du på tandborsten: Snorgrön.
Favoritartist: Håkan kommer alltid ligga överst.
Favoritlåt just nu: Elizabeth Mitchell - Three Little Birds, bara för att den är såå gullig.
Vad gör du om du får hicka: Blir irriterad.
Hårfärg: Eh, tråkig?
Kaffe, te eller inget: Våga vägra kaffe.
Pysslar du med nån sport: att undvika att sporta, borde inte det vara en sport i sig själv?
Hatar du dig själv: Inte vad jag vet.

Katt rimmar på hatt.

Jag saknar min katt.
Fast ibland blir jag oroad över hans mentala hälsa.

I've got a party to go to.

Jahapp. Den här lördagskvällen blev verkligen inte som det var tänkt.

Om den hade blivit det så hade jag nu varit hos Karin, lagom nykter skrålandes till Klubbland. Men nej, så tyckte inte min kropp att det skulle bli. Den tyckte istället att jag skulle ligga hemma med huvudvärk och magont. Jippifuckinkajej.

På begäran

Sofia och Karin, här har ni den. (Högerklicka och spara som.)
Helen Sjöholm - Kåta Maja (Bonus).mp3

In the good old days brukade jag och Jojo gå och sjunga den här på vägen till/från matsalen. Bettan brukade också hänga med på ett hörn, fast hon tyckte oftast att det blev för pinsamt när vi andra sjöng för högt (vilket iofs är förståeligt med tanke på texten). Härliga tider.

Blåvalens dag

Idag var en lite smått sjuk dag må jag säga. Men på ett bra sätt.
Jag har bl.a blivit mobbad och diskuterat blåvalars avföring.
Mer om detta i Sofias fina blogg. :)

Finaste videon till finaste låten

Bright Eyes - First Day Of My Life
Tror aldrig att jag sett en video som passar så perfekt till en låt. Det är som att låten är Kungen och videon är Silvia och de har sagt ett stort fett klick mellan dem. :)
Lyssna, titta och bli lite extra varm i hjärtat.

Glory days

Helgen då?
Fredan spenderades i sängen med febertermometern i högsta hugg och ett dussin House-avsnitt. Inte en dag som kommer hamna på ens top 5-lista över de bästa dagarna i ens liv direkt.. Gårdagen var desto bättre, då det blev en liten men ack så mysig NV3-reunion. Maria joinade våra nordliga breddgrader över helgen så jag passade på att ge henne en guidad visning av mitt rum, heh. Sen var det tänkt att vi skulle åka den mystiska hissen på sjukhuset, men när vi kom dit så stod den stilla. Major flopp. Tur var det då att vi hade köpt dom värsta big ass-chokladmuffinsens (vette fan vilken ändelse det ska vara där?) som vi kunde trösta oss med hos Linus och Elin. På kvällen blev det bio med samma människor, "Se upp för dårarna". Som sagt, hela fyra gamla naturare på en och samma plats = mini NV3-reunion. Mysigt. :) Söndan då? Ptja, den beskrivs nog bäst så här:

Perfekt avslut på en väldigt, väldigt trevlig helg.

Sjukstuga.

Förkylning är en ganska så värdelös sjukdom egentligen. En av "fördelarna" med att vara sjuk är ju att man har en giltig anledning till att ligga hemma, glo på tv och svulla onyttigheter hela dagarna. Men när man är förkyld så funkar inte det där så bra. Dels så är man sådär irriterande halvpigg att det blir jobbigt att bara ligga hela tiden, men om man tappert nog ändå försöker sig på att göra något (som inte involverar att ligga ned) så blir man helt slut efter fem minuter och måste lägga sig igen. Tröökit, I tell ya. Och sen har vi ju den främsta anledning till att förkylning är värdelöst: inget smaksinne = svullningen tappar sin charm. Jag köpte en chokladkaka till mig själv igår (när man är sjuk så får man synda) men det var ju helt o-värt. Kände NADA smak, men tamefan åt jag inte upp halva kakan iaf. Dubbel doh på mig.

Stör ej!

Har du tänkt prata med mig mellan kl. 19.00 - 21.00 ikväll så kan du lika gärna lägga ner den tanken redan nu. Ikväll kommer jag vara icke kontaktbar, och nåde den som stör mig. Hälsinglands stolthet Edsbyns IF spelar den avgörande semifinalmatchen mot SAIK hemma på Ön, och det är så schpääännande. För er som inte är född mitt i bandyland (som mig) kan det kanske vara svårt att förstå tjusningen med bandy ("man ser ju inte bollen?"), men den finns där. Alla som någonsin varit på ett annadagsderby mellan Byn och Bollnäs kan intyga detta.
Mitt tips är 6-4 till Byn, och Hellmyrs gör minst ett mål.

(Snyggast på plan - Per Hellmyrs. Mer närbilder på han, tack. Heh.)

Personer som jämt sett likadan ut.

(Klicka på bilden för att få den större.)

Dr. Weaver.

Såg just det senaste avsnittet av Cityakuten på 3:an och gick in i ett litet chocktillstånd. Dr. Weaver slutar på akuten! Och försvinner från serien! Det går ju..bara inte. Hon är ju Cityakutens ryggrad, den som alltid har funnits där. Läkarna och sjuksköterskorna har kommit och gått, men hon har bestått. Nej, det här kommer ta en tid att smälta.

Tack för tiden vi fick med dig Dr. Weaver.

Kul liv.

Men vad roligt att vi inte har någon fungerande dammsugare i vår korridor.
Men vad roligt att vi inte har något fungerande torkskåp i vår korridor.
Men vad roligt att jag nyss åt möglig jordgubbskräm utan att veta om det.
Lagom kul liv så där.

Favorit i repris.

Fy fan för slask. (Mina tår simmade/plaskade i skorna idag när jag kom hem - myyysigt.)

Kaching-aa!

Mika - Grace Kelly

Dagens "fy fan".

Fy fan för slask.

"Popstjärnor i spritorgie".

" Jag har tänkt på en sak. Ta Henrik Berggren (Broder Daniel) och sammanför honom med Conor Oberst (Bright Eyes). Ge dem en flaska (rysk) vodka och placera sen dessa två i ett tråkigt rum på obestämd tid, så att det enda raka är för dem att dricka och diskutera. För att få i gång dem kan ni förse med någon typ av filosofisk fråga, typ "vad är meningen med livet?", en fråga som lätt kan ge upphov till vidare samtal. Sprid innan deras entré ut dolda mikrofoner (och kameror i sann "Big Brother"-anda) i rummet och banda hela händelseförloppet. Släpp ut dem när de har däckat, somnat eller gått bärsärkagång på inredningen. Tänk sedan rubriken på framsidan: "Henrik och Conor: Vi har löst meningen med livet och diskuterat andra djupheter." Sonic skulle sälja bättre än öl en fredagskväll, eh.

Emme."

Insändare hämtad ur Sonic nr 16, 2004.

Rätt låt vann.

Principiellt är jag emot Melodifestivalen. Man kan INTE tävla i musik.

Men samtidigt kan jag inte motstå att dras med i hela den sex veckor långa karusellen. Och nu när schlagertåget nått sin slutstation så känns det så skönt att kunna säga: rätt låt vann!
The Ark, och speciellt då Ola Salo, kickade alla de andra deltagarnas rumpa. Sådetså.

(Bör kanske tillägga att jag tokdansat för mig själv i mitt rum till den här låten ett otal gånger, men det behöver ni ju inte säga till någon, ok?)

La grande premiär. (Igen.)

Okej då. Jag ger väl det här med bloggande en chans till. Det gick ju inget vidare sist. Skall försöka att vara lite mer frekvent med mitt inläggs-postande den här gången, vilket borde vara lätt med tanke på att jag skrev nästan ingenting i min förra blogg. Eh.
Aja. Here goes nothing.