Någon minut innan utsatt tid kliver han in på den lilla scenen med sin ukulele, stegar fram till kanten av scenen och börjar sjunga Julie utan mick. Hela publiken tystnar och förtrollas, det enda som hörs är Jens röst. Magiskt. Så inleder Jens en av dom bästa konserterna jag haft äran att närvara vid. Det var så mycket med kvällen som var så bra, och allt bara flyter ihop till en lyckosalig dimma såhär i efterhand. Men jag minns hur han hela tiden log blygt mot publiken, och hur han under Black Cab vände micken mot oss så att vi fick sjunga. Minns att han för ett kort ögonblick tappade texten under Friday Night At The Drive-In Bingo men ändå gjorde den till ett sprudlande lyckopiller. Hur han småskämtade mellan varje låt och fick publiken att le lyckligt. Jag minns hur han presenterade Frida Hyvönen med orden "jag har en vän som bor här i dom mörka skogarna". Tillsammans sjöng dom en liten egenkomponerad sång bestående av de enda finska ord och fraser dom kan, t.ex "goddag" och "jag förstår inte". Denna kan ni se litegrann av nedan. Kvällens bästa var dock The Opposite Of Hallelujah, speciellt ögonblicket då Jens kastade ukulelen åt sidan och började dansa sykroniserat med Frida - lyckan! Och den där rösten sen....
Ni skulle ha varit där.
2 kommentarer:
jag är rädd, att du har rätt.
Ja, det skulle jag verkligen.
Skicka en kommentar