Inatt drömde jag den mest verkliga och obehagligaa dröm jag någonsin drömt.
Ett sött äldre par är ute och åker bil på en mindre väg. Dom småpratar och har det allmänt trevligt. Plötsligt flyger en stor fågel in i vindrutan och maken tappar kontrollen över bilen som far ut över vägkanten. Bilen skakar, paniken kommer och kvinnan skriker. Inom några sekunder har bilen kört ut över ett stup och mannen vrålar till kvinnan att hålla i sig. Fallet blir långt, rakt ner i det mörka havet. Som i slow-motion sjunker bilen mot botten och paret börjar inse att de är dödsdömda. De gråter, säger att de älskar varandra och hör hur rutorna börjar spricka på bilen. Maken inser att deras sista chans till överlevnad är att försöka simma upp mot ytan och övertalar sin gråtande fru att dom "måste iaf försöka, vi har ju varandra". De ser varandra i ögonen en sista gång, och sedan öppnar de dörren. Iochmed detta ser jag inte längre vad som händer, men jag hör. Jag hör hur de skriker av smärta där i vattnet och dör, det höga vattentrycket på havets botten tar deras liv. Slut.
Vaknade med panikkänslor. Oerhört obehaglig dröm. Jag kände deras panik, jag var där. Fy fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar