onsdag 28 mars 2007

Uppsnärjd i det blå.

Efter att ha tittat på Explodera Batteria än en gång kan jag bara konstatera - min kärlek till Håkan Hellström kommer aldrig dö.

Kalla mig fjortis, kalla mig vad du vill, men det finns ingen som Håkan.
Han förändrade verkligen mitt liv, och det kan jag säga utan att överdriva. Jag minns fortfarande när jag "upptäckte" honom, det var som en helt ny värld. Minns hur jag lyssnade om och om och om och om igen på "Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg", och lyckan när jag väl köpte plattan med samma namn. Om och om och om igen.

Konserterna ska vi inte ens prata om.. Känslan när man står där framför scenkanten med Håkan på scen är helt obeskrivlig. Det är ögonblick av total lycka, av extas. Inget annat existerar, inga problem tynger ner ens axlar. Allt som finns är just där och då. Obeskrivligt.

Det var genom Håkan som jag verkligen upptäckte musik, som jag verkligen förstod hur den kan påverkan ens liv. Hur den kan förstå dig när ingen annan förstår dig, hur den kan beskriva dina känslor både dom bra och dåliga dagarna. Jag vet inte vem jag hade varit idag om jag inte hittat musiken.

Håkan Hellström - 06 - Uppsnärjd I Det Blå.mp3

Inga kommentarer: