lördag 15 september 2007

När jag bara stannade på mitt rum och såg dagarna gå.

För en vecka sedan vid den här tiden stod Håkan på Grönans scen i Sthlm, medan jag satt här uppe med ett krampaktigt grepp om telefonen. Jag tror att jag aldrig varit så förbannad på mig själv som då, förbannad på att jag inte åkte. För jag var ju inte upptagen, jag satt ensam hemma i min lägenhet. Och jag var inte fattig, jag hade ju x antal kr i spargrisen (förvisso i enkronor, men iaf). Jag hade kunnat vara där. Jag hade kunnat skrikit mig hes och dansat mig trött.
Jag hade kunnat se det här live.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag med jag med jag med!!!
Ångest, ångest.
Vi ska hatas. >.<
och Håkan ska älskas, OCH ses!! Muuh.

Anonym sa...

Jag med jag med jag med!!!
Ångest, ångest.
Vi ska hatas. >.<
och Håkan ska älskas, OCH ses!! Muuh.

Anonym sa...

Haha whoops, två xD

Anonym sa...

Aaah. HUR HAN DANSAR. Åh, jag blir knäpp av det där klippet. Men nästa sommar, Anna. Nästa sommar. Rakt in i solen!

Anonym sa...

Men jag älskar honom nu.

Lotta Svensson sa...

Och DÄR dricker han ur den!!! :D:D