Black celebration

När man hör hur polishelikoptrarna börjar cirkulera över Ålidhem (studentghettot), då vet man att det är dags för Brännbollsyran.

Härligt att man har så fina grannar. VERKLIGEN.

Imorse vaknade jag med huvudvärk och en hörselpropp i mitt öra och den andra förlorad i min säng. Varför? Jo, därför att någon av mina grannar bestämde sig för att dra med efterfesten hem till sig. Tack så jävla mycket för det.

Klockan 03.30 vaknar jag av att ett gäng manliga röster pratar, nej jag menar, SKRIKER utanför min dörr och ute på innergården. Alla låter alldeles lagomt berusade och sansade. Not. Karatefylla for the win för hela bunten.

Jag kan inte höra exakt vad de säger men efter att ha legat och lyssnat på dem i mer än halvtimme så står det klart för mig att det här är ett gäng med väldigt tydliga fylleroller.

Två av killarna är konstant i en högljudd debatt med varandra. De är inte arga, det är mer en sådan där diskussion som uppstår när promillehalten seglar uppe bland molnen någonstans för de inblandade parterna. Ingen av dem låter den andre prata till punkt, när den ena säger något så kontrar den andre med att HÖJA VOLYMEN på sitt argument. Smart där.

Bredvid dem står en kille som verkar se det som sin uppgift att driva på diskussionen. De enda ljud jag hör honom göra är "WOOOOH!!!" och "AAAAAH!!!" efter varje mening debattörerna yttrar.

Där finns också killen som är i sin egna lilla onyktra värld. Då och då vrålar han av skratt så att det ekar mellan husen, "HAHAHA!!!". Åt vad är oklart.

Ibland lyckas jag tyda ut någon mening bland allt skrikande som säger "KOM, NU DRAAAR VI!!" och jag tänker "ÄNTLIGEN". Det blir tyst och jag börjar hoppas att de gått vidare till efterfestens efterfest. Men icke. Fem minuter senare så står de där och skriker igen. Och gör dramatiska ljud. Och skrattar frenetiskt.

Till sist, efter sisådär en timme ungefär, kommer jag i mitt halvvakna tillstånd på att jag ju har ett par hörselproppar som jag kan använda, thank god for that. Lyckas somna i tystnaden de ger mig och drömmer underliga drömmar om bostadsbolag och störningsanmälningar.

När man idag tittar på namnskyltarna utanför allas lägenheter kan man se vad gänget roade sig med imorse. Skyltarna sitter nämligen upp och ned och huller om buller. Smart där.

Visst är det fint med härliga grannar, hörreni?!

Nya tider (Nej, jag menar inte såpan)

Kursböcker före studieuppehåll:



Kursböcker efter studieuppehåll:



Jag är så glad att jag tog det här steget, att jag vågade ta ett studieuppehåll från logopedprogrammet och prova något annat. Populärkulturkursen som jag läst nu istället är ju så mycket mera jag.

Visst, det finns nada lediga jobb och bara pissiga framtidsutsikter inom de ämnesområden jag är intresserad av men helt ärligt, det kunde jag inte bry mig mindre om i nuläget. För första gången på länge, kanske någonsin, gör jag något som hjärtat vill medan hjärnan får stå i bakgrunden.

Och det, mina vänner, är så jäkla skönt.

Bloggen goes "Gissa kletet!"

Förra veckan glömde jag att sätta tillbaka locket på en burk. Det här blev resultatet.

Gissa om jag blev förvånad när jag tittade ner i burken och såg hur innehållet förvandlats till något sorts larvliknande klet.

Den första personen som gissar rätt (eller närmast det rätta svaret, jag är en snäll domare...) bjuder jag på en Piggelin nästa gång vi ses. Jag lovar!

Stämsång och exploderande huvuden

"Enormt obehaglig och perfekt opassande", så beskrevs Grizzly Bears nya video på Popponny förra veckan och jag är verkligen beredd att hålla med. Speciellt när de blinkar i otakt, hua! It creeps me out and I don't know why!




(Extra plus i kanten för deras fina indiepreppy kläder (flugorna!) och hur färgerna är kombinerade i bakgrunden. De ä som fiint, som de säger här uppe.)

House eller hus?

Annika, i låten "Arjeplog" när du sjunger följande rader:

The obstacles we build for ourselves, my love -
creating decisions to make, my love!
When really, it could be this easy:
you and me, and house, and food

Menar du då tv-programmet House eller bara ett vanligt hus?
L säger att det ska vara "house" som i hus, eftersom "house" står skrivet med en liten bokstav på din hemsida. Jag tror dock att du menar tv-programmet, eftersom det inte är något "a" framför "house" och du brukar ju vara lite klurig med dina populärkulturella referenser här och där.
Men vem har rätt egentligen? För husfridens skull vore det skönt att få ett svar.



House eller hus?

"Ja, men de är döda nu"

Vi 5-spalten på sista sidan i Aftonbladet brukar alltid vara en pålitlig källa till konstiga citat, åsikter och människor. Ni vet, fem random människor på stan får en fråga kring något dagsaktuellt ämne och svaren blir ibland lite...speciella.

Såg den här för några veckor sedan, tror att Grannfejden just hade haft säsongsstart och därav ämnet.

- Har du någon gång haft problem med dina grannar?
En kvinna i medelåldern svarar:
- Ja, men de är döda nu.

Priceless.

Annars så är ju den här en klassiker.

Ett litet länktips bara

Med tanke på hur min vän Karin reagerade (höga glädjerop och kramar) när jag berättade om denna länk så tänkte jag att fler personer kanske också skulle ha nytta av den.

På vidtomp3.com kan du konvertera dina favoritvideos från YouTube och MySpace till mp3-filer, helt gratis och väldigt enkelt.

Exakt hur lagligt det egentligen är kan man ju eh...kanske diskutera, men praktiskt är det i alla fall!

Göteborg

Jag har länge känt en stor kärlek till staden Göteborg. Trots att jag bara varit där tre-fyra gånger så är det något med den staden som får mitt hjärta att klappa lite hårdare. Som får mig att längtansfullt sucka "åh!" varje gång avenyn dyker upp i något tv-program.

En viss göteborgare har ju bidragit till en stor del av de här känslorna, gjort att de besjungna gatnamnen och platserna för alltid är invävda i mitt eget liv och känns som mina egna.

Men det finns så mycket mer än herr Hellström som drar mig mot västkusten. Människorna, havet, dialekten, atmosfären och musiken, gud musiken! All bra musik kommer från Göteborg känns det ju som, som att det är där det händer.

Liksom, titta bara på de här två klippen. Hur kan man inte älska en stad där ett av fotbollslagen har "Gårdakvarnar och skit" som inmarschlåt och ett annat har Joel Almes gåshudsgivande "Snart skiner Poseidon"?


(Vuxna män (och fotbollssupportrar dessutom!) som tillsammans sjunger en låt av Håkan Hellström - något som jag, när jag gick på högstadiet och inte kände till någon mer i hela Alfta som gillade Hellström, aldrig någonsin trodde skulle kunna ske. )



Något i mig säger att Göteborg skulle kunna bli min stad.

Bakis, anyone?

Jag var just och tränade på IKSU, umestudenternas place to be när det gäller träning. Och man säger så här, det märktes väldigt tydligt att det var valborg igår. Aldrig någonsin har jag sett lokalerna vara så tomma. Humor.