tisdag 5 juni 2007

Det är vackert ibland.

The Hidden Cameras - Boys Of Melody

I tentatider (anatomi & fysiologi på fredag) är det svårt att få tid till något annat än böckerna. Men att fastna framför YouTube hinner man dock alltid med.

The Hidden Cameras var en av mina tidigaste förälskelser. Jag minns hur jag brukade namedroppa deras namn på min lunarpress back in the days. (Bör kanske nämnas att jag hade hela fem namn där då, detta var tiden innan dc gav mig en musiksmak...). Men på den tiden förstod jag ju inte hur...speciella de egentligen är. Texter om homosexualitet och sexuell jämställdhet hör ju inte till vanligheterna. För mig, som ovärldsvan högstadieflicka var det istället melodierna som stod ut från mängden, som fick mig att falla. Och som fortfarande får mig att falla. De så sköra/vackra/glada/sorgsna melodierna.

Har du aldrig hört Hidden Cameras förut så titta åtminstone på klippet ovan. Man kan ju inte tycka illa om ett band som beskriver sig själva som "Gay Church Folk Music".

Inga kommentarer: